Inlägg angående LSS-boende i Lindesbergs Kommun

Jag har erfarenhet av ett gruppboende i Lindesberg där jag har en anhörig som vi här kallar ”B”.

När vi anhöriga ser att regler och förhållningssätt inte är bra och att bemötandet skadar möjligheten att trivas är det vår skyldighet som anhörig att föra deras talan. Verksamheten måste ständigt granskas och förbättras vid behov.

Det första man gör är naturligtvis inte att vända sig till media. Många möten samtal och skrivelser har föregått detta. En skrivelse har också skickats till IVO.

En undran jag har är vilken erfarenhet har andra anhöriga från våra LSS-boenden.
Här några exempel:

• Personalen skriver B’s schema över göromål och aktiviteter utan hennes medverkan. Jag frågar varför – Chefen svarar; Personalen talar dagligen med henne och vet hennes behov och önskemål.

• B tycker om att sitta i det gemensamma TV-rummet, där känner hon mindre av ensamhet och ser lite folk. Helt plötsligt får hon besked om att hon inte får sitta i TV-rummet mellan kl 15:00 och 17:00 dagligen. Anledningen till denna nya regel är, enligt Chefen, att B behöver träna på egen tid. Till saken hör att B vid den tiden p.g.a. mycket svår ångest, panik och förföljelsemani medicinerades tungt. Hon sov många timmar och vistades på sitt rum från kl 20:00 till kl 12:00 dagen därpå. Det innebär 16 timmar. Att i det läget vistas ytterligare tid inne hos sig blir ju en total isolering för henne. När chefen konfronterades med orimligheten att vara ytterligare tid på rummet, ändrades anledningen till att ”det ska vara lugnt därute då”.

• Under en period när B hade mindre ångest ville hon sitta i TV-rummet lite senare på kvällarna, vill gärna titta på filmer och programmet Idol. En ny regel tillkom att TVen skulle stängas av kl 21:00 oavsett om programmet var slut eller ej, mitt i en film eller mitt i Idol. När vi påpekar att regeln är inhuman svarar chefen; ”man kan fortsätta titta på Idol inne hos sig”

• B har sysselsättning i daglig verksamhet. Den 27/2 planerade den verksamheten en resa till Örebro. B sa till personalen i daglig verksamhet att hon inte vågade följa med och dom sa att det var okej att stanna hemma. Personalen på boendet däremot sa att B måste åka med. ”Går man inte till daglig verksamhet ska man vara inne hos sig”.

• B tycker om att spela kort. Dom första veckorna på boendet fick hon spela ganska ofta och gladdes åt detta. Detta ändrades snart utan B’s önskemål. Ville hon nu spela kort kunde hon få göra det mellan 18:00-18:15 om hon valde bort samtalstiden som var den kvarten.

• En personal ifrågasatte till och med hennes ångest. Hon sa till mig ”hon har inte ångest hon är bara allmänt uttråkad och vill ha sällskap”.

• B sa till en nattpersonal. Jag är rädd och har ångest. Vad ska jag göra om jag inte kan sova i natt? Personalen svarar ”mig väcker du inte”. Dom orden kan bara öka på rädslan och oron. Jag önskar personalen sagt, om det blir för svårt vet du att jag finns här. Vi är här för er på nätterna. Du kan känna dig trygg.

• Gråter B får hon inte sitta i dom gemensamma lokalerna.

• När B skadade sig själv kommer en personal in, lindar om, säger inte ett ord går bara ut.

• B säger att maten är för salt, finns det någon matlåda i frysen. Personalen smakar och säger det inte fel på maten det är din mun.

Jag skriver inte det här för att jag tycker att B ska byta boende och för att personal ska säga upp sig. Enligt mig går det att förändra med utbildning och dialog till ett proffsigare bemötande.

Birgitta Lind Axelsson