Dansbandsduo i Vasselhyttans rampljus

Ljuset släcks ner i Vasselhyttans bygdegård och publiken tystnar. Ut på scenen kliver den välkända dansbandssångaren Ann-Cathrine Wiklander i sällskap av Erik Lihm som ägnade 20 av sina år åt att spela i bandet Vikingarna. Ann-Cathrine greppar mikrofonen och Erik slår sig ned bakom keyboarden och passande nog inleder de med sången ”Äntligen är vi tillsammans”.

– Det känns jättebra att få vara här i Vasselhyttan och Lindesbergtrakten. Jag har inte varit här i närheten sedan 90-talet, kommenterar Ann-Cathrine.

Inför publiken erkänner Erik att det där dansbandslivet, man kan minsann tro att det är glamoröst och fantastiskt, men egentligen så är det visst ett riktigt elände.
– När man spelar i ett dansband som Vikingarna så är det alltid någon bredaxlad framför som skymmer sikten, någon Sjögren tror jag att han hette… Så man försvinner därbakom och jag vill ju också vara en stjärna! Så nu när det bara är vi två, jag och Ann-Cathrine, kan inte jag också få uppleva det då?, ber Erik, tar av sig in kavaj och kliver av scenen.

Ann-Cathrine räknar upp Eriks meriter, såsom en gigantisk skivsamling, när han spelade för drottningen på hennes 50-årsdag, var med på TV i Elviskören. Sedan välkomnar hon honom återigen in på scenen, under rungande applåder och fötter som stampar i marken. På sig har han en ny, grå kavaj som ser en aning trång ut.
– Är man en stjärna ska man ha en riktigt dyr kavaj på sig, och den här var riktigt dyr, men visserligen köpt 1966, konstaterar Erik en aning nedslaget.

– Ja, och den har tydligen krympt eller så är det något som har expanderat, skojar Ann-Cathrine och lockar publiken till skratt.

Sedan bjuder de på en stilla vals, vars musik är skriven Erik och texten skapad av Ann-Cathrine.

– När man varit ute på scenerna i så många år som vi har så har det hunnit hända mycket roligt. Men Vikingarna var inte med om några större skandaler, inleder Erik och avslöjar att under den tidiga Viking-tiden fanns det en saxofonist i bandet som listade ut hur de skulle få lite längre pauser när de hamnade på tråkiga, dåliga spelställen, då innan de blev kända. Han plockade ihop en kontakt som, när den placerades i uttaget, släckte lokalen och slog ur propparna.
– Så när de spelade på ett tråkigt ställe sa de andra ”Tony, stoppa i kontakten”, och så fick de en extrapaus för bandet.

Ann-Cathrine berättar att hon även, förutom sjungandet och turnerandet med Erik, jobbar som diabetessköterska på ett hälsohem i Skellefteå. Hon vet hur viktig musiken kan vara för människor som inte mår bra, vilken stor tröst och hjälp det är.
– Den här texten bär hopp, när det känns som att alla dina dörrar är stängda så kanske något väntar dig precis runt hörnet, säger Ann-Cathrine och låter sedan ”Se din dag” ljuda.