Han är en sådan där person som finns med i medvetandet. En sådan där som man kanske inte vet vem han är fast man egentligen vet. En musikprofil som gjort det mesta inom svensk jazz, visa och blues. Hans stående epitet är ”Jazzveteranen” och det kan man väl förtjäna om man varit igång sedan 60-talet. Men vänta… var det inte han som spelade rövaren Tjorm i Ronja Rövardotter? Jo, just det! Claes Janson kommer till stan och gästar Lindesbergs storband.
När jag kommer till repetitionen gungar gamla Strandskolan redan av rytmerna. ”Tummen” svänger och hänger, man tar om och kliar sig i huvudet, men när låten väl sitter är alla nöjda. De går på nästa och nästa.
En av de stående storbandssolisterna, Anna Jansson, sjunger tillsammans med Claes på några av låtarna. Jag noterar att han ger henne små direktioner under låtarna och allt verkar gå smidigt. Dirigent Håkan Nyqvist kollar med jämna mellanrum av med Claes hur han vill göra, för att få allt att stämma. En bit in i repetitionen instruerar Claes hur en pianoslinga ska spelas.
-Den ska vara sådär lite larvig, säger han och nynnar lite larvigt och jag tror att alla förstod precis vad han menade också.
Jag frågar dirigent Håkan Nykvist hur det känns och om han tror att de blir klara tills konserten går av stapeln den 5 april. Han flinar lite och säger:
-Näää, klar blir man väl aldrig.
Men samtidigt påpekar han att det redan nu låter hyfsat och det tyder på att det kan bli en bra konsert.
Text och foto: My Thorin
Frilansande kulturskribent