Bagdad har fallit, samtidigt reste sig det irakiska folket. Ett folk som levt under oerhörda förhållanden. En vardag i skräck och förtryck. Igår sändes bilder inifrån Bagdad ut över världen när Saddam-statyn fälldes. Irakierna visade då för första gången på mycket, mycket länge sina sanna känslor för diktatorn – hat. Folk slog med skor och andra tillhyggen man hittat mot statyns ansikte för att visa sin vrede mot diktatorn och inte minst för att visa att man inte längre vill leva under hans styre. Regimen är störtad.
I Lindesberg följde Mohamed Aziz nyhetsrapporteringarna med spänning. När Bagdad föll kom äntligen det besked Mohamed och många andra irakier i Sverige väntat på i 35 år. Skräckregimen har förlorat makten.
-Det här kommer att skrivas in i historieböckerna. Det är helt otroligt. Jag är så glad, det känns så bra att Saddam har förlorat makten över landet. Nu hoppas jag att Irak får ett demokratiskt styre och fungerande samhälle. Det kommer säkert att ta lång tid innan alla lär sig leva fritt och i demokrati, men jag hoppas och tror, säger Mohamed.
Att lyckan är enorm i familjen Aziz är de inte blyga att visa öppet. Breda leenden och glädjen i ögonen riktigt lyser när LindeNytt träffar dem på torsdagen. I hemlandet Irak finns Mohameds två bröder samt tre halvsyskon fortfarande kvar.
-Jag pratade med dem igår och vi gratulerade varandra. Min bror uttryckte sig med en sådan stor glädje, och jag detsamma. De mådde så bra av nyheten om Bagdads fall. Det går inte att beskriva med ord om känslorna just nu.
Vad tror du har hänt Saddam?
-Det är svårt att svara på. Jag tror inte han är död. Troligtvis har han tagit till flykten, antingen till Syrien eller någon avsides plats i Irak.
Tror du han kan komma till makten igen?
-Nej! Han har förlorat makten över folket och har inte en chans att återta den. Han kommer troligtvis att få hålla sig borta för alltid. Jag hoppas nu att Amerika kan jaga honom tills dess att han kan gripas och ställa honom inför rätta. Att döda honom är inte straff nog för det han gjort mot folket.
Vad händer med Irak nu?
-Nu är det viktigt att landet får hjälp att bygga upp fungerande vattenreningsverk och andra viktiga saker för att få samhället att fungera och förhindra sjukdomar. Plundring är tyvärr något som inte kan undvikas, men med tiden kommer det lugna ner sig. Viktigt är också att de allierade styrkorna stannar kvar och behåller makten över Bagdad. Då kommer allt bli bra.
Saddam en ny bin Ladin?
-Det har spekulerats om att Saddam blir en ny bin Ladin-historia. Men det tror inte jag på. Han har inte samma stöd från sitt folk som bin Ladin har. De är två helt skilda människor och ledartyper. Saddam hade folket med sig på grund av sitt järngrepp, folket kunde inte göra annat. Han har mycket blod på sina händer, sitt eget folks blod. Han har aldrig tagit hänsyn till sitt eget folk. Och att hålla sig undan, som bin Ladin kan, blir därför mycket svårt.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.