Arne Viberg och Sune Carlsson tröttnade på att det inte fanns något för ungdomarna i Gusselby att göra. I hembygdsföreningen är det visserligen aktivitet, men det är mest för den äldre generationen. Så Arne och Sune beslutade sig helt enkelt för att starta ungdomsgård!
Det var efter sommaren som de lite äldre herrarna Arne Viberg och Sune Carlsson drev igenom sin idé. En ungdomsgård i Gusselbys hembygdsförening. En plats för barn och ungdomar att samlas, spela pingis och ha roligt.
– Vi ville ordna något för dem, säger Arne och Sune fortsätter berätta:
– Vi vill föryngra föreningen och det är dåligt med ungdomar i föreningen. Vi tyckte inte att det fanns någon verksamhet för ungdomarna, utan det är mest för pensionärerna. Den första terminen nu har vi kört på prov men vi hoppas kunna fortsätta.
Det är pingis som gäller och idag har man bland annat ordnat en turnering för tjejerna. Några föräldrar är också med och spelar och hjälper till. Kenneth Melin, pappa till en av ungdomarna, spelar själv pingis i Storå bordtennisklubb.
– Man får vara med lite som ledare och lära dem lite regler, annars försöker de mest bara slå bollen över nätet. Men de börja lära sig så det är bara bra. Det är också bra att de får något att göra, annars finns det inte så mycket i byn utan måste åka in till stan, säger Kenneth.
Man får vara sex år och uppåt, utöver det finns ingen särskild åldersgräns. Det brukar komma uppåt femton deltagare, men de vill gärna se att ännu fler fattar intresse för ungdomsgården.
– Det finns så mycket annat för ungdomarna att göra, vi konkurrerar ju med Lindesberg. Så tanken är att vi skull vilja ha lite mer folk, säger Sune.
– Men det är full fart, även om de bara är sex stycken, tillägger Arne.

Arne som tidigare varit tränare i pingis har snitsen inne och är en utmaning för ungdomarna att möta, något som uppskattas till fullo. Det dröjer inte lång stund från det att Arne går av planen innan två killar börjar tjata på att Arne ska komma tillbaka och spela med dem.
– Grabbarnas högsta önskan är att få spöa Arne, skrattar Sune.
Beatrice Melin kommer direkt från stallet, men hon vill absolut inte missa tisdagens ungdomsgård.
– Det är kul, jag får köra med pappa, men pappa vinner säkert. Jag har varit här alla gånger.
Även kompisen Oskar Nilsson, som tagit en liten paus i det energiska pingisspelandet och kollar in fikabordet, har inte missat en enda gång:
– Man får träffa kompisar och pingis är kul, säger Oskar och Emil Börgel tillägger:
– Det är bäst! Jag är aldrig sjuk på tisdagar.
Eftersom det är terminens sista gårdskväll passar man på att fika och grilla korv. Den tjugonde januari kommer man att dra igång verksamheten igen och då planeras det att starta upp med en kickoff där de önskar att föräldrarna är med och deltar.
– Vi vill veta vad de vill att vi ska hitta på och vad de tycker är roligt. Föreningen köpte in tre bord och bollar och lite grejer. Det enda kravet vi har är att man ska vara medlem i hembygdsföreningen och det kostar tjugofem kronor om året, avslutar Arne.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.