Det är alldeles snart återigen dags för Lindeskolans Estetiska programs musikteaterprojekt. Ticket, tack eller har du tiden? , är namnet på årets föreställning. Det ligger många människor bakom projektet, för att inte tala om den energi och engagemang som läggs ner. Vilket tidigare år resultaterat i välbesökt succé. – Det är en blandning av allt, alla borde komma och titta!, rekommenderar Sofia Rydelius som går sista året på Estet.
Förberedelserna, repetitionerna, dansen, sången; allt är igång. När Estetiska programmet är igång med sitt årliga musikteaterprojekt är det en stor karusell som sätts igång och aktiverar betydligt fler än esteterna. Sofia Rydelius går sista året och har just lagt ifrån sig mikrofonen efter att ha sjungit.
– Bygg, fordon, el och restaurang som står för supén på föreställningarna, berättar hon och klasskompisen Christoffer Pålerud tillägger:
– Maten är jättegod, jag har provsmakat den. Och så får vi hjälp med ljud och ljus, det är många myggor att hålla reda på.
Det är olika föreställningar varje år och ingen är den andra lik. Det är lärarna som bestämmer temat och eleverna spinner därefter vidare. I år blev det ett tidlöst tema som handlar om tiden. Det utspelar sig på en väntplats där man kommer att stifta bekantskaper.
– Allt centreras kring väntplatsen där alla väntar på något, avslöjar Staffan Blixt, lärare vid programmet.
Nytt för i år är att man byggt en läktare på scenen som rymmer ytterligare sextio åskådare. Detta innebär förstås att ännu fler kan få möjlighet att se föreställningen, men å andra sidan får aktörerna en utmaning att bita i. Något Sofia uppmärksammat:
– Nu måste vi tänka på hur vi vänder och vrider oss, det är ju inte så kul att se en rygg hela tiden. Så man kan inte bara tänka på replikerna.

I bakgrunden syns en del av den tillbyggda läktaren.
Det råder ingen tvekan om att det är en uppskattad del av läsåret som läggs på musikteaterprojektet.
– Det här är det roligaste vi gör på estet. Är man nere eller mår dåligt vill man ändå gå hit. Man får så bra kontakt med de andra. Är det några som man inte känner i ettan så har man lärt känna varandra efter det här, man sitter till exempel bakom scenen och pratar, säger Christoffer.
Även lärarna spelar en viktig roll.
– Nog för att det är vi som gör allt, men det hade aldrig gått utan lärarna, säger Sofia med värme.
– Och det är skönt att vi är ett sådant tryggt gäng, det är ingen som skäms. Det bidrar till att man vågar gå in i en annan person, man känner inte igen sig själv, man blir verkligen sin roll, berättar Christoffer.

Nu till helgen väntar helgrepetitioner för att man ska vara riktigt redo att ta sig an kommande vecka, som innehåller flertalet föreställningar; både för skolan och offentliga. Och än så länge finns det biljetter kvar, men Staffan rekommenderar att man köper sin biljett så fort det går; förra året tog biljetterna slut och vissa fick besviket vända i dörren.
– Det är en blandning av allt, alla borde komma och titta!, uppmanar Sofia.
Föreställningarna spelas 26, 27 och 28 mars.
Biljetter finns att köpa på Akademibokhandeln. För att göra det extra festligt kan man även välja att köpa supébiljett.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.