Den trettonde december innebär årets luciadag. I Lindeskolans aula bjöds allmänheten in för att fira lucia och lyssna på estetprogrammets välljudande framträdande. Den traditionella luciatablån fick avsluta tre dagar med lussande på äldreboenden, lasarett, kommunhus och skola, och detta gjordes med bravur. – De är fantastiskt duktiga, berömmer Kjell ”Kleo” Karlsson.
Denna lördagseftermiddag gjorde luciatåget entré i Lindeskolans välfyllda aula. Det var med stämningsfulla toner, ett stort gäng stjärngossar och med levande ljus i både hår och händer, som de tågade in; först lucian med hennes tärnor, för att efter ett par sånger låta stjärngossarna vara med. Efter ett lagom långt program var det tid att kröna årets lucia, Ewelina Jungmarker. Kröningen sköts av prästen Gunilla Skottsborg vid Linde bergslags församling. Hon håller ett kortfattat tal om ljus och mörker, hur ljuset än dock skall vinna, även om det ser mörkt ut på många platser. Förra årets lucia, Linda, får hjälpa Gunilla att kröna Ewelina genom att fästa en kedja runt hennes hals.
– Ett smycke, en gnistrande pärla, berättar Gunilla.
Kjell ”Kleo” Karlsson, Lions, tar över mikrofonen för att rikta några särskilda tack till de hjälpande händer som funnits under de här hektiska dagarna. Ingeborg vid estetprogrammet tackas för det gigantiska arbete hon lagt ner på att skapa det genomtänka programmet. Jesper Hugosson får också en blomma:
– För att ha skött ljud och ljus och allt vad han nu gör. Också ett stort tack till Gunilla för att hon ställer upp och kröner och gör det på ett fantastiskt sätt. Och slutligen, traditionen säger att även förra årets lucia ska tackas, men eftersom vi inte hade någon lucia då, så får det bli förrfjolets lucia och det var Linda, som nu varit med och hjälpt till och är ikväll med i kören och sjunger, säger Kjell och delar ut vackra blombuketter till alla berörda.
Luciatåget börjar sin färd ut i lokalen samtidigt som de avslutar likt de började, med Santa Lucia. Deras toner ekar i aulan och så fort lucian lämnat rummet bryter publiken ut i entusiastiska applåder. Men det är inte bara publiken som är nöjda, utan även Kjell å Lions vägnar.
– Det har varit jättebra! De är fantastiskt duktiga och de har ställt upp. I torsdags hade vi ett tufft program, det kan vara lite jobbigt med alla vårdinrättningar men det har gått jättebra. Vi var på Yxe idag och bjöd på ett fantastiskt framträdande. Det kunde inte bli bättre. I och med det nya samarbetet har det varit spännande men det har fungerat mycket, mycket bra.
I och med årets nya samarbete, Lions samverkan med estetprogrammet på Lindeskolan, har Kjell uppmärksammat några förändringar:
– Det har varit lite skillnad. Det märks att de går tredje året på estet, de är jätteskolade och väldigt mognade i rösterna. Ettorna som var med nu är också riktigt duktiga, så om två år, då kommer de att vara riktigt, riktigt bra. De som går i trean vet vad det handlar om. Vi vill absolut göra det här igen, vi får tillsammans med estet utvärdera det här nu. Men det här klarade de perfekt!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.