Många är trötta inom vården och politikerna vägrar att lyssna på hur vi önskar att ha det, och vad som funkar för det är vi som är på golvet så här kommer en liten text till bland annat dom som sitter och styr.
”Ibland undrar jag om de som bestämmer någonsin har satt sin fot i vår verklighet. Om de vet hur det känns att stå ensam på ett arbetspass med ansvar för åtta patienter, alla med olika behov. Att behöva välja vem som ska få hjälp först, när alla egentligen behöver den samtidigt. Det är ett val som ingen borde behöva göra – men som vi gör, varje dag.
Vi pratar ofta om hur mycket vi älskar vårt jobb, och det gör vi. Det är därför vi stannar, trots stressen, trots slitna kroppar och sömnbrist. För vi bryr oss. Vi bryr oss om människorna vi möter, om tryggheten vi skapar, om värmen i en hand. Men kärlek till yrket ska inte behöva vara det enda bränslet som håller oss kvar.
När jag hör politikerna tala om ”undersköterskebrist” tänker jag: det är inte brist på människor som vill hjälpa – det är brist på förutsättningar för att orka. Vi vill, men vi kan inte längre bära hur mycket som helst. Låg lön, stress och brist på tid nöter ner även den starkaste.
Jag önskar att de kunde se vad jag ser.
När en äldre man får ett lugnare andetag efter att jag suttit hos honom en stund. När ett leende tänds på någon som inte pratat på flera dagar. Det är där vårdens kärna finns – inte i diagrammen, inte i besluten på möten, utan i mötet mellan människor.
Men det mötet får mindre och mindre utrymme. Tiden räcker inte till, schemat styr mer än hjärtat, och ibland känns det som att själen i vården håller på att gå förlorad.
Jag hoppas att någon lyssnar. Att våra röster till slut ska tränga igenom alla siffror och fina ord. För bakom varje undersköterska finns en människa som vill göra gott – men som också behöver bli sedd, hörd och värderad för det hon gör.”
Nicholas Tsutsunen
Ett år har gått sedan Mejk slog upp portarna till sin egen livsmedelsavdelning, något man firar stort hela dagen. Glada leverantörer bjuder på smakprover, och givetvis tårta för att fira den nyblivna ettåringen.
– Det har gått jättefort, det säger kunderna också, säger vd Mikael Karlsson.
Våren anlänt och då är det hög tid att spana efter fåglar igen. Häng med i veckans fotokrönika och se vad jag lyckades fånga i bild.
Varje sommar anordnar Lindesbergs kommun ett antal platser för feriearbete till ungdomar i kommunen med ett varierande utbud av arbetsuppgifter. Det kan vara inom äldrevården, barnomsorgen eller vaktmästartjänster, men även inom ideella organisationer eller föreningar. Nu är ansökningsperioden öppen, och precis som förra året bjuder man även in det lokala näringslivet att ta emot feriearbetare.
Det är mycket på gång i Frövi. Tomatodlingen är i färd med att uppföra ytterligare ett växthus, fler nyetableringar planeras och strandpromenaden är under utveckling. Nu vill Lindesbergs kommun göra en ”kraftsamling” under projektnamnet ”Vi är Frövi” tillsammans med invånarna för samhällsplaneringen av orten.
– Jag håller tummarna för ett stort engagemang från mina 2 500 grannar i Frövi. Då kan vi få bra saker att hända framåt, säger Simon Tullstedt, projektledare för kraftsamlingen och själv frövibo, i ett uttalande på kommunens hemsida.
I samband med Vinterspår, under lördagen, offentliggjordes det vem som utsetts till Årets Ramsbergare år 2025. I ett fullsatt församlingshem i Ramsberg överlämnade Britt Davidsson, ordförande i Ramsbergs Hembygdsförening ut diplom till tre närvarande representanter för Ramsbergs Ryttarkamrater, Inger Zanders, Margareta Sundman och Carina Lundkvist, som hade svårt att hålla tårarna tillbaka.
– Det var applåder och hurrarop från alla i församlingshemmet, berättar Anna Hedrén, Ramsbergs Hembygdsförening.
Under lördagen drog Lindesbergs kommuns största kulturevenemang, Vinterspår, igång – i år med rekordmånga utställare. 155 utställare på 33 platser fanns utmärkta på Vinterspårs karta och lockade mängder av besökare som gav sig ut för att ta del av konst och hantverk av alla dess slag – allt från blommor i kräppapper till koreanska kläder och en lektion i bridge. LindeNytt var på plats för att kunna bjuda på ett bildspel från evenemanget.
Det är nog många som vid något tillfälle har hälsat på geten Pelle, som stod utanför den tidigare vårdcentralen vid strandpromenaden i Lindesberg. Numera står han stolt i parken vid Lindesbergs lasarett. Pelle, som är gjuten i brons, är en av de många skulpturer som skapats av den kända konstnären Allan Runefelt, som var verksam i Lindesberg fram till sin död 2005. Under helgens Vinterspår ges möjligheten att besöka hans ateljé i Björkhyttans skola och uppleva hans unika skulpturer i framförallt terrakotta och trä.
– Vi tänkte att det kan vara kul att vara med igen och visa att huset lever, säger Allans dotter Lili Runefelt.
För sjunde året i rad så blev tredagarsturneringen, Libo Cup, en stor succé. Precis som arenaparkeringen så höll sig läktarna på de fyra hallarna fyllda där den stora publiken gav en stor stämning som smittade av sig på de hundratals unga spelarna på planen. 5 431 mål gjordes på de tre dagarna där LIF Lindesberg jublade högst när cupen närmade sig sitt slut. Hemmaklubben stoltserade med fem finalister i arenan, varav fyra av dessa stod som slutsegrare.
– Det är gött att få vinna och speciellt på hemmaplan, säger Frans Almlöf.
Mejk firar ett år med sin livsmedelsavdelning: ”Gått jättefort” 
Visa hela artikeln
