För några dagar sedan spenderade jag många timmar ute i naturen – och vilket väder det var. Det var den där första riktiga kylan och en varm sol på det. Det är helt i min smak.
Jag besökte ett naturreservat som jag bara har besökt en gång tidigare. Ett naturreservat med naturskog som innebär att de träd som faller ned på marken låter man ligga kvar då de är värdefulla för insekter och fåglar. Jag gick på en led och valde sedan att vika av in i skogen. Jag gick in en bit och hittade snart en plats där jag var omringad av olika trädslag, som ökar chanserna att få liten variation från skogens fauna. Jag gjorde som jag alltid brukar göra. Hitta en plats där jag sedan ska stå helt stilla och hoppas på att djur och fåglar kommer till mig. Det tog inte många minuter innan de första talgoxarna hade hittat mig och det var starten på den magiska stund då alla fåglar och däggdjur började kommunicera med varandra. Ett läte leder till ett annat. Jag fick se och höra så mycket fåglar och däggdjur så det kändes nästan lite overkligt.
Jag hörde många hackspettar och en av dessa satte sig i trädet som jag lutade mig emot och började hacka.
Jag var bara tvungen att sätta öronen mot trädet och lyssna och det är ju ändå de allt handlar om. Att bli ett med naturen. Att smälta in. Att inte vara ett hot och att visa respekt. Det är ju ändå jag som stiger in i deras hem. Jag är gästen. En fågelart som var väldigt modig och pratglad var nötväckan.
Jag fick även höra en hel del ekorrar – och när jag var på väg tillbaka till bilen så hörde jag en ekorre som pratade väldigt intensivt. Jag insåg tidigt vad som skulle hända. Ekorren var på väg ut mot trädets längsta gren och anledningen till det var att den skulle hoppa över till ett annat träd. Jag hade min kamera inställd för ett helt annat scenario och definitivt inte för att fota rörliga motiv. Jag gjorde det bästa av situationen och försökte mig på att fotografera ekorren när den skulle hoppa.
Dessa scenarion är över på några få sekunder och då ska ni veta att allt måste stämma för att få den där perfekta bilden. Jag lyckades ganska bra med tanke på förutsättningarna, men som ni säkert har lagt märke till så är jag kritisk mot mig själv och mycket kan bli bättre men jag är väldigt nöjd med de bilder som jag fotograferade denna underbara dag ute i naturen. /Sami Rahkonen
Visa hela artikeln
Alla hjärtans dag – Lindesberg visar kärlek 
