Idag stod hindren redo på Klockarsgården för Lindetraktens HSF:s klubbhoppning. Starthöjden började på en decimeter och växte allteftersom ekipagen tog sig över. Både små och stora ryttare var med och tävlade och hoppade runt banan med stort mod.
Röd dag, strålande sol och vad kan då tänkas passa bättre än en hopptävling. Ridklubben Lindetraktens HFS arrangerade idag klubbhoppning på Klockarsgården och ett 30-tal startande i olika åldrar tog sig an hinder på olika höjd. Första klassen bestod av en decimeter höga hinder, det vill säga, bommar som ligger direkt på marken. En höjd som kan vara nog så klurig när man själv kanske inte hunnit rida så länge, och dessutom sitter på en häst med korta ben. Ju högre hindren blev, desto högre tempo sattes också hästarna i.
De minsta små shetlandsponnyerna är med och skuttar över de låga hindren, liksom de större hästarna som får hoppa lite högre. Det finns en höjd att välja på som passar alla, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Det är några privatryttare från klubben med egna hästar med och tävlar, men flertalet är ryttare som rider för Johanna Klockars och hyr häst från ridskoleverksamheten.
Emma Strand, 12 år, hoppade 40-centimetersbanan på hästen Myran. Emma berättar att hon har ridit i åtminstone fem år, och hoppning är det självklara valet om hon måste välja mellan de olika grenarna.
– Det känns som att man flyger, ler Emma som håller Myran i grimskaftet.
Också Beatrice Melin, 9 år, som har tagit sig runt en bana på 30 centimeter på hästen Flora, tycker hoppning är roligast.
– Man får lära sig så mycket ridning, det går alla lära sig mycket mer i hoppning än i andra sporter, säger Beatrice.
När Beatrice gav sig ut på banan med hästen Flora ansåg ponny-damen att det var en trevlig idé att stanna tvärt framför hindret, så Beatrice hamnade lite snett och berättar nu efteråt hur det gick till:
– Jag ramlade nästan av! Hon stannade precis framför hindret, det gick lite för långsamt även om vi galopperade, säger Beatrice.
– Ja, jag tänkte att du skulle ha drivit lite mer i hörnet, inflikar Emma.
– Så jag hamnade på mitten av manen, fortsätter Beatrice som inte är ledsen för det.
– Jag kände efteråt att jag ville visa jag går för, att det är jag som bestämmer!, säger Beatrice bestämt.
– När det blir sådär blir man inte ledsen, man vill bara fortsätta och visa vem det är som bestämmer, håller Emma med sin ridkamrat.
I och med att Beatrice fick en vägran så blev det tyvärr ingen rosett. Enligt reglerna måste man ta sig runt felfritt, utan avramling, vägran eller rivning. Men det gör Beatrice just ingenting.
– Jag är ändå nöjd. Jag blev helt nöjd över min insats. Men jag hade nog blivit ledsen om jag hade ramlat av, men nu gjorde jag ju inte det, konstaterar Beatrice.
Också Emma är utomordentligt nöjd med sin ritt.
– Det kändes bra, jag hade en bra känsla. Man måste tänka på att rama in hästen, annars springer de förbi, berättar Emma.
Stripa Karpfiske Klubb fir(r)ar 10-årsjubileum i år – och det gör man med att bjuda på en riktigt färgstark nyhet för alla storfiskare där ute. Föreningen erbjuder sedan tidigare fiske efter regnbåge, men nu får bågarna sällskap av en släkting. I tisdags släpptes nämligen över 100 rödingar ut och förväntas nu locka både nya och gamla besökare till dammen.
– Det här är en jättestor händelse för oss och för närområdet. Det är en jättefin och rolig fisk att fiska, berättar initiativtagare Jonny Lönn från Stripa Karpfiske Klubb.
Vännerna Meron, Nahom, Melvin och Adrian startade upp sitt UF-företag Trygg Punkten i början av terminen, där deras företagsidé skiljer sig markant från många andra. Deras mål är nämligen att skapa trygga mötesplatser för äldre, dels för att minska ensamheten, men också för att skapa trygghet på nätet och minska risken att bli utsatt för bedrägerier.
– Jag själv fick ett sms häromdagen, och det var först svårt att se att det var bedrägeri, så då kan man ju tänka sig hur svårt det är för andra, säger Nahom.
Vid den gamla järnmalmsgruvan i Stripa möts människor, mat, dryck och levande musik. Nu har bryggeribröderna Ove och Janne Magnusson bakom Stripabryggeriet tilldelats Manskören Harmonis kulturstipendium till Gudrun Perssons minne.
En tidig uddamålsledning räckte inte för IFK Lindesbergs damer när man spelade ett länsderby mot Örebro Futsal Club inom Svenska Futsalligan under lördagen. Trots ett underläge i halvtid så var IFK Lindesberg starka och såg ut att ha en kvittering nära till hands. Ändå föll man efter åtta minuter in i matchens andra halva.
– Det är alltid surt med en förlust och vi får vara besvikna idag, säger Elin Zander.
Fredagen den 6 november blev en minnesvärd kväll för de över hundra deltagare från funktionsstöd i Lindesbergs kommun, som fick avnjuta både bowling och middagsbuffé tillsammans med nya och gamla vänner. Trivselkvällen gjordes möjlig genom stöd från Per Erikssons stiftelse, som bekostade hela kalaset.
– Det var en kväll att minnas för alltid, säger Mikaela Segerfjell, enhetschef för funktionsstöd.
Inför höstterminen 2024 valde Lindesbergs kommun att pausa intaget av nya elever på Vård- och omsorgsprogrammet vid Lindeskolan, men redan året efter öppnade man upp för ansökningar igen. Dock lever envisa rykten och en känsla av ovisshet kvar, något som medfört att programmet fått betydligt lägre antal sökande elever.
– Vi har en bra skola och en riktigt bra utbildning, och det är ett väldigt viktigt yrke, säger programsamordnare Agneta Sjögren-Ahl.
Vi närmar oss juletider i rask takt och något som väl präglar denna tid är de många traditionsenliga julmarknaderna som avlöser varandra. Till den kommande helgen finns minst två marknader att besöka samt en hantverksmarknad och en julskyltning som grädde på moset.
Inför valet i september tog Anders Persson (LPO) med sig fyra av sina elever från Fordonsprogrammet på Lindeskolan i bilen när han lämnade valsedlar till vallokaler – på arbetstid. Efter utredning får han nu en skriftlig varning från arbetsgivaren.
– Jag såg det som ett bra tillfälle för teambuilding och att lära känna varandra, jag hade inte för avsikt att varken skada eller utnyttja dem, förklarar Anders.