Idag stod hindren redo på Klockarsgården för Lindetraktens HSF:s klubbhoppning. Starthöjden började på en decimeter och växte allteftersom ekipagen tog sig över. Både små och stora ryttare var med och tävlade och hoppade runt banan med stort mod.
Röd dag, strålande sol och vad kan då tänkas passa bättre än en hopptävling. Ridklubben Lindetraktens HFS arrangerade idag klubbhoppning på Klockarsgården och ett 30-tal startande i olika åldrar tog sig an hinder på olika höjd. Första klassen bestod av en decimeter höga hinder, det vill säga, bommar som ligger direkt på marken. En höjd som kan vara nog så klurig när man själv kanske inte hunnit rida så länge, och dessutom sitter på en häst med korta ben. Ju högre hindren blev, desto högre tempo sattes också hästarna i.
De minsta små shetlandsponnyerna är med och skuttar över de låga hindren, liksom de större hästarna som får hoppa lite högre. Det finns en höjd att välja på som passar alla, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Det är några privatryttare från klubben med egna hästar med och tävlar, men flertalet är ryttare som rider för Johanna Klockars och hyr häst från ridskoleverksamheten.
Emma Strand, 12 år, hoppade 40-centimetersbanan på hästen Myran. Emma berättar att hon har ridit i åtminstone fem år, och hoppning är det självklara valet om hon måste välja mellan de olika grenarna.
– Det känns som att man flyger, ler Emma som håller Myran i grimskaftet.
Också Beatrice Melin, 9 år, som har tagit sig runt en bana på 30 centimeter på hästen Flora, tycker hoppning är roligast.
– Man får lära sig så mycket ridning, det går alla lära sig mycket mer i hoppning än i andra sporter, säger Beatrice.
När Beatrice gav sig ut på banan med hästen Flora ansåg ponny-damen att det var en trevlig idé att stanna tvärt framför hindret, så Beatrice hamnade lite snett och berättar nu efteråt hur det gick till:
– Jag ramlade nästan av! Hon stannade precis framför hindret, det gick lite för långsamt även om vi galopperade, säger Beatrice.
– Ja, jag tänkte att du skulle ha drivit lite mer i hörnet, inflikar Emma.
– Så jag hamnade på mitten av manen, fortsätter Beatrice som inte är ledsen för det.
– Jag kände efteråt att jag ville visa jag går för, att det är jag som bestämmer!, säger Beatrice bestämt.
– När det blir sådär blir man inte ledsen, man vill bara fortsätta och visa vem det är som bestämmer, håller Emma med sin ridkamrat.
I och med att Beatrice fick en vägran så blev det tyvärr ingen rosett. Enligt reglerna måste man ta sig runt felfritt, utan avramling, vägran eller rivning. Men det gör Beatrice just ingenting.
– Jag är ändå nöjd. Jag blev helt nöjd över min insats. Men jag hade nog blivit ledsen om jag hade ramlat av, men nu gjorde jag ju inte det, konstaterar Beatrice.
Också Emma är utomordentligt nöjd med sin ritt.
– Det kändes bra, jag hade en bra känsla. Man måste tänka på att rama in hästen, annars springer de förbi, berättar Emma.
Inför höstterminen 2024 valde Lindesbergs kommun att pausa intaget av nya elever på Vård- och omsorgsprogrammet vid Lindeskolan, men redan året efter öppnade man upp för ansökningar igen. Dock lever envisa rykten och en känsla av ovisshet kvar, något som medfört att programmet fått betydligt lägre antal sökande elever.
– Vi har en bra skola och en riktigt bra utbildning, och det är ett väldigt viktigt yrke, säger programsamordnare Agneta Sjögren-Ahl.
Med kreativitet, nyfikenhet och ett stort engagemang lyckades eleverna från Storåskolan knipa dubbla segrar i regionfinalen av FIRST LEGO League.
– Eleverna skrek rakt ut när de förstod att de hade vunnit, och det gjorde jag också, berättar Nicola Hedlund, projektledare och lärare på Storåskolan.
Det blev en repris från damernas serieinledande bortamatch när Lindesbergs första futsalmatch i den högsta ligan skulle spelas under lördagen. Svärtinge är ett väletablerat lag inom Svenska Futsalligan och gav också en kross i Lindesberg Arena. Mot slutet av den historiska hemmamatchen så blev det två snabba hemmamål innan slutsignalen ljöd och slutresultatet 9-2 blev fastställt.
– Vi vet att det kommer att bli tufft men vi är ödmjuka inför uppgiften, säger Emelie Alfredsson.
Nu ska det bli mer fart på mobilsurfandet i Lindesberg. En ny 54 meter hög telemast har tagits i bruk i området Hagaberg och snart väntar ytterligare en satsning i centrum och Lindesberg Arena. Bakom detta står mobiloperatörerna Telenor och Tele2 med deras gemensamma bolag Net4Mobility.
– Det jättekul att vi här inom en väldigt kort tid kommer att ha byggt två nya basstationer i Lindesberg, det blir ett jättelyft för orten, säger Björn Lindberg, nätexpert på Tele2.
I slutet av september kom beskedet att Statens institutionsstyrelse, SiS, planerade att avveckla Bergsmansgården i Fjugesta utanför Örebro, senast den 30 juni 2027. Avvecklingen har dock gått betydligt snabbare, och redan den sista november ska hemmet vara tomt. Vad som skulle ske med Granhult i Gammelbo var då ovisst, men nu är det klart att man slås ihop med Sundbo i Fagersta – som tar emot pojkar som har dömts till sluten ungdomsvård (LSU).
Inför valet i september tog Anders Persson (LPO) med sig fyra av sina elever från Fordonsprogrammet på Lindeskolan i bilen när han lämnade valsedlar till vallokaler – på arbetstid. Efter utredning får han nu en skriftlig varning från arbetsgivaren.
– Jag såg det som ett bra tillfälle för teambuilding och att lära känna varandra, jag hade inte för avsikt att varken skada eller utnyttja dem, förklarar Anders.
Med närmare 60 års erfarenhet i restaurangbranschen tar nu Jack Singh över köket i gamla Blå Hallen på Kristinavägen. Här vill han erbjuda lindesbergarna riktig husmanskost – med en twist.
– Ibland säger folk att jag är galen, men jag har mycket idéer, skrattar Jack.
Lions Club Kristina och PRO har sedan i våras samlat in de små ”flärparna” som sitter på bland annat läskburkar. Ett kilo flärpar kan nämligen förändra livet för tre människor, då de blir till nya arm- och benproteser.
– Det är en sådan enkel och liten sak som man kan avvara, det påverkar ju inte panten heller, säger Raija Glatz.
Visa hela artikeln
Jätteförlust i historiska hemmapremiären: ”Surt” 
