Ondska i Lindesberg

Fredagen den 13:e – en dag som förknippas med otur. Bland de något yngre är det kanske främst skräckfilmen Friday the 13:th med den alltid så aktive och hockeymaskförsedda massmördaren Jason de tänker på när dagen faller in. Men faktum är att otursdagen går långt tillbaka i tiden. Långt före det att skräckfilmer och Hollywood såg dagens ljus.
Lars Hagström gjorde på torsdagen en djupdykning i museets arkiv för att se hur Lindesbergs invånare påverkades av fenomenet.

Otursdagen fredagen den 13:e kommer sig utav att Jesus dog på korset på en fredag, Långfredagen. Innan detta var faktiskt fredagen en riktig lyckodag enligt historien. Långfredagen kom på 300-talet till Skandinavien, men först senare blev oturssiffran 13 kombinerad med veckodagen fredag.

Skrockfulla människor har sedan dess betraktat dagen som en otursförföljd dag. Men i Lindesberg påverkades inte människorna mer än de gör idag faktiskt.
–Vissa var väl lite skrockfulla och passade sig för den här dagen, medan andra tog det med ro. Annat var det med veckodagen torsdag.
Speciellt då den inföll då fullmånen lyste över staden, säger Lars.
Då skulle man passa sig…

Då månen lyste över Lindesberg och almanackan vittnade om veckodagen torsdag, skulle man inte vistas utomhus nattetid. Den här natten var nämligen Lindesbergs onda väsen ute och bokstavligen levde fan. En av de platser som man absolut inte skulle passera den här natten var vägen där Brudstenen är belägen. Hästar och kuskar utan huvuden, varulvar och annat ont mötte dem som trotsade budskapet och gick ut i månskenet. Möter man de huvudlösa på den här platsen måste man enligt sägnen hålla huvudet kallt. Man bör inte uppmärksamma väsendet utan bara passera utan att se mot det. Om inte så kan man själv bli huvudlös, berättar Lars.

Två onda ting
När nu fredagen den 13:e infaller så kombineras två onda ting. Torsdagens onda fullmåne lyser på fredagen upp himlavalvet och släpper lös både det ena och det andra inom skrockhistorien. Med andra ord – PASSA DIG!

Vem vet vad detta kan medföra? Kanske att Oscarsparkens alla döda får liv och hämnas deras otacksamma begravning de fick efter den stora branden i Lindesberg 1869. Då fraktades nämligen alla gravar från den sönderbrända kyrkan till den platsen som idag kallas Oscarsparken. Där dumpades benrester och jordmassor som fraktats från kyrkan. Detta skedde naturligtvis under protest från invånarna, men deras röster gjorde sig aldrig hörda, och åtgärden man tog skulle idag i det närmsta betraktas som gravskändning.