Bruksridning är kanske inte något man hört talas om varje dag, ännu färre vet vad det egentligen är och vad man gör. Den här torsdagen fick Klockarsgården besök av några som har stenkoll på just den sortens ridning och tävling. De visade upp en bana som sedan både barn och vuxna fick prova på, och det visade sig snart vara betydligt svårare än man först kunnat ana.
På plats i Klockarsgårdens nybyggda, snart fulländade, ridhus finns Lisa, Kalle och Eva-Lena Andersson. Lisa är domare i bruksridning, Kalle i brukskörning och Eva-Lena, hon tävlar sin fjording Tam-Tam och är idag det ekipaget som ska visa hur det går till. Bruksridning har ingenting med det sedvanliga ridsportsförbundet att göra, utan går under JUF – Jordbrukare Ungdomens Förbund, och där måste man vara med för att få åka ut och tävla. En hel del regler skiljer sig; i JUF behöver man till exempel inte ha huvudlag på hästen när man lastar av, vilket annars är tvunget.
– Syftet är att man ska bli väldigt bra samspelta och lita på varandra. Man är ofta ute i skog och mark, sällan i ridhus, berättar Lisa.
Alla hästar, stora och små, shettis som halvblod. När man ska tävla får man först sin utrustning kollad så den är hel och säker, man kollar även igenom hästen så att den är hel och ren, samt att man visar upp från marken i både skritt och trav; så att den inte är halt utan fräsch och redo att klara av sitt uppdrag. Därefter har man fem minuter på sig att sadla och sitta upp. Och tävlingsmomenten som följer sedan är varierade. Man ska ta sig över bommar och gatubrunnar, vatten i form av en blå matta, man ska rygga, svänga, runda, göra halt.
– Det är lite som svensk westernridning, skulle man kunna säga, kommenterar Kalle som tillsammans med Lisa har anordnat flera brukstävlingar hemma i Löa.
När Eva-Lena och Tam-Tam visat var skåpet ska stå, är det Johanna Klockars tur att prova på tillsammans med sitt halvblod. Det visar sig ganska snart inte vara så lätt som det såg ut, och hennes ridelever kan inte låta bli att fnissa när hennes häst tar ett ordentligt skutt över den blå, och i hästögon, livsfarliga vattenmattan. På ”bryggan”, lastpallar som ligger radade på varandra, ska man sitta av, leda hästen runt ett halvt varv och sedan sitta upp igen. Lätt? Nja. Hästar har ju allt som oftast en egen vilja, vilket visar sig när Johannas häst placerar sig en dryg meter ifrån pallarna.
– Det var skitsvårt, ja, jättesvårt. Fast kul och annorlunda, säger Johanna efteråt när hon suttit av.
Det hämtas hästar från stallet och både barn och vuxna är sugna att testa det som de just sett. Tyra Carlzon sitter tryggt uppe på hästen Yogi och de slingrar sig genom banan efter bästa förmåga.
– Det var ganska svårt, men roligt för vi klarade några av hindren. Bommarna var roligast, men det klarade vi inte att rida över utan att riva, vi klarade inte att rida mellan stolparna, men vi klarade bryggan!, berättar Tyra nöjt efter sin ritt.
Söndagen den 4 augusti anordnar SHRA Lindesberg Dragracingens dag på Linde Raceway. Förare från olika tävlingsklasser ställer ut sina fordon, samtidigt som man vill manifestera att sporten lever och finns kvar i Lindesberg.
– Vi vill visa att dragracingen lever i Lindesberg, säger Peter Hayden på SHRA.
Under årets travsäsong på Fornaboda så har Fornabodas flerfaldiga tränarchampion, Timo Nurmos, hållit en låg profil. Till säsongens åtta färdigkörda tävlingsdagar har stallet enbart gästat Lindesberg med tre hästar. Allt ändrades när den nionde tävlingsdagen tog fart, där Solvallastallet var tillbaka på Fornaboda och åkte hem med fem segrar på sex starter.
Med förlust mot Skyllberg under torsdagen så fick IFK Lindesberg göra sig i ordning för det sista topplaget i serien, Hovsta. Trots en tidig kvittering med 1-1 inom matchens första tio minuter, så hann bortalaget att dra undan med en mindre ledning inför halvtidsvilan. Därifrån kunde inte hemmalaget rädda upp siffrorna, vilket gav en ny hemmaförlust för IFK Lindesberg som nu har en match innan seriens månadsvila.
Det är tungt hos IFK Lindesberg. Under torsdagskvällen kom den sjätte raka förlusten för den unga truppen som ännu är rejält drabbat av skador och sjukdomar. Hemmalaget såg stridsvilliga ut inför den andra halvleken men visade inte alls samma motivation som vid den tidigare upphämtningen mot Örebro. Med flera raka förluster mot seriens tuffaste gäng så blir det allt svårare att kämpa sig tillbaka.
Efter två år som ägare av Kajsa & Pinnens Bowling och Restaurang i Lindesberg, har nu Lars-Åke ”Pinnen” Johansson sålt verksamheten. Ny ägare från den 28 juni är Rickard Bädicker från Kumla, en maskiningenjör som brinner för bowling.
– Jag är ganska stolt över att ha blivit en ”Cobring”, skrattar Rickard.
Trots en travdag med vissa förseningar och oklart väder, så blev det en lyckad dag på Fornabodas årliga Nationaldagstrav. Värmlandskuskarna Björn Goop och Per Nilsson körde till sig varsin dubbelseger, medan Olle Alsén stod för dagens snabbaste avslutning med Hemisphere som gick från sist till seger på upploppet.
– Segerkänslan kom först i mitten på upploppet, berättar Olle.
Under torsdagskvällen bröts IFK Lindesbergs långa segersvit på hemmaplan inom Division 5, där det slutade med åtta raka triumfer. Seriens nykomlingar BK Ett Fyra visade sig stabila mot det skadedrabbade IFK Lindesberg, som ändå stod för en rejäl insats inom matchens sista kvart när de ändrade 0-5 till 3-5.
– Jag är kluven över dagens match, säger Niklas Christensson.
Under den gångna helgen genomfördes årets upplaga av Swedish A-judo Open i Lindesberg Arena. Ett uppskattat evenemang, som lockade ett 80-tal aktiva med olika former av funktionsvariationer från Sverige, Finland, Norge och Åland. Förutom en högt efterlängtad tävling hölls även ett tillhörande träningsläger blandat med olika festligheter för de aktiva.