Med kameran i högsta hugg och anteckningsblocket inom räckhåll – det är så vi är vana att se Per-Eric Wretling, fotograf och journalist på Bergslagsposten. Nu gör han sin sista vecka på tidningen innan han lämnar Lindesberg för sin gård nere i Småland. ”-Det känns bara skönt att sluta nu”, säger han med ett leende. Verksam i Linde sedan 1959 lämnar han stan med massor av minnen – trevliga som mindre trevliga.
Per-Eric Wretling har blivit ett med Lindesberg genom sitt yrke på Bergslagsposten. Lika omtyckt och uppskattad som duktig i sitt yrke har han förmedlat nyheter till många generationer Lindesbergare genom åren. Och hans yrkeskarriär började redan som tonåring nere i sina hemtrakter i Småland, då som praktikant på en tidning där han fick uppdraget att vara sportfotograf. Sedan 1959 har ”Pelle”, som han oftast kallas, varit lokaltidningen Bp trogen. Han kom hit som fotograf och jobbade snart upp sig till nattredaktör i mitten av 60-talet. Därefter har tjänsterna varierat ända fram till 90-talet då han kom in i den roll han gillar allra mest – att vara ute med kamera och anteckningsblock bland folk och i händelsernas centrum.
Även om Per-Eric gillar sitt yrke skarpt, så menar han att det känns bra att sluta nu. –Ja, det känns bara skönt, utbrister han. –Jag kommer att sticka från stan nu för att bosätta mig på min lilla gård nere i Oskarhamnstrakten där jag spenderat många lediga dagar de senaste 30 åren, tillägger han. Men minnena från livet som journalist och fotograf i Lindesberg lever vidare i honom. Att fått vara med om så mycket roligt är få förunnat.
Vilket är det roligaste uppdraget du tilldelats på Bp genom tiderna?
-Jaa du, det är så väldigt mycket att det inte går att säga något specifikt. Det har varit så mycket, allt från intervjuer med barn på dagis till den kungliga älgjakten. Men ska jag säga något som verkligen varit roligt och intressant, så måste det ändå bli invigningen av Stråssa 1959.
Följdfrågan är lika enkel som självklar; som fotograf på en tidning får man se mycket otäckt, så som olyckor med mera. –Visst har man fått se mycket otäckt, men jag vet inget som direkt satt sina spår i mig. Det har nog inte hänt någon gång. Jag kommer ändå att tänka på en händelse då en ung kille förolyckats i en mc-olycka och jag skulle besöka de anhöriga för att hämta ett foto. Jag blev då sittandes med fadern på farstutrappan i två timmar och pratade. Det var ett starkt möte, förklarar Wretling.
Idag, torsdag, gör Per-Eric ”Pelle” Wretling sin sista dag på Bergslagsposten. Omtyckt och igenkänd av människor i alla åldrar får jag hans ”kändisskap” bekräftat då vi stämmer möte på Kyrkberget lite tidigare i veckan. Något tidig på plats lyssnar jag till några skolbarn som befinner sig på platsen denna dag. När Pelle kommer körandes i sin privata bil utbrister ett av barnen: ”Nu kommer vi med i tidningen!!! Honom känner jag igen, han jobbar ju på Bergslagsposten.”
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.