Idag stod hindren redo på Klockarsgården för Lindetraktens HSF:s klubbhoppning. Starthöjden började på en decimeter och växte allteftersom ekipagen tog sig över. Både små och stora ryttare var med och tävlade och hoppade runt banan med stort mod.
Röd dag, strålande sol och vad kan då tänkas passa bättre än en hopptävling. Ridklubben Lindetraktens HFS arrangerade idag klubbhoppning på Klockarsgården och ett 30-tal startande i olika åldrar tog sig an hinder på olika höjd. Första klassen bestod av en decimeter höga hinder, det vill säga, bommar som ligger direkt på marken. En höjd som kan vara nog så klurig när man själv kanske inte hunnit rida så länge, och dessutom sitter på en häst med korta ben. Ju högre hindren blev, desto högre tempo sattes också hästarna i.
De minsta små shetlandsponnyerna är med och skuttar över de låga hindren, liksom de större hästarna som får hoppa lite högre. Det finns en höjd att välja på som passar alla, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Det är några privatryttare från klubben med egna hästar med och tävlar, men flertalet är ryttare som rider för Johanna Klockars och hyr häst från ridskoleverksamheten.
Emma Strand, 12 år, hoppade 40-centimetersbanan på hästen Myran. Emma berättar att hon har ridit i åtminstone fem år, och hoppning är det självklara valet om hon måste välja mellan de olika grenarna.
– Det känns som att man flyger, ler Emma som håller Myran i grimskaftet.
Också Beatrice Melin, 9 år, som har tagit sig runt en bana på 30 centimeter på hästen Flora, tycker hoppning är roligast.
– Man får lära sig så mycket ridning, det går alla lära sig mycket mer i hoppning än i andra sporter, säger Beatrice.
När Beatrice gav sig ut på banan med hästen Flora ansåg ponny-damen att det var en trevlig idé att stanna tvärt framför hindret, så Beatrice hamnade lite snett och berättar nu efteråt hur det gick till:
– Jag ramlade nästan av! Hon stannade precis framför hindret, det gick lite för långsamt även om vi galopperade, säger Beatrice.
– Ja, jag tänkte att du skulle ha drivit lite mer i hörnet, inflikar Emma.
– Så jag hamnade på mitten av manen, fortsätter Beatrice som inte är ledsen för det.
– Jag kände efteråt att jag ville visa jag går för, att det är jag som bestämmer!, säger Beatrice bestämt.
– När det blir sådär blir man inte ledsen, man vill bara fortsätta och visa vem det är som bestämmer, håller Emma med sin ridkamrat.
I och med att Beatrice fick en vägran så blev det tyvärr ingen rosett. Enligt reglerna måste man ta sig runt felfritt, utan avramling, vägran eller rivning. Men det gör Beatrice just ingenting.
– Jag är ändå nöjd. Jag blev helt nöjd över min insats. Men jag hade nog blivit ledsen om jag hade ramlat av, men nu gjorde jag ju inte det, konstaterar Beatrice.
Också Emma är utomordentligt nöjd med sin ritt.
– Det kändes bra, jag hade en bra känsla. Man måste tänka på att rama in hästen, annars springer de förbi, berättar Emma.
På fredagsmorgonen i förra veckan fick elever som klev på skolbussen i Bohr utanför Lindesberg ett oväntat besked under resan. Vid den sista hållplatsen informerade nämligen busschauffören om att det inte skulle gå någon buss hem igen och att eleverna behövde lösa detta på egen hand. Anledningen var på grund av ett vägarbete på sträckan. Nu riktar vårdnadshavaren Ann Skoglund skarp kritik mot hur bussbolaget hanterat ärendet.
– Jag blir skitförbannad, vi fick ingen information alls om detta! Som tur var hade min dotter med sig sin mobil och fick tag på mig, säger Ann Skoglund.
Skinkan ska griljeras, julklappar ska slås in, och sopor ska hämtas. Julafton är nämligen i år en helt vanlig arbetsdag för renhållningsarbetarna i Lindesbergs kommun, som jobbar ända fram till klockan 22.00. Detta har skapat stor frustration och besvikelse bland personalen som berörs.
– Enligt vårt nya kontrakt ska vi jobba alla dagar, så nu ska vi ut och störa julfriden för folk, säger en av renhållningsarbetarna som vill vara anonym.
Denna vecka blir det ingen fotokrönika – istället vill jag passa på att önska er alla en God Jul! /Sami Rahkonen
Under torsdagseftermiddagen hölls den officiella invigningen av det 40 ton tunga konstverket Fallen Rocks. Konstverket uppfördes i mitten av november i år vid Strandpromenaden bakom badhuset Energikällan och består av 39 stenar i olika bergarter och storlekar som tillsammans bildar en labyrint.
– Det är ett konstverk men även vår historia. Jag är otroligt stolt över att vi har fått konstverket till Lindesbergs kommun, sade kommunstyrelsens ordförande Tomas Klockars (M) innan han klippte det glittriga bandet.
Lördagen den 13 december dedikerade Wajih Daoud hela sin arbetsdag på Salong Diem i Lindesberg till Barncancerfonden. Ett initiativ som han genomförde för fjärde året i rad, och som under onsdagskvällen kommer uppmärksammas av TV4.
– Det känns roligt, men lite nervöst, skrattar Wajih.
Ikväll, den 17 december, genomför Manskören Harmoni sin årliga julkonsert tillsammans med Vox Cantare och Linde Symphonic Band i Lindeskolans Aula. I samband med detta tänder Lindesbergs Rotaryklubb cirka 350 marschaller som kommer lysa upp vägen från Lindeskolans Aula längs med strandpromenaden, som en del i deras insamling till det krigsdrabbade Ukraina.
– Vi tänder dem för alla människor i Ukraina som behöver vårt stöd, berättar Anders Svensson från Rotaryklubben.
För lite drygt en vecka sedan släpptes biljetterna till nästa års Caprice. Nu meddelar arrangören att det i stort sett är lapp på luckan – men att man kommer släppa nya platser inom kort.
– Det är naturligtvis jätteroligt! Det återstår endast ett 40-tal biljetter till vardera föreställning, berättar Mats Wedell, ordförande för Manskören Harmoni.
Fyra kulturskapare i Region Örebro län hyllades på fredagen för sina insatser under en högtidlig prisceremoni på Regionfullmäktiges sammanträde. En av dessa var Vedevågs filmskapare Malin Dahl från Backa Studios, som belönades med ett kulturstipendium på 20 000 kronor.
– Det är jättekul och väldigt ärofyllt, jag känner mig hedrad. Jag delar det här priset med min parhäst Johnny Wernersson, säger Malin Dahl vid prisceremonin.
Visa hela artikeln
Fallen Rocks invigt: ”Det är ett konstverk men även vår historia” 
