– Varför flyttar han till Lindesberg, när han älskar Florens? Svaret är att de ville bo för sig själva – på lagom avstånd från föräldrarna i Örebro. Det var en iakttagelse som väckte skratt i publiken, när Astrid Lindén på torsdagskvällen bjöd på en späckad litterär resa tillsammans med författaren Hjalmar Bergman på Lindesbergs bibliotek.
Du har säkert åkt Torphyttevägen, förbi det rosa huset vid Bottenån, där han och hans fru Stina bodde ett tag. De gifte sig 1908 och Hjalmar Bergman hade skrivit i ett brev till Stina: ”Ack, lilla vän, om vi ändå finge flytta till Linde i augusti”. Så blev det. Den 10 augusti flyttade de till Villa Nordomån.
– Vi vet inte så mycket mer än att det finns ett rosa hus, där Hjalmar och Stina Bergman bodde, sade Astrid Lindén. I det Hjalmar Bergman skriver finns det inte mycket till Lindesbergs-liv. De enda lindesbergare som nämns är hantverkare som Hjalmar irriterade sig på, eftersom de inte kom på tider han väntade sig.
Nej – Lindesberg blev inte någon lång eller lycklig tid för det nygifta paret Bergman. Från början hade Hjalmar vidlyftiga planer på eget jordbruk och de tittade på hus både i Frövi och vid Fåsjön. Men ganska snart blev livet svårt. Hjalmar Bergman led av både tandvärk och svartsjuka. Och det började bli ont om pengar. ”Den fattige får koka oxsvanssoppa på sin egen rumpa” skrev den bedrövade unge författaren. Till slut kunde han beskriva sin nya hemstad som:
– En håla som djävlar och människor benämner Lindesberg.
Men Bergslagen finns med i böcker av Hjalmar Bergman. Han hade när han var ung åkt med sin pappa bankdirektören på dennes affärsresor i Bergslagen och Lindesberg återkom ibland i det som Hjalmar Bergman skrev. Han var mycket produktiv – både som författare och som brevskrivare.
Men han var också en komplicerad person. Han led av en stark svartsjuka, som ledde till att hustrun Stina lät sig låsas in, när han tog sina promenader, eftersom hon annars skulle tvingas gå med eftersom han inte vågade lämna henne ensam. Hjalmar Bergman var också homosexuell och åkte till Berlin, där han gick runt på ”ynglingabarer” på 20-talet. Han dog där 1931. Stina Bergman överlevde honom med 45 år och hon försvarade hans författarskap och deras gemensamma liv under alla år. ”Ett väldigt märkligt äktenskap” sade Astrid Lindén.
Hjalmar Bergman lämnar också efter sig väldigt märkvärdigt författarskap. Markurells i Wadköping, Hans Nåds testamente, Farmor Vår Herre, Chefen Fru Ingeborg, Clownen Jack……Hjalmar Bergman är Örebros store litteräre son.Astrid Lindén har tillsammans med Clas Thor skrivit en bok om Örebros litterära historia. Med boken Författarna och staden som utgångspunkt berättade hon om Hjalmar Bergmans författarskap och hur hans tre städer Lindesberg, Örebro och Florens kan återfinnas i hans böcker.
– Hjalmar Bergman tar stor plats i boken. Trettio sidor. För mig blev det en hel sommar med Hjalmar. Under en period ”åt” jag Hjalmar och jag och Clas tillbringade t o m semestern genom att leta efter spår av Hjalmar Bergmans vistelser i Florens.
Astrid Lindén och Clas Thor gav för några år sedan ut boken I Linde och trakterna däromkring skrivs det mycket vackert – en litterär resa i Lindesbergstrakten.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.