Västafrikanska Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder. Sedan 1996 har Centerpartiets Christina Pettersson åkt ner till landet vid fyra tillfällen för att hjälpa till – och nu har hon packat väskorna för sin femte resa.-Jag brukar faktiskt kalla Burkina Faso för mitt andra hemland, kommenterar Christina Pettersson.
På initiativ av Centerkvinnorna drivs ett hjälpprojekt för att hjälpa människorna i ett av världens fattigaste länder, Västafrikanska Burkina Faso. Sedan 1996 har Christina Pettersson, Centerpartiet i Lindesberg, engagerat sig väldigt mycket i detta hjälpprojekt. Hennes engagemang började med att hon begav sig ner till landet för att se om alla medel verkligen nådde fram till de behövande, utan att mellanhänder fingrade i kakburken på vägen dit.
-Det är väldigt viktigt att all hjälp verkligen når fram oavkortat och det gör det också. Det var alltså syftet med min första resa som jag gjorde 1996. Sedan dess har jag varit nere i Burkina Faso totalt fyra gånger och jag betalar alltid resorna själv, berättar Christina.

Hjälpprojektet har fokuserat mycket på en by i landets norra del som heter Oufre. Här har man under årens lopp sett till att barnen får en bättre fungerande skola och att utbildningsnivå lyfts från botten till toppen.
-Nu klarar hela 93% av barnen i årskurs 6 det omfattande kunskapstest som endast vart fjärde barn klarade tidigare. Det är det bästa resultatet någonsin under alla år som jag har följt detta hjälpprojekt, berättar hon med stor glädje i rösten.

2008 fick skolan ett riktigt skolkök. Här pågår bygget för fullt.
Christina Pettersson är väl medveten om att hjälpprojektet gör väldigt mycket gott för människorna i byn. Senast hon var på plats fick exempelvis skolköket äntligen tak över huvudet och att barnen kan få just tilllagad mat ett par gånger i veckan.
-Man lagade maten under bar himmel innan. Med insamlade pengar kunde vi bygga ett riktigt skolkök och det var mycket lyckat, säger hon.
Den femte resan i ordning var planerad att göras senhösten 2012. Så blev inte fallet på grund av de oroligheter som nådde landet efter att Libyens förre ledare Muammar Khadaffi förlorade makten och senare dödades. UD avrådde svenskar från att resa till den här delen av kontinenten.
-Det är fortfarande oroligt men inte som tidigare. Jag har bra kontakter nere i Burkina Faso och har fått rapporter om läget och bedömer att det är dags att åka nu. Jag kommer att vara några mil söder om gränsen till oroligheterna, berättar Christina.
Inför den femte resan har insamlingen fortgått precis som vanligt. Varje år samlas ca 20 000 kronor in via projektet. Utöver det skänks andra viktiga saker.
-Inför denna resa har vi fått hjälp från bland annat IFK Lindesberg och handbollsföreningen i Kopparberg, att få ner tröjor och fotbollar till skolbarnen.
Christina Pettersson reser nu på måndag och stannar i Burkina Faso i tre veckor.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.