I fredags berättade vi om problemet med att vissa hundägare slarvar med att ta upp efter sin hund. Allt det bajs som under vintern har ”gömts undan” i snödrivorna och på snötäckta gräsmattor har i takt med stigande plusgrader börjat gäcka fotgängare. Förr eller senare… Ja, ni förstår poängen.
De populära promenadstråken är inte riktigt vad de borde vara. En promenad i vårsolen kräver lite extra uppmärksamhet, för annars. I fredags besökte vi Strandpromenaden och kunde då konstatera att antalet bajshögar på gräsmattorna, och vid sidan av gångbanan, var många. Väldigt många.
Flera läsare hörde snabbt av sig till oss och uttryckte sig mycket tydligt om vad de tycker om problemet. Inte minst de som har småbarn, som gärna och ofta leker på de gräsmattor som en del hundägare låter bombardera med bajs.
Här nedan följer ett antal insändare:
*Har egen hund. plockar alltid upp efter oss. Jag tycker det är stor skam att inte alla hundägare kan böja sig ned och plocka upp efter sig eller är det så att dom inte har råd med bajspåsar???? Skärpning!!!!
*Hej! Klart man plockar upp efter sin älskling. Vet själv hur det är och trampa i en hundbajs…, Inte kul. Det blir en stank som inte är av denna värld i hela hallen.
*Är själv hundägare och blir lika förbannad varje gång man ser att folk inte plockar upp skiten efter sin/sina hund/ar. Speciellt vintertid är detta vanligt, men det som göms i snö kommer fram i tö, brukar man ju säga.
*Jag bara undrar om dom hundägarna som låter skiten ligga inte har några barn. För jag har barn som älskar att hoppa upp i små o stora snöhögar men det är ju alldeles fullt med skit. Och häromdagen när jag kom ut så var det någon som hade rastat sin hund på våran uppfart c:a 1,5 m in på vår tomt och det var inte trevligt kan jag säga, men nästa gång jag ser någon här som lämnar skiten kvar så tar jag upp den och går hem med den till dom i stället för dom värkar ju tycka att det är trevligt. Och till er som tar upp ni är suveräna tack så mycket men ni andra ska inte ha nån hund.
Tack o hej leverpastej.
Läs fler insändare här>>
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.