På Kulturskolan Garnalia är det småttingarnas tur att få sin beskärda del av musikens förtrollande värld. Under torsdagseftermiddagen ryms två grupper; en för de allra minsta, och en för de lite äldre. Uppskattning och energi går hand i hand och hela rummet andas glädje, både bland barn och vuxna.
Terminen är i full gång för ”Musiklek” på Kulturskolan, idag är man inne på gång sex av tio. Är man lite sent ute den här våren, kan man alltid haka på till hösten, som inleds med en prova-på-dag. Den ena gruppen rymmer minstingarna som är mellan två och tre år, ibland får även syskonet haka på. Den äldre gruppen är fyra till sex år gamla.
– Vi sjunger och leker med rörelser, använder rytminstrument och fantiserar. De får hitta puls och takt, berättar Camilla Friman vid Kulturskolan, som har Musiklek tillsammans med Anna Andersson.
Musiklek är delvis en förberedelse för att i framtiden öppna andra musikaliska dörrar. Som sexåring kan man till exempel börja på körsång och även gå kortkurser i stråk.
Både mammor och pappor sitter med i ringen och det är ett gäng glada barn som sjunger med, viftar med små maracasägg, vickar på kroppen i takt med musiken som strömmar ur Annas keyboard. Barnen har gjort det här förut och har en uppenbar stenkoll på vad och hur det ska göras. Man sträcker på sig och plockar röda äpplen som uppvärmning innan man sjunger Hej-sången.
– Jätteroligt!, utbrister Noah Mollberg, 3 år.
Noah tycker att det är roligt att sjunga och hans favorit är maracasäggen,och han väljer ut det guldigaste och tjusigaste han kan hitta i Annas väska.
För en vecka sedan så fick jag syn på ett par rävvalpar som sprang ute på en åkermark. Jag har alltid velat ha bilder på rävvalpar så jag kontaktade omedelbart markägaren och frågade om tillstånd att sätta mig på span där – och det gick bra. De var bara glada över informationen och tacksamma över att jag frågade.
Det är nu klart vilka som kommer att få chansen att fiska kräftor i slutet av sommaren, när allmänhetens kräftfiske arrangeras i Bottenån, Lindessjön och Dalkarlshytteån. Kolla i vinnarlistan om just ditt namn finns med.
Själv beskriver han sig skämtsamt som en 82-årig, enögd Parkinsongubbe, men sanningen är att Jerry Ragnarsson är en otroligt begåvad guldsmed som varit verksam sedan 1957. I sin hemmaverkstad i villan i Lindesberg har han långt efter sin pension fortsatt sin passion för hantverket, men på hobbynivå.
– Jag kan ju inte riktigt låta bli, det är ju så roligt, säger han med ett leende.
Åtta band, en stor scen, mat och merch – så ser det ut när Lindesberg får en ny utomhusfestival med premiär den 26 juli som fått namnet Solsting. Bakom festivalen står ett gäng musikintresserade ungdomar från Hillstreet, som siktar på att blåsa liv i en gammal tradition i musikstaden Lindesberg.
– Det här är startskottet. Kanske kan det bli som ett nytt Augustibuller, säger Malte Nilsson från festivalgruppen.
För fjortonde sommaren i ordningen genomför Sparbanken Bergslagen sitt projekt Drömjobbet, där ett antal drivna ungdomar i åldern 17-22 år får chansen att utveckla sina affärsidéer och prova på att driva eget företag som sommarjobb. I år handlar det om bivaxdukar, nagelförlängningar samt renovering och försäljning av möbler.
Förra året firade jag min midsommar i de värmländska skogarna i hopp om att få se en vit älg. Men ingen framgång den resan. Under årets midsommarhelg gjordes en nytt försök då jag återvände till de värmländska skogarna i min fortsatta jakt efter mitt första möte med en vit älg. Hur det gick berättar jag i denna veckas fotokrönika.
För många barn och ungdomar är fiske en favoritsysselsättning på sommarlovet. Just denna sommar gör Lindesbergs kommun en satsning för att krydda till det lite extra för sommarlediga barn – detta tillsammans med Lindessjöns FVO.
– Vi har satt ut 200 kilo regnbåge i ån och det är riktigt fina bitar dessutom, berättar Kurt Ahlström, ordförande för Lindessjöns Fiskevårdsområdesförening.
Jag börjar denna veckas fotokrönika med att önska er alla en glad midsommar. Mitt midsommarfirande startade faktiskt redan klockan 01.30 i natt. Då var det nämligen dags att åka iväg på en fotoresa med min kompis. På vägen till slutdestinationen så hade jag planerat in ett stopp som bara var ett måste. Det är nämligen så att för tredje gången någonsin så har en Wilsonbeckasin (Amerikansk Beckasin) observerats i Sverige. Jag ville försöka fotografera denna fågel.