Att det finns skräp, såsom en och annan cykel och möjligtvis någon kundvagn, i Bottenån kommer väl inte som någon överraskning. Men när den ideella föreningen Round Table idag gjorde en insats för att rensa rent, blev många chockade. Ån var till bredden fylld med bråte.
Round Table är en ideell förening som finns på 155 ställen i Sverige och omfattar 2300 medlemmar. För att få vara med ska man först och främst vara en man i åldern 22-40 år och de strävar efter att ha olika sorters yrkesverksamheter med i föreningen, allt för att få så stort utbyte av varandra som möjligt.
– Vi utbyter erfarenheter, gör studiebesök, föreläsningar, träffas och umgås. Vi var i Danmark i september och träffade klubbar från hela Europa. Här i Lindesberg är vi 13 stycken och vi är alltifrån lärare, egna företagare, industriarbetare, säljare, kock, brandman, restaurangbranschen och pappersindustrin. Religion och politik får inte diskuteras. Tanken är att man ska värva nya och inte bästa kompisen, utan de som man tror kan ge något, säger Lindesbergs ordförande Magnus Unosson.
– Vårat motto är att träffa gamla vänner för första gången, tillägger en av dykarna, Daniel, som är uppe på land för att vila sig några minuter.
Och idag befinner sig Round Table både vid och i Bottenån för att göra, något som under förmiddagen snabbt visar sig vara, en hejdundrans och välbehövlig insats. Vandringen var tänkt att göras söderut, men redan vid första bron är det stopp. Bara på ena sidan lyfter man upp en stor hög med cyklar, sönderrostade kundvagnar och ett gäng bergsprängare.
– När vi började blev vi glada att vi hittade en cykel, och inte bara skräp, säger Mattias Eriksson och kliver ner i vattnet med vadarstövlarna på och släpar upp ytterligare en kundvagn.
Att hoppa och dyka från bron har uppenbarligen förenats med livsfara.
– En del kundvagnar har legat staplade på varandra och då blivit två meter höga, berättar Daniel.
Hur det kommer sig att de gjorde valet att en lördag ge sig ut i den iskalla ån har Magnus svaret på:
– I stort jobbar Round Table med Charityprojekt. Bland annat är vi storsponsorer till ”Min stora dag”. Vi ville göra något för stan, en insats och det är ju allmänt skitigt. Uppenbarligen hade vi rätt.
– Och så tycker vi att det är lämpligast att bada när det blev nollgradigt. Nejdå, men vi får fri sikt när det inte är några båtar som åker eller folk som badar, konstaterar Daniel.
Vid tolvtiden, då grabbgänget slitit hårt i närmare tre timmar, har en container utökats till tre stycken. Det har hittats betydligt mer skrot än de kunnat ana i starten. Fyrtiofem cyklar och ett fyrtiotal kundvagnar har legat gömt på botten och än finns det mycket kvar att göra.
– Vi vill tacka Ängsgårdens Åkeri och NLF som hjälper oss med containrar och tar hand om det här, säger Magnus och kastar en rostig cykel utan framdäck och sned cykelkorg på högen.
Deras projekt väcker uppståndelse. Många stannar till och granskar förvånat den stora högen med gammal bråte som dumpats av lata invånare.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.