Isabella vann flest ponnylopp under fjolåret

I Bengtesfall, närmare tio kilometer från Fornabodas tävlingsoval, bor Isabella Jansson Wiklund med sin familj. För många är hon känd som en sportintresserad tävlingssimmare, som ibland hittas på hockeyläktaren när Lindlöven spelar hemmamatcher.

– Jag tycker det är kul med sport. Jag har alltid simmat, och började att tävlingssimma från att jag blev 8 år. När de släppte in publik till hockeyn, sitter jag ibland med pappa på läktaren under A-lagsmatcherna. Bortsett från simning och hockey, tycker jag också att det är roligt att följa skidåkningen på tv med mina föräldrar, säjer Isabella.

Med travintresserade och aktiva föräldrar, blev steget inte långt till att Isabella skulle lockas in i travets stora värld. Redan som tvååring fick Isabella sin första häst, genom shetlandsponnyn Idol. En kompis som än idag finns på gården i Bengtesfall.
Steget mot kusklicensen kom däremot, först sju år därefter.

– Mina föräldrar har haft travhästar så länge som jag kan minnas. Jag följde med min kompis Sabina Hallin till travskolan, och efter att själv få köra häst var jag fast. Efter det har jag bara fortsatt, berättar Isabella som senare fick åka 41 mil för att göra kuskdebut.

– 2015 köpte vi min första tävlingshäst, Jolly Jumper. Ägarna som vi köpte hästen av bodde nere mot Kalmar, och i samband med köpet skulle jag få testköra hästen i lopp. Mitt första lopp kördes därför nere i Kalmar, skrattar Isabella.

”Det blev mycket andra och tredje platser i början”
Efter kuskdebuten 2015, har Isabella varit ett känt namn i landets startlistor. Under fjolåret slog hon alla sina personliga rekord. Även om hon inte blev bäst i någon av de två ponnykategorierna, avslutade hon ändå året som landets segerrikaste ponnykusk, med totalt 29 segrar. 23 segrar med shettisar och 6 med gotlandsruss.

– Jag är såklart jättestolt över hela min säsong. Jag har fått mer förtroende hos olika tränare som Malin Martinsson från Axevalla, och jag känner att jag har tagit ett stort steg framåt i min egna utveckling gällande körningen, säjer Isabella.

– Det är ändå en konstig känsla. Främst för att man inte uppmärksammas på samma sätt, som om jag exempelvis hade blivit segerrikast för shettisar. Det blir lite som att jag står som segerrikast, utan att man ändå inte får något för det. Samtidigt är jag ingen sådan som tänker så mycket på priser rent generellt, för mig är prestigen viktigare och jag ser hellre att det går bra i loppen, fortsätter hon.

Trots en seger redan under tävlingssäsongens första tävlingsdag, tog det tid innan segrarna kunde köras in. Hagmyrenkonkurrenten Emelinda Persson hade en desto bättre start på året. Med sex inledande segrar såg det tidigt ut som att Hudiksvallkusken, skulle vinna flest lopp för året.
Isabellas säsong fortsatte och efter ett besök på Bollnäs i augusti, lossnade det för Lindekusken.

– Det blev mycket andra och tredje platser i början, det var segt med segrarna. När jag väl var på Bollnäs i augusti, lyckades jag däremot vinna fyra av fem lopp på en och samma dag. Efter det släppte det helt med segrarna, säjer Isabella.

– Som kusk behöver nog även jag något lopp i kroppen, efter det slappnar jag av i loppen på ett annat sätt. Det gör att jag kan lita mer på hästarna.

Att åka till Bollnäs för att tävla är ingen längre tur för Isabella. Under året har Lindesbergaren hittats som tävlande kusk, på banor som Jägersro i Malmö, och norrländska Östersundstravet. Många och långa resor görs, vilket enligt kusken själv, inte är några problem.

– Jag tycker det är skönt att åka bil, jag tycker mer synd om mina föräldrar som måste skjutsa mig, skrattar Isabella skämtsamt.

– Det blir såklart mycket samåkning med ”Madde” (Madeleine C Gustafsson), som tränar de flesta hästar jag kör. I coronatiderna som var under fjolåret, har vi försökt att undvika att få med oss medresenärer. Istället har vi ett och samma gäng som ständigt umgås som åker med på tävlingarna. På så sätt håller vi ner smittspridningen, säjer Isabella som trots de långa resorna, är noga med att skolarbetet görs:

– Jag har alltid datorn med mig och sköter skolarbetet under resorna. Det blir att man väljer bort kompisarna när man tävlar så mycket som jag gör, men eftersom jag har så många kompisar inom travet, gör det inte så mycket.

Just att minska smittspridningen av coronaviruset, har varit ett ständigt måste. Inom travet har man strängt följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer, även inom ponnytravet.

– Jag tycker att travbanorna gör vad de kan. När man kommer med flera hästar till en tävlingsbana, så får man oftast ett stall för sig själv för att man ska slippa vara nära andra. Jag tycker att det har fungerat bra på de olika banorna, och dessutom har jag ännu inte hört om någon typ av coronaspridning inom travet. Så travets koncept känns säkert. När man tävlar så är man ändå aldrig riktigt nära varandra, man hinner inte heller träffas så mycket utan hälsar mest förbipasserande.

Sista säsongen som shettiskusk: ”Man känner sig gammal nu”
Med mycket arbete under fjolåret, har Isabella fått känna av belöningarna. Tillsammans med elitstoet Angel lyckades duon, att för andra året i rad, vinna ponnytravets inofficiella Sto-SM, Guldstoet. Trots den härliga bragden, hittar Isabella i efterhand en mer minnesvärd seger från fjolåret.

– När vi vann mot Månstorps Opal i Jägersro Lilla Pris var häftigt. Opal är riktigt stark och framförallt på upploppet, så att Angel ångar på och tar sig förbi i spåren var riktigt häftigt, berättar Isabella som hyllar elitstoet:

– Det finns en otrolig vinnarskalle på henne. Hon måste inte springa de otroliga tiderna, men hon gör det på ren vilja. När man kör henne på banan utanför tävling, är hon mest seg och tar inte ut sig. Vid tävling däremot, är hon en riktig kanonkula och vill alltid vara först. Jag skulle inte säja att hon är svårkörd, men hon är ändå inte helt enkel. Hon är otroligt stark och i den elitnivån som hon är på, måste man vara med henne hela vägen in i mål. Det är alltid en ära att få köra henne, även om man kan få lite prestationsångest när hon har en dålig dag.

Förutom deltagande i de större loppen, har Isabella egna hästar på gården. I somras blev glädjen stor när hennes egenägda russ Vikas Rossimo, sprang hem sin första seger på Fornaboda.

– Att han skulle vinna så överlägset blev jag väldigt förvånad över. Efter segern blev målet att få med honom i kriteriet, men efter att ha blev sparkad här hemma så fick vi ställa av honom för säsongen. Jag är ändå nöjd över hans säsong, han vann fyra av fem lopp och jag är säker på att han har mer att hämta, berättar Isabella.

På grund av smittspridningen efter coronaviruset, har även årets ponnytravsäsong flyttats fram. I maj är det beräknat att den nya säsongen tar sin början, en säsong som blir Isabellas sista som shettiskusk.

– Påminn mig inte, man känner sig gammal nu, skrattar Isabella som är välmedveten om att kuskar över 15 år, inte får tävla med shettisar.

– Det är klart att det är tråkigt. Shettisar är väldigt speciella att köra och har mycket humör, på så sätt är det mer personligare att köra dem. Samtidigt vet jag att allt har sitt slut, jag kommer få nöja mig med att träna mina shettisar här hemma framöver.

Med en ny säsong i planering, laddar Isabella för nya körturer. Sex hästar hittas i familjen Jansson Wiklunds stall, och förutom russet Vikas Rossimo, planerar man även att stallets två nyaste shettisar, L.A.Panerai och L.A.Exclusive, ska komma till start. Kanske kan Isabella behålla sin titel som landets segerrikaste, även efter nästa säsong?

– Det vore riktigt häftigt om det kunde bli så. Jag har alltid som mål att slå föregående säsong, och jag är säker på att mina egna hästar i stallet har mer att ge. Det gäller att ha mycket tur på sin sida, samtidigt som man tar chanserna när de ges.

Sveriges roligaste tävlingsbana, enligt Isabella, är…
Innan intervjun med Isabella tar slut, måste den viktigaste frågan ställas: Vilken bana är roligast att tävla på?
Svaren tog sin tid men efter mycket betänketid, gav Isabella ifrån sig fyra banor som hon själv tycker är noterbara. Men även en bana, som hon gärna vill besöka i framtiden:

– Jag vet att Fornaboda är min hemmabana, men den är helt klart bland de trevligaste, blev Isabellas första svar.

– Skellefteå är annars en bana som jag vill besöka. Främst för att min kompis Tilde Eriksson kommer därifrån, säjer Isabella.

– Axevalla finns alltid i tankarna. Jag fick min egen hejarklack där som bestod av kompisar, när jag körde ponnychampionatet för något år sedan, skrattar hon glatt.

– Bollnäs är annars min vinnarbana. När jag tävlar där, har det bara gått bra. Det var där jag tog min fyrling, men det var också där jag tog min första dubbelseger.

– Annars måste jag nog säja att Visby är den roligaste banan att tävla på. Det händer så mycket runt omkring banan, samtidigt som det blir semester och tävlande i ett. Sedan är det en speciell bana eftersom det är på en ö. När jag åker runt på fastlandet, kan jag träffa vänner från andra banor, det händer sällan med vännerna från Visby, avslutar Isabella.