Marcus blev en BEL: ”Man blir stolt över sig själv!”

Robert Andersson, från Samhällsvetenskapsprogrammet, blev den elev som fick ta det skolövergripande BEL-priset, och det var en märkbart stolt ung man som skakade hand med utdelarna från Sparbanksstiftelsen.

– Det känns riktigt, riktigt bra!, säger Robert glädjestrålande efter ceremonin.

– Det finns många andra i klassen som också är väldigt duktiga, berättar han ödmjukt.

Robert säger vidare att han är mycket engagerad i integrationsprojektet ”Skola utan gränser”, där han också är ungdomsledare. Vid valet 2014 var han med och ordnade demokratitorg på skolan både för EU-parlamentsvalet och det vanliga valet.
– Och så är jag med i SKMA där jag varit två gånger. Första gången berättade de mycket vad det är för något, sedan har

jag nyss varit där på konferens där man talade mer fördjupat om antisemitism, säger Robert.

Efter sitt sista år på gymnasiet och den stundande studenten är han inte helt säker på vad han vill göra för något, men självfallet finns det än dock flertalet planer.
– Jag vet inte riktigt. Antingen blir det högskolan direkt, eller kanske volontärarbete. Jag har faktiskt ingen aning än men jag ska försöka bestämma mig innan april, ler Robert.

Marcus Engström från Ekonomiprogrammet är också nöjd med att få ha mottagit både ära och 10,000 kronor.

– Det är skitkul, absolut. Jag är väldigt tacksam. Nu ser man att hårt arbete lönat sig. Det är jättekul att få uppskattning, ja, otroligt roligt, säger Marcus nöjt och håller hårt i sitt kuvert.

Att han skulle få priset var inte helt oväntat, men riktigt säker kan man aldrig vara. Marcus fortsätter:
– Man har ju alltid hoppats. Jag har ju vetat att det finns och därför har man ju gjort sitt bästa och varit engagerad, och att man nu jobbat hårt ger ju resultat.

– Det är jättekul, man blir stolt över sig själv. Det är tuff konkurrens så man är verkligen tacksam.

Linus Lindkvist och Tobias Oskarsson fick dela på sitt stipendium, och där finns ingen missunnsamhet.

– Det var rättvist!, tycker de båda.

– Vi kompletterar varandra, så det känns bra, säger Tobias.

– Det är ju en bekräftelse att man har gjort någonting bra. Och så kanske man motiverar yngre att kämpa lika hårt som vi har gjort, konstaterar Linus med ett brett leende.

Både Linus och Tobias hade framförallt förhoppningar att de skulle få pris, men det fanns dessutom lite känn.
– Ja, men lite grann faktiskt, säger Tobias och Linus förklarar:

– Att man var en av kandidaterna, ja. Men att man skulle vinna, det var osäkert.

Tobias tillägger:
– Ja, man vet ju inte vad de skulle gå efter.