Julen utdansad och slut för den här gången

I församlingshemmets stora lokal står den glittrande, pyntade granen på mitten, redo att dansas ut. Och prästen Gunilla

Skottsberg ser inte ut att behöva bli själv i år heller. In genom dörrarna väller det in vuxna och barn som vill vara med vid kyrkans julgransplundring. Intresset är stort, och så har det varit under alla de tre åren som plundringen arrangerats.

– Första året trodde vi inte att det skulle komma så många, så vi började ragga in folk från pulkabacken här utanför, ler Gunilla och konstaterar att de snart blev varse om att de var helt ute och cyklade.

– Rätt som det var så bara strömmade det till!

Och den här lördagen, flera år senare, är sannerligen inte något undantag. Gunilla tycker att det är kul att se att så många uppskattar plundringen här i församlingshemmet, och att traditionen verkar få fortsätta leva vidare ett tag till.
– Det är kul att vi kan hålla liv i en sådan här tradition, det anordnas inte så många julgransplundringar längre, säger Gunilla.

Hela stora gänget i Linde Symphonic Band, iklädda glittrande tomteluvor, intar position på scenen och greppar sina instrument. Och under den inledande sången är det få barn som har ro att sitta still och lyssna, utan improviserar på dansgolvet med en avundsvärd inlevelse och energi.

– Nu är det dans som gäller!, förkunnar Gunilla när ”Rudolf med röda mulen” tagit slut, och de som fortfarande sitter på stolar får överge sina platser.

– En del av er har redan värmt upp, men nu ska vi göra ringar, säger Gunilla högt och tydligt, och ingen är sen att lyda.

Det är barn i alla möjliga varierande åldrar, även en och annan liten pepparkaksgubbe och tomtegumma finns att skönja i folkmassan, som tillsammans med föräldrar och mor- och farföräldrar fattar varandras händer och bildar två ringar på golvet kring granen. Det är många som vill vara med, och det går inte i någon rasande fart, utan man smyger sig runt i

behagligt tempo.

Det sjungs om mors- och farsgrisar samtidigt som man spatserar kring granen, och det är inte bara räven som raskar över isen, utan också större djur vill vara med.
– Det är visst en isbjörn som går över isen också, meddelar Gunilla bandet och Ulrika Bernövall som håller i sången, och så spelar de melodin om igen.

Musikanterna från Skaraborg får också vara med vid plundringen, liksom både de små grodorna och de små grisarna, och således är också Prästens lilla kråka ute och sladdar omkring en stund. Och alldeles snart är julen utdansad för den här gången, och det dröjer elva månader innan den kommer på besök nästa gång.