Sista lördagen i januari betyder ingenting mindre än konfirmandernas ”Januariyra”. En rolig och fartfylld tillställning där konfirmander från flera av kommunens församlingar träffas för att leka lekar, utföra uppdrag och så förstås äta pizza!
Inne i församlingshemmet är det milt beskrivet full fart. Det far omkring ungdomar upp och ner och rätt vad det är utropar några att de måste gå till fängelset. Det är den stora och traditionsenliga ”Januariyran” för årets konfirmander som pågår och det stojas, skrattas och energin flödar i lokalen. Årets ”Januariyra” började på lördagseftermiddagen klockan sexton.
– Vi har haft en lekstund och en quiz där alla fick beträda scenen. Ett lag smällde ballonger, några andra har sjungit, ja, det var ett väldigt varierat innehåll. Och så har vi dansar, berättar konfirmandledare Yvette Lillrank, och församlingspedagog Malena Frööjd tillägger:
– Ja, vi hade dansaoke, istället för karaoke, där de fick titta på en video på filmduken och dansa till. Det gällde bara att vara stilsäker, det kan man klara sig långt på.
I fängelset.
”Januariyran” har blivit till en tradition som nu hållit i sig i omkring femton år, och arrangeras utan undantag den sista lördagen i januari månad. Det är ett fyrtiotal ungdomar från Nora, Frövi, Fellingsbro, Guldsmedshyttan och Lindesberg. Det krävs att många ledare vill hjälpa till och engagera sig, bland annat har församlingens mansgrupp varit med och gett en hjälpande hand då det var dags att servera de hungriga konfirmanderna den efterlängtade pizzan. Från början inkluderade yran även övernattning, något som sedan övergick till vaken natt, ingen fick sova.
– Men sedan kom arbetslagen och räddade personalen. Det gör att vi går hem ungefär vid midnatt. Vi avslutar med mässa klockan tio och går sedan hem vid elva, säger Yvette.
Mystery box.
Just nu pågår något som kallas ”Bergsmannens hemlighet” och ungdomarna är uppdelade i olika lag. De tar sig runt på olika stationer där de ska utföra uppdrag och samla bokstäver. Lyckas man inte få sin bokstav, ja, då återstår ingenting annat än raka vägen in i fängelset där fängelsedirektören och konfirmandassistenten Konrad Bernhardt vaktar sina fångar. På någon station får laget placera sig framför varsin hemlig kartong med förbundna ögon, köra ner händerna och leta efter en femkrona. Och i kartongerna gömmer det sig både spagetti och chokladpudding. På ett annat ställe ska man gå in i ett mörkt rum och lyckas hitta ett antal reflexer med hjälp av ficklampa. Från ytterligare ett rum hörs en skara ojämna toner, det är Singstarutmaning mellan två av lagen.
– Heliga Birgitta sitter däruppe och ställer kluriga frågor, det är våran prost, berättar Yvette och pekar på en man i en nunnas kläder.
Kompisarna Frida Furst och Isabella Bornälv har hamnat i finkan och väntar nu på att få komma ut. Men trots att de är satta bakom lås och bom, hängs det inte några läppar.
– Det är roligt, man får umgås och träffa nya kompisar, säger Frida och Isabella håller med:
– Ja, man får lära känna nya vänner!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
