Redan som barn insåg Johan Birath att han trivdes i rollen som aktör. Idag, 25 år gammal/ung, siktar han på en karriär som skådespelare och vägen till bioduken går via filmmetropolen Hollywood i Los Angeles, där han nu kommit in på den högt aktade filmskolan New York Film Academy, där bland andra Steven Spielberg har pluggat.
– Självklart vill man ju ta sig hela vägen fram till bioduken, menar Johan Birath.
Människor från hela världen försöker ständigt komma in på någon av New York Film Academys skolor, men det krävs mer än bara en dröm för att bli antagen. Johan Birath, från Lindesberg, är en av de som inte bara har drömmen – utan också talangen som krävs för att få skolan att öppna dörrarna. Sedan tre månader tillbaka studerar han på denna eftertraktade skola med inriktning på att bli skådespelare ”på riktigt”.
Resan från Lindesberg till Los Angeles och filmskolan, började egentligen i Gusselby under Johans barndomstid då han började spexa för familj och släktingar.
– Jag gillade att toka mig och få dem att skratta. Jag var väl cirka 10-11 år gammal och det var nog då jag fastnade för det här med skådespeleri, säger Johan.
I gymnasiet gick han estetiska programmet på Lindeskolan. Där växte hans talang och det var lärarna också mycket tydliga med att berätta för honom.
– Det var väldigt kul att höra, att man såg att jag hade talang för det här och dessutom stenhårt trodde på att jag skulle kunna arbeta som just skådespelare, säger Johan Birath.
Några år efter gymnasiet står han idag på tröskeln till den filmvärld han länge drömt om med filmmetropolen Hollywood inom räckhåll – bokstavligt talat.
– Skolan ligger alldeles i närheten av bland annat Universal Studios, så man befinner sig ju verkligen väldigt nära det man vill hålla på med. Jag trivs väldigt bra här, det gör jag faktiskt, säger han.
Lika säker på vad han vill göra i livet, är han öppen för att prova sig fram längs vägen. Med detta menar han, att det inte är hugget i sten hur han vill se sin skådespelarkarriär utvecklas.
– Jag ser väl inte direkt att det är någon specifik filmgenre som lockar mer än någon annan. Helst vill man ju undvika att bli placerad i ett särskilt fack, som man kanske aldrig kommer ur. Jag vill prova mig fram genom olika roller, dels för att utvecklas men också för att veta bredden på mitt skådespeleri och vilka roller man klarar av, säger Johan Birath.
Johan berättar att det inte har varit särskilt svårt att finna sig till rätta i filmstaden. Dock har han kommit att uppskatta saker hemma i Sverige mycket mer under vistelsen där. Sådant vi tar för givet, som bara ”finns där”.
– Vattnet! Här dricker man inte gärna kranvatten. Det är vatten på flaska som gäller. Kranvattnet smakar bara klor – och det är inte heller särskilt skönt att ta en dusch i sådant vatten, berättar Johan.
Tidigare i veckan kom Johan hem till Sverige för att fira jul. Strax efter att nyårsklockorna har tystnat, är det dags att flyga tillbaka till Los Angeles och New York Film Academy igen.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.