John Jäderqvist arbetade som polis i 40 år och hann prova på i stort sett allt inom yrket. Nu har han släppt en kriminalroman i vilken han naturligtvis stuvat in en del verklighet i det fiktiva, hämtat från sina egna erfarenheter av lång och trogen tjänst.-Det tog mig fyra år att skriva boken och jag har haft väldigt roligt under arbetet med den, berättar John Jäderqvist.
Den nysläppta kriminalromanen har redan sålt i omkring hundra exemplar i Lindesberg och intresset tycks växa i takt med att djungeltrumman går mellan stugorna. Här (bilden) lämnar John Jäderqvist över en ny laddning av debutromanen ”Polisbil 60313” till bokhandlare Per Nelzén, Bokia.
-På en mindre ort är det alltid ett större intresse för lokala författares verk, så är det bara, konstaterar Per Nelzén.
Men att slå sig in bland de stora namnen inom kriminalgenren, det har aldrig varit Jäderqvists ambition. Han gjorde det här för sin egen skull.
-Det har varit väldigt roligt att jobba med boken. Och nu när den är färdig är det lika roligt att höra vad andra tycker om den. Jag kan ju aldrig jämföra mig med t ex Leif GW Persson och det har aldrig varit min tanke heller, förklarar han.
John Jäderqvist började polisskolan 1963 och ”ärvde” yrket av sin Far. Under sin karriär har han arbetat på orterna, i ordningsföljd, Nora, Fagersta, Norrtälje, Lindesberg och Örebro. Det är i Norrtälje som hans roman börjar.
-Ett värdetransportrån inträffar i Norrtälje, så börjar historien som sedan tar läsaren med till Örebro. Huvudkaraktären i sådana här romaner brukar ju vara en kriminalkommissarie, en man med stark karaktär som håller i allt. Jag valde istället en stark kvinna, en ung och ensamstående mamma som tar över mer och mer när de andra inte klarar pressen, berättar John.
Romanen har allsköns ingredienser som bara måste finnas med i berättelser av denna karaktär. Däribland polismord. Detta inträffar i Örebro och parallellt med denna påhittade händelse, har John stuvat in den egna orten – Lindesberg – i sambandet.
-När polismordet inträffar är hela tekniska roteln på plats i Lindesberg. Orsaken är att det har inträffat en banksprängning i Lindesberg, vilket alltså är sprängdådet 2004 jag refererar till. (Läs om banksprängningen här)
Berättelsen slutar med en tvist som innebär att dörren hålls öppen för en uppföljare. John Jäderqvist påpekar att han är väldigt sugen på att följa upp berättelsen om den unga kvinnan som är huvudkaraktären i romanen.
-Möjligheten finns. Intresset finns. Jag måste bara vänta lite och se om boken fortsätter att sälja och om läsarna vill ha mer, säger John.
Boken är släppt – när kommer filmen?
(skratt) –Ja, man vet ju aldrig, allt kan hända, avslutar han leende.
Fotnot: John Jäderqvists son, Thomas Jäderqvist, arbetar sedan 2000 som biträdande närpolischef i Lindesberg.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.