Lisa White är tjejen som föddes i Australien, flyttade till Sverige som sjuåring, hade en dröm om att skriva böcker, men kämpade med det nya språket. Nu har drömmen äntligen gått i uppfyllelse, när hennes debutroman ”En hemlighet förde mig hit” släpps i vår.
Ända sedan barnsben har Lisa White älskat att skriva och drömt om att en dag bli författare. När hon som sjuåring flyttade från hemlandet Australien till Sverige upplevde hon att det var svårt att lära sig det nya språket, och trodde länge att hon hade dyslexi, något som på senare år visat sig vara en mild form av ordblindhet. Trots sina svårigheter har hon aldrig gett upp om sin stora dröm, utan fortsatt att skriva och öva, något som gett resultat med råge, då hon i maj debuterar med sin allra första romanceroman.
– Jag sökte in till författarlinjen i Stockholm för några år sedan, och kom in, men insåg ganska snart att det inte alls var min grej. Jag ville lära mig uppbyggnad av själva berättelsen, medan detta var mer inriktat på att sitta och läsa för varandra, så jag hoppade av. Men samtidigt bestämde jag mig för att jag skulle ge ut en bok en dag, berättar Lisa och fortsätter:
– Så jag begav mig till biblioteket och bad bibliotekarien om en romantisk bok som kunde chocka mig, och hon gav mig ”Fifty shades of Grey”. Det slutade med att jag sträckläste alla tre böckerna, och det var där mitt intresse för romance började.
Lisa arbetade hårt med sitt manus, och skickade sedan det färdiga resultatet till ett förlag, Nicole Publishing, och fick svar efter bara några dagar.
– När jag fick svaret att hon ville ge ut min bok blev jag helt gråtfärdig! Det var verkligen ett kvitto på allt arbete som jag lagt ned. Många i min omgivning har sett detta som lite av en naiv dröm, så därför har jag medvetet varit lite hemlig med mitt skrivande, men nu känns det så himla skönt! berättar Lisa.
Debutromanen ”En hemlighet förde mig hit” handlar om Amanda, en tjej som i hela sitt liv drömt om att bli advokat och att få jobb på en speciell firma i Stockholm. Amanda blir sedan kallad till en arbetsintervju på just den firman, men allt blir inte som hon tänkt sig. Huvudkaraktären Amanda är uppväxt i Lindesberg, och läsaren får följa med till hemstaden under berättelsens gång, där hon bland annat besöker Stadshotellet. Men trots likheterna med Lisas egen uppväxt påpekar hon att det inte handlar om henne.
– Nej, den handlar inte om mig, det finns likheter absolut, men inget mer än så, skrattar hon och fortsätter:
– Det är roligt att skriva om sin hemstad, men samtidigt lite skrämmande eftersom vi alla har olika uppfattning om diverse platser. Jag ville verkligen fånga en riktig kärlekshistoria mellan 2 eller flera personer, och vad som händer däremellan. Det är en roman med en gnutta snusk och lite spänning.
Lisas bok ”En hemlighet förde mig hit” släpps i slutet av maj, men redan i höst kommer nästa bok, som till 90% kommer att utspela sig i Lindesberg.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.