Klockan 12:45 på onsdagseftermiddagen hamnade Lisa Nilsson och Klara Sahlén mitt i ett kaos av gråtande, chockade och skräckslagna barn, som hade sökt skydd hos Mejk. På ren instinkt tog de, och deras kollegor, hand om barnen och gav dem en trygg famn i väntan på deras oroliga föräldrar.
– Jag blev som en robot, jag ville bara få hem barn, förklarar Lisa.
På onsdagseftermiddagen var arbetsdagen i full gång på Mejk, där både Lisa Nilsson och Klara Sahlén jobbar. Klockan 12:45 får de syn på en massa barn som står i entrén, sedan bryter kaoset ut.
– Jag hörde först bara höga skrik, och trodde att det var slagsmål utanför, säger Klara.
– Det kom in en massa barn, som jag vet inte får lämna skolområdet då de är för små, så jag började fundera på vad klockan var och vad de gjorde här. Vi gick ut till dörrarna och då stod de bara där, 50-60 barn som bara grät och skrek, berättar Lisa.

Chockade och ledsna försökte barnen förmedla vad som hände, men alla pratade samtidigt, vilket gjorde det svårt för personalen på Mejk att förstå till en början. Tillslut förstod man att något hade hänt på Brotorpsskolan och att barnen flytt, då de befann sig utomhus. Tillsammans lyckades man förflytta barnen till en grusplätt för att de inte skulle stå på parkeringen.
– Vi visste inte vad vi skulle göra, det var verkligen en helt ny situation. Instinktivt hämtade vi fika och körde ut så de hade något att göra. En flicka bara stod och skakade, så jag gav henne min tröja, men hon fortsatte skaka, hon var så ledsen, berättar Lisa.
Mitt i kaoset försökte man få kontakt med barnens föräldrar, och frågade efter telefonnummer och namn, något som blev svårare än man trott. Tillsammans med några fritidspedagoger som anslutit från skolan, gjorde man sitt yttersta för att återförena barnen med sina anhöriga.
– Det var nästan omöjligt att hitta nummer när vi sökte, så då började jag söka på Facebook, men är man inte vänner så kan man inte ringa till varandra, så då började jag skriva meddelanden, och till slut började föräldrar ringa upp. Jag blev som en robot, jag ville bara få hem barn, förklarar Lisa.
– Barnen var så ledsna att de inte kunde föräldrarnas nummer, de hade ju panik. Man såg skräcken i deras ögon, säger Klara.

Strax efter klockan 14:30 hade de sista barnen lämnat Mejk, och nu började det sjunka in för personalen vad de hade varit med om.
– Man hade ingen tidsuppfattning, och jag hamnade typ i chock själv, vi började gråta, säger Klara.
– Luften gick ur mig, då kom tanken på mina egna barn, men på den skolan var det helt lugnt. Men idag känns det som att man har jobbat en julhandel, man är helt slut, säger Lisa.
Under torsdagen är flera anställda på Mejk hemma med sina barn som upplevde skräcktimmarna under inrymningen. Man har dock pratat igenom händelsen med varandra, och många föräldrar har stannat till i butiken för att tacka för deras insats.
– Det är jättemånga föräldrar som har tackat, men jag gjorde bara det som jag hade velat att någon gjorde för mitt barn, avslutar Lisa.