En idrottsintresserad tioåring med glimten i ögat, som är kung på att bygga lego, älskar att leka med kompisar och spela tv-spel. Han är som vilken annan tioårig pojke som helst som vill gå och se hockeymatcher, spela fotboll på rasten och fiska. Men Oscars liv skiljer sig. Oscar är tio år och har cancer.
Tidigare i veckan rapporterade LindeNytt om familjen Nielsen i Lindesberg vars son Oscar har en cancertumör i hjärnan. Reportaget fick ett enormt genomslag både på LindeNytt och på Facebook. Och stödet från invånarna har varit enormt. Närmare 350 personer har redan anmält sig till att gå Walk of Hope på söndag och samtidigt har fantastiska 38350 kronor skänkts till Barncancerfonden genom familjen Nielsens insamlingssida. Det gör Lindesbergs insamling till den i pengar räknat mest framgångsrika i landet just nu.
När Oscar, för mindre än ett år sedan, fick veta att han hade drabbats av cancer var det många funderingar och tankar som dök upp.
– Jag tänkte först att jag skulle dö, men sen förstod jag att mamma menade på riktigt att jag skulle leva, säger Oscar.
På sjukhuset i Uppsala, där Oscar fick spendera tre månader, berättar han att alla var väldigt snälla. Han träffade även en kille som var några år äldre och blev som en extra storebror. De två hade lektioner tillsammans, men just då orkade inte Oscar mer än ungefär en timme.
– Det var mycket enklare där, säger Oscar och ler.
Genom ”Min stora dag”, en stiftelse som förverkligar svårt sjuka barns drömmar, fick Oscar åka till Kolmården. Han fick klappa både delfiner och ormar, och det sistnämnda tyckte han inte var otäckt alls medan mamma Åsa inflikar:
– Men delfinerna var betydligt trevligare.
Oscar berättar vidare att han också genom samma stiftelse fick möjlighet att se Melodifestivalens genrep och efteråt gå backstage och träffa Oscar Zia.
Men allt var långt ifrån roligt. En lång period fick Oscar bara vistas på sjukhusets avdelning. En tioårig pojke som är van att vara i farten, utomhus i friska luften, fick nöja sig med att sitta inne och få tiden att gå. Långt hemifrån, långt ifrån både kompisar och vardagen. Till slut var ingenting roligt.
– När det ibland var jobbigt på sjukhuset så fick vi mycket hälsningar, och då sa vi att vi skulle tänka det som att vi skulle göra en riktigt svår match och besegra den här kampen. Och då tänka på alla som står och hejar på, klasskompisar, släkt och vänner. På något sätt blir det här Walk of Hope, säger Åsa.
När Oscar fick komma hem i början av april var han så svag att han knappt kunde ta ett trappsteg. Han tvingades åka rullstol överallt och därefter använda rullator för att kunna stödja sig och sätta sig ner och vila med jämna mellanrum.
Nu har han både cyklat, sprungit 600 meter och varit på Skaras sommarland; något som tidigare var otänkbart.
– Jag har varit envis så jag har klarat det mesta, säger Oscar.
Åsa berättar att han ibland också är riktigt ledsen. Då Oscar innan sjukdomen var väldigt aktiv inom olika idrotter, fungerar det inte riktigt lika lätt längre. Men Oscar konstaterar:
– Jag har spelat fotboll sen jag kom hem. Men som målvakt.
Nu ser Oscar fram emot Walk of Hope, som ska få alla att gå sex kilometer i Lindesbergs tätort för att stödja barncancerfonden. Det syns på honom att han är engagerad och tycker att det ska bli spännande.
– Det är jättebra! säger han.
Anmälan till Walk of Hope görs här.
Text och bild: Ida Lindkvist
Visa hela artikeln
Backa Studios nya film belyser konsekvenserna av psykisk ohälsa 
