Polisen tränas i pejling

Nu utbildas polisen i Lindesberg i att pejla efter försvunna människor i skog och mark. Systemet kommer att bli ett ovärderligt instrument som ersätter t ex skallgångskedjor, som tills idag varit vanligt i sökandet.
Det är främst dementa personer som systemet kommer att användas på. Det fungerar så att man låter personen bära en liten sändare på armen, den ser ut som ett armbandsur i plast. Om sen personen skulle försvinna så ska de anhöriga kontakta polisen som i sin tur kontaktar företaget Telelarm Care, som hyr ut sändarna och fungerar som en larmcentral.
När de blir varse om att personen i fråga är försvunnen så sätter de igång den lilla sändaren och polisen åker ut med sina sändningsmottagare och börjar att pejla efter den försvunna. Systemet används redan av Örebropolisen, där har ett flertal försvunna personer snabbt kommit tillrätta tack vare det nya räddningssystemet.

Unikt för Sverige
Närpolisen i Lindesberg kommer att ha 10 man som kan handskas med utrustningen. Här om dagen hade en sändare placerats ut någonstans i Lindesbergsområdet. Nu var det upp till Peter Gustavsson, Ulf Andersson och Jens auf der Heide att spåra upp den, allt följdes av Thore Hildeberg som håller i utbildningen. –Det här sparar mycket tid och pengar för alla inblandade. Framför allt så kan vi snabbt lokalisera individen. Tidigare så har man satt in ett 40-tal personer vid vissa tillfällen. Nu räcker det med två, tre polismän för att utföra samma arbete, och dessutom är det effektivare, säger Thore. Faktum är att systemet är unikt för Sverige. Det är bara den svenska polisen som använder sig utav metoden, varför inte andra länder gör det är ett frågetecken.

90 minuter
Efter drygt en halvtimme så var man endast ett hundratal meter från sändaren som placerats ut i skogen i närheten av Andersvik.
Där fortsatte sökandet till fots. Med antenn och mottagare begav man sig ut i skogen och kunde ganska snart ringa in området som sändaren befann sig i. Därefter gick det bara några minuter innan Jens auf der Heide hittade en plastpåse som gav ifrån sig starka signaler. Sändaren var hittad.
Det här var den första riktiga testen som polismännen gjorde.
Samtliga hade aldrig använt sig utav liknande utrustning tidigare, men kunde på endast 90 minuter hitta sändaren trots att man inte hade en aning om var den var placerad.