Idag stod hindren redo på Klockarsgården för Lindetraktens HSF:s klubbhoppning. Starthöjden började på en decimeter och växte allteftersom ekipagen tog sig över. Både små och stora ryttare var med och tävlade och hoppade runt banan med stort mod.
Röd dag, strålande sol och vad kan då tänkas passa bättre än en hopptävling. Ridklubben Lindetraktens HFS arrangerade idag klubbhoppning på Klockarsgården och ett 30-tal startande i olika åldrar tog sig an hinder på olika höjd. Första klassen bestod av en decimeter höga hinder, det vill säga, bommar som ligger direkt på marken. En höjd som kan vara nog så klurig när man själv kanske inte hunnit rida så länge, och dessutom sitter på en häst med korta ben. Ju högre hindren blev, desto högre tempo sattes också hästarna i.
De minsta små shetlandsponnyerna är med och skuttar över de låga hindren, liksom de större hästarna som får hoppa lite högre. Det finns en höjd att välja på som passar alla, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Det är några privatryttare från klubben med egna hästar med och tävlar, men flertalet är ryttare som rider för Johanna Klockars och hyr häst från ridskoleverksamheten.
Emma Strand, 12 år, hoppade 40-centimetersbanan på hästen Myran. Emma berättar att hon har ridit i åtminstone fem år, och hoppning är det självklara valet om hon måste välja mellan de olika grenarna.
– Det känns som att man flyger, ler Emma som håller Myran i grimskaftet.
Också Beatrice Melin, 9 år, som har tagit sig runt en bana på 30 centimeter på hästen Flora, tycker hoppning är roligast.
– Man får lära sig så mycket ridning, det går alla lära sig mycket mer i hoppning än i andra sporter, säger Beatrice.
När Beatrice gav sig ut på banan med hästen Flora ansåg ponny-damen att det var en trevlig idé att stanna tvärt framför hindret, så Beatrice hamnade lite snett och berättar nu efteråt hur det gick till:
– Jag ramlade nästan av! Hon stannade precis framför hindret, det gick lite för långsamt även om vi galopperade, säger Beatrice.
– Ja, jag tänkte att du skulle ha drivit lite mer i hörnet, inflikar Emma.
– Så jag hamnade på mitten av manen, fortsätter Beatrice som inte är ledsen för det.
– Jag kände efteråt att jag ville visa jag går för, att det är jag som bestämmer!, säger Beatrice bestämt.
– När det blir sådär blir man inte ledsen, man vill bara fortsätta och visa vem det är som bestämmer, håller Emma med sin ridkamrat.
I och med att Beatrice fick en vägran så blev det tyvärr ingen rosett. Enligt reglerna måste man ta sig runt felfritt, utan avramling, vägran eller rivning. Men det gör Beatrice just ingenting.
– Jag är ändå nöjd. Jag blev helt nöjd över min insats. Men jag hade nog blivit ledsen om jag hade ramlat av, men nu gjorde jag ju inte det, konstaterar Beatrice.
Också Emma är utomordentligt nöjd med sin ritt.
– Det kändes bra, jag hade en bra känsla. Man måste tänka på att rama in hästen, annars springer de förbi, berättar Emma.
FOTOKRÖNIKA: Tidigare i veckan besökte jag en plats som jag brukar återvända till varje vår – Skinnarsågsfallet. Ett av Kilsbergens högsta vattenfall och en del av rundslingan Göljestigen.
Från ett rejält underläge med 0-2 i matcher till att kvittera semifinalen och sedan avgöra! Det var allt eller inget för både Lindlöven och Bodens HF när den femte och sista semifinalsmatchen spelades i HIVE Arena under torsdagen. Med 2-0 efter den första perioden så lyckades Lindlöven att hålla undan ett mer pressat Boden som fick lämna hemmaisen till ett högt finaljubel från Lindlöven.
Det är snabba ryck för Elin Olofsson och Gåvoboden, som bara några månader efter sin flytt i fjol gör det igen. Nu för första gången till egna lokaler – som dessutom är två – och som ligger i Vedevåg. I och med detta växlar man upp verksamheten och utökar med ett eget café med buffékoncept. Kort och gott – Café Buffé.
– Vi fick ett erbjudande om en dubbellokal och kände direkt: wow, det här är vår lokal – så vi (vede)vågade satsa, skrattar Elin.
Boden kom, Boden såg och Boden får spela ännu en match i Lindehov under morgondagen. Laget från norr hade stora chanser att avgöra slutspelets semifinal och med en sista seger ta sig vidare till HockeyEttans norra finalspel mot Hudiksvalls HC. Lindlöven ville däremot annat och tvingade fram en ny hemmamatch inom semifinalen inför stående ovationer.
– Det är en skön vinst och det är klart att vi njuter av det här men våra tankar ligger på morgondagen, säger Oliver Arle Östergren.
Rockbandet Smash Into Pieces, som nyligen medverkade i Melodifestivalen, är nu ute på turné i landet. På fredagen dök de upp i Lindesberg inför en fullsatt aula på Lindeskolan.
På fredagskvällen gör Smash Into Pieces en slutsåld konsert i Lindeskolans aula. Bandet, som kom på en fjärdeplats i årets Melodifestival, är nu ute på en stor turné, där Lindesberg är ett av stoppen. Ungefär 1,5 timme innan konserten startar fick fyra elever från Fröviskolan överlämna en tavla som de målat till idolerna i bandet.
– Wow, den är superfin! Ska verkligen vi ha den här? säger sångaren Chris Adam.
Under onsdagen avgjordes årets pitchtävling för UF-företag på Lindeskolan i Lindesberg. Sparbanken Bergslagen, tillsammans med skolan och ett antal lokala samarbetspartners, arrangerade tävlingen där man delade ut priser i fyra olika kategorier. Varje vinnande företag fick ta emot en prischeck om 5000 kronor vardera, som kanske kan hjälpa de unga entreprenörerna en bit i sitt fortsatta arbete.
Hösten 2025 var mycket tung för artisten och skådespelaren Andreas Palm från Lindesberg. En aggressiv cancer tog hans mammas liv, och bara två veckor efter begravningen drabbades hans pappa plötsligt av hjärtstopp och avled. Med hjälp av musiken fick Andreas åter fotfäste och bestämde sig för att göra något gott. Tillsammans med sina tidigare lärare och elever från Estetiska programmet på Lindeskolan arrangerar han nu en insamlingskonsert där alla intäkter går till Cancerfonden.
– Det ska bli så kul, inte minst för att jag får göra det tillsammans med mitt gamla program från gymnasietiden och samtidigt bidra till Cancerfonden, säger Andreas.