INSÄNDARE/DEBATT. EU har nu, som i så mycket annat, lagt sig i vilka vapen som ska få vara tillåtna och hur jakten ska få bedrivas i Sverige. Man har nyligen drivit igenom det så kallade “Vapendirektivet”, som riktar in sig på att begränsa jakt- och sportskyttevapen, under förevändning att det skulle stoppa terrorism och brottslighet. Det är naturligtvis helt fel.
Det är illegala smuggelvapen som används till terror och annan brottslighet – inte jakt- och sportskyttevapen. Ändå ska nu direktivet införas i svensk lag, och våra svenska jägare och sportskyttar kommer i kläm. Den socialdemokratiskt tillsatte utredaren av vapendirektivet föreslår till och med att Sverige i införlivandet av direktivet ska gå betydligt längre än vad direktivet kräver.
Sverigedemokraterna säger självklart nej till EU:s vapendirektiv. Vi kommer att driva på i EU för att direktivet ska rivas upp och vi kommer i Sveriges riksdag att arbeta för att förhindra att det genomförs på nationell nivå. Det finns över 600 000 jägare och andra legala vapenägare i Sverige. Vapendirektivet, liksom införandet av detsamma på nationell nivå, har överhuvudtaget inte tagit hänsyn till denna grupp. Sverige har en lång historia av jakt och sportskytte och det vill vi slå vakt om. Frågor om tillståndshantering och liknande ska givetvis beslutas på nationell nivå.
När det gäller jakten så har t.ex. EU:s art- och habitatdirektiv respektive fågeldirektiv lett till att en svensk artskyddsförordning formulerats. Denna har fått en rad märkliga konsekvenser, eftersom EU:s direktiv inte tar hänsyn till olika arters utsatthet i specifika geografiska områden. Om en art är sällsynt i ett europeiskt perspektiv, ses arten som sällsynt i alla delar av unionen, trots att det långt ifrån alltid överensstämmer med verkligheten. Detta innebär att arter som är väldigt vanliga i vissa områden ändå kan klassas som skyddsvärda och att det därför är svårt att bedriva skydds- eller förvaltningsjakt på dem. EU:s lista innehåller krav på åtgärder för att skydda en lång rad arter som i Sverige inte är hotade, t.ex. storskarv, korp och storlom.
Det är bara ännu ett exempel på hur EU brister i att ta hänsyn till lokala förhållanden. Förvaltningen av arter som lever i Sverige, och speciellt sådana som inte rör sig mellan Sverige och den europeiska kontinenten, ska naturligtvis hanteras av Sverige. För oss är det en självklarhet att detaljbeslut om hur svensk skydds- och förvaltningsjakt ska bedrivas ska fattas av svenska myndigheter i samråd med i första hand jägare och lokala markägare – inte av politiker i Bryssel.
Magnus Persson (SD)
EU-kandidat och jägare
Per Söderlund (SD)
Riksdagsledamot och jägare
Visa hela artikeln
Bränna däck under kontrollerade former blev en omedelbar succé: ”Jättekul” 
