Att det pågår ett läger för ryska hockeyungdomar från S:t Petersburg i Lindehov är det kanske inte så många som vet om, men inget jag behöver tveka över när jag gör ett besök i Lindehov under måndagskvällen. Direktiv på ryska ropas ut över isen och vart jag än vänder mig på läktaren så hörs det ryska bland de huttrande föräldrarna, insvepta i filtar.
Inte bara språket är annorlunda än vad som normalt hörs i Lindehov, kulturen är annan där åttaåringar drillas hårt i övningar som jag bara sett i äldre sammanhang. Tränarens frustrerade ton i rösten går inte att ta miste på när han gång på gång högljutt tillrättavisar efter att en övning inte blir som han har tänkt, men hängivenheten är dock stor. Totalt är det 240 st, varav 135 är hockeyungdomar som gör den långa resan från S:t Petersburg för att drillas på is i sommarvärmen i Lindesberg. För några lag så finansieras resan av staden S:t Petersburg, men de flesta får bekosta allt själva.
-Vi betalar 100 euro i månaden för att vår son ska få spela med sitt lag. Dessutom tillkommer all utrustning, om vi vill köpa extra istid eller privatlektioner med tränaren, säger Irina som är en av mammorna på läktaren som följer varje skär hennes son gör på isen.
-Det är en annan kultur, kanske lite närmare Kanada i sitt sätt att tänka. Det är ett elittänk redan i låga åldrar, medan det i Sverige är mera lek upp till en viss ålder och sen börjar allvaret, men det fungerar för oss. Det går inte att säga att det ena eller det andra är bättre, vi har alla mycket att lära av varandra, förklarar Thomas Hillberg, initiativtagare som arrangerar detta läger för sjunde året.
Hur kommer det sig att intresset är så stort att komma hit till Lindesberg?
-Den största anledningen är att det är svårt med istider i Ryssland generellt. Det finns t.ex. fler inomhushallar i Huddinge jämfört med S:t Petersburg, i en stad som har cirka 6 miljoner invånare. Dessutom är det väldigt kostsamt att få tillgång till is för att de hallar som finns är stängda under sommaren. Här görs det möjligt genom vårt samarbete med Lindlöven.
Varför just Lindesberg?
-Första året körde vi lägret uppe i Skellefteå, men dels så är det väldigt långt bort och sen så behöver vi ha en bra lösning för boende i närheten för att hålla nere kostnaderna. Här har vi fått till en bra lösning genom att jag köpt och renoverat Östanby Herrgård där de flesta bor, men en del bor även på Lindesbergs Elevhem.
Jag gissar att du har ganska hektiska dagar med en hel del logistik att hantera, erbjuder ni helpension?
-Ja vi har löst det så att de har med egna kockar, det är viktigt att dom får rysk mat när dom är borta så pass länge. Råvarorna handlas dock här lokalt.
Hur ser framtidsplanerna ut, går det att utveckla och expandera?
-Absolut, det finns det planer på, även att bredda med andra sporter, t.ex. volleyboll, basket och handboll. Redan i år så har vi en liten grupp konståkare här, men jag har även fått förfrågan från ett fäktningslag som vill komma hit och ha träningsläger, avslutar Thomas innan han med raska steg skyndar vidare.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
