I Charlie Torstenssons frånvaro har så väl Christoffer Ulvestav som Isak Mantler fått axla ansvaret mellan Lindlövens stolpar. De väcker frågan hur målvaktssidan egentligen ser ut i klubben för tillfället. Speciellt efter söndagens kollaps.
Jag har ingen anledning att vara särskilt kritisk, dels naturligtvis för att jag inte har alla fakta på bordet, men framförallt för att utfallet så här långt för det mesta varit klart lyckat. Men Lindlövens målvaktssituation den här säsongen tvingar mig att höja på i alla fall ett ögonbryn.
Hur mår egentligen målvaktsbesättningen och hur resonerar tränare Jussi Salo?
På försäsongen fick fjolårets backup Christoffer Ulvestav och nyförvärvet Charlie Torstensson broderligt dela på speltiden och gjorde det riktigt bra. Det gav tränare Salo angenäma problem att välja sista utpost till premiären. Valet föll på Torstensson och allt var väl gott så. Det var ett rimligt val.
Torstensson vaktade också kassen i de fyra första bataljerna innan han gick sönder och har varit indisponibel sedan dess.
Det var med andra ord Ulvestavs time to shine och han gjorde det riktigt bra. Han startade de fem matcherna som följde på Torstensson skada och visade upp ett målvaktsspel som definitivt borde ha hållit honom kvar som lagets givne etta så länge konkurrenten befinner sig på skadelistan. Men sedan Ulvestav lämnat matchen borta mot Grästorp har det varit det 17-åriga Örebro-lånet Isak Mantler som vaktat kassen de två senaste fighterna. Med Ulvestav på bänken.
Småskadad eller utkonkurrerad?
Med fjolårets cirkus där firma Ulvestav/Adam Brown startade bra om än inte bländande och sedan vid Mattias Petterssons fantastiska ankomst hamnade i någon form av rotationssystem mellan bänken och läktaren innan Brown drog och Ulvestav fick ensamt ansvar för båsdörren i färskt minne, finns det all anledning att fundera.
Ulvestav är enda målvakt som funnits ombytt till samtliga matcher den här säsongen, men har bara spelat i hälften av dem. Det eviga hattandet tror jag aldrig kan vara bra i längden.
På söndagen var 21-åringen tillbaka i kassen. Mantler hade visst åkt på en smäll på träning och båsdörren vaktades av 16-årige Oliver Markusson. En målvakt som naturligtvis inte alls är mogen för spel i Hockeyettan. Hampus Andersson har också dykt upp på bänken, men de egna juniorerna är inget att luta sig mot, i alla fall inte än.
Men det blev en minst sagt tveksam återkomst.
Ulvestav simmade omkring, puckarna studsade märkligt på honom och därtill släppte han några klart billiga mål. Två puckar slank in efter att ha avlossats från långt håll och Borlänge behövde inte direkt förta sig för att hitta nätet. Det hade i ett sådant läge krävts att keepern tog några extra puckar när försvaret släppte till för enkla lägen, men det gjorde han inte heller. 1-5 och 72,22% i räddningsprocent efter första perioden var tyvärr ganska talande och matchen var så klart över redan där.
Lindlövens kollaps var naturligtvis inte bara en fråga om svagt målvaktsspel, men det väcker ändå en del frågor.
Jag antar att det är firma Torstensson/Ulvestav man tänker luta sig mot i det långa loppet och då gäller det nog att hålla båda igång ganska ordentligt. Hade Mattias Pettersson gått sönder ifjol hade det varit en smärre katastrof i och med att ingen andrekeeper var matchad över huvud taget. Det krävs att ha två målvakter igång och i spel och det försöker man uppenbarligen med i år, men det måste också vara tydligt vilka som ska bära upp de rollerna. Och att de levererar när de får chansen.
Just nu känns det mesta aningen diffust.