Sedan Lindesbergs kommun avsatt 100 000 kronor i syfte att utreda vad som skall göras åt Kristinavägen, så har många invånare upprörts över att kommunen slösar ytterligare skattemedel istället för att lägga pengarna på direkta åtgärder. Åtgärder som man faktiskt redan har diskuterat under en längre tid.
Sedan vi uppmärksammade de öronmärkta pengarna för en utredning – eller förstudie som man kallar det – så har många läsare reagerat mycket kritiskt. Detta eftersom trafikanterna redan har svar på vad som bör åtgärdas, varför man från politiskt håll istället borde lyssna på dem som redan sitter med svaret.
Dock har begreppet ”återställa” visat sig mycket luddigt. Kristinavägen har nämligen genomgått flera större förändringar under hela 1900-talet – och därför kan man inte bara säga: ”återställ till hur det var tidigare”. Tidigare i detta fall torde ändå kunna begränsas till 50-talet samt 90-talet. Det senare är modellen ”bred väg utan hinder”. 50-talsmodellen ger ett tämligen skönare intryck och påminner om dagens utformning men med mer utrymme åt trafiken och utan parkeringsfickor och gupp. Och ändå tillräckligt med utrymme åt fotgängare och cyklister.
Vi har rotat i arkivet och funnit en rad bilder tagna på olika platser på Kristinavägen, både på söder i norrgående riktning och tvärtom. På länken längst ner finner ni dessa bilder.
Hur önskar du att Kristinavägen skall se ut? Svara i kommentartråden nedan.
• Enligt 2000-talets modell, det vill säga den nuvarande.
• Enligt 90-talet, bred väg, goda parkeringsmöjligheter på båda sidor, ingen trädplantering och ingen cykelbana, endast trottoarer. Guppen och tuttarna / parkeringsfickorna bort. Trafikljus vid Nordeakorsningen och väl markerade övergångsställen.
• Enligt 50-talet (innan lindarna sågades ner -59). En något bredare väg och med utrymme för parkering på båda sidor, med trädplantering och bra utrymme för fotgängare/cyklister alt. uteserveringar. Även här förekommer ej gupp och tuttar.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
