– Det som är roligt med Lindeskolan är att den är en skola med över 1000 personer – 900 elever och runt 150 anställda. Det är en puls här, som även jag som sitter en bit ifrån märker. Roligt med en massa folk – det är ungdomar av alla de slag. Leif Lindström lämnar jobbet som gymnasiechef samtidigt som skolan fyller 50 år.
Leif Lindström har varit gymnasiechef sedan 2011 och han tycker att det är en väl fungerande enhet. Han känner att han kommit tillbaka till ”hemmaplan” efter en tur in i grundskolevärlden. Han var tidigare chef för Alléskolan i Hallsberg och Karolinska skolan i Örebro.
– Den stora utmaningen när jag kom hit var att få ordning på ekonomin, som var skakig. Visst var det något som gymnasier generellt sett led av på grund av minskat antal elever, men det var värre här, säger han. Ungdomarna räcker inte till.
Nu har skolan fått litet ordning på ekonomin bl.a. genom att de nationella programmen blivit färre, men fortfarande har man ett underskott – man lämnade 2014 med två miljoner i underskott – den totala budgeten är på runt 90 mkr.
– Lindeskolan är i en positiv utveckling. Det har jag tillsammans med personalen bidragit till. Och det har varit en dialog med nämnden, säger Leif Lindström.
Men vad önskar han för Lindeskolan framöver?
– Det är väl litet schablonmässigt att säga att man vill ha mer resurser. Men det som jag tycker är viktigt är att vi kan behålla den starka ställning vi har politiskt och det är så även med den nytillträdda nämnden. Skolan är viktig för kommunen och för bygden.
Per Wernborg är en av fyra rektorer på Lindeskolan. Han har varit Lindeskolan trogen nästan hela sitt liv. Nästan. För han fick liksom många andra jobb på Volvofabriken (idag Meritor) under en period, som kuggfräsoperatör. Det finns en del maskindelar från fabriken kvar på skolan som tecken på det samarbete som varit. Hans syskon gick på Lindeskolan, han tog studenten från ekonomiprogrammet 1989. Sedan januari 2000 har han varit anställd på Lindeskolan – först som lärare på barn- och fritidsprogrammet.
Han har alltså kunnat följa Lindeskolan länge även om han inte var med från allra första början. – Lindeskolan har blivit större och spännvidden har ökat. Mångfalden är större och speglar samhället mer nu än när inte alla gick gymnasiet som idag. Då var det mer homogent.
Och just Per Wernborg är den som kanske mest märker den ökade mångfalden. Han ansvarar för IM-programmen – d.v.s. de program som vänder sig till de elever som inte uppnått behörighet till nationella program i gymnasieskolan.
Utbildningen inom IM syftar till förberedelser, eller introduktion, till annan gymnasial utbildning eller till arbetsmarknaden. Här finns många som kommer t.ex. från Syrien, Eritrea, Somalia. I höstas hade språkintroduktionsutbildningen 100 elever. Idag är de ca 170.
– Jag är otroligt stolt över att alla de ca tio lärare, som vi har i svenska som andra språk, är behöriga!
Vad vill han se för utveckling framåt?
– Jag hoppas att vi kan hålla bredden i utbildningen med alla de program vi har. Just nu är det ju en nedgång i gymnasieelever och det blir dyrt för vissa program, men tar vi bort en del program, så blir det svårt att dra igång dem igen, när elevantalet ökar.
Han tycker att skolan är väldigt fräsch och bibehållen. Det finns nästan inget klotter här. Men han tycker att man skulle kunna kosta på sig litet modernisering – ny färg på väggarna – ut med gamla golvmattor. Han tycker att det inte är så mycket ”vi och dom”, men vill skapa fler mötesplatser för eleverna.
– När jag var ung var det hit till Lindeskolan man ville. Det var målet. Det fanns ju inte då den möjlighet att välja vilket gymnasium man ville gå. Han berättar om att varje läsår är det 5 – 10 elever som valde bort Lindeskolan som vill komma tillbaka under senare delen av höstterminen.
Per Wernborg pratar gärna om vård- och omsorgscollege – ett av hans ansvarsområden som rektor. Ett college är ju som ett utbildningsprogram – men litet mer. Skolan har nära kontakt med branschen, yrkesområdet – i det här fallet representanter från både privata och kommunala verksamheter och från Lindesbergs lasarett. Skolan vet bättre vad som behövs ute i yrkeslivet och eleverna ”certifieras ” med ett diplom. Arbetsgivarna vet vad de får, elevernas utbildning valideras.
Han är utbildad lärare och fritidspedagog. Ibland kan han väl tycka att det är väl litet pedagogiska uppgifter i hans jobb, men han stortrivs på Lindeskolan.
– Jag är stolt över att arbeta här. Jag trivs här.
90-talet utanför Lindeskolan
Natten till den 28 september 1994 förliste M/S Estonia och 852 personer miste livet – 33 av dem från Lindesberg. De hade varit på en konferensresa för måltidspersonal i hela kommunen och skulle hem för att sätta igång något nytt. Katastrofen berörde hela kommunen – också Lindeskolan.
Lindesberg firar 350 år 1993 och Lindeskolan 30 år 1995. Sommaren 1990 står ett nytt företagshotell klart vid Masugnen och 1993 drar Masugnen igång, som ett nytt lärcentrum för den uppdragsutbildning för näringslivet som funnits sedan 1986. Året innan – våren 1992 kom signaler om att akutvården på lasarettet var hotad och 1200 demonstrerade för sitt sjukhus. Det blev inget av med det efter att politikerna tagit emot ca 15 000 namn. Samma år gick ett av Lindesbergs äldsta företag i konkurs – Oriel Tryck.
Sverige gick med i EU. ”Det kanske ger möjlighet till ökade internationella kontakter, även om sockerbiten i kaffet blir dyrare” skrev Leif Kalmö i årsboken 1994-1995. Volvo såldes till Meritor sommaren 1998.
Visa hela artikeln
Iskonst i vintersolen – ett oväntat skådespel i Ramsberg 
