På fredagskvällen gav Linde Dansklubb danssugna själar möjligheten att svänga sina lurviga. Ett drygt femtiotal buggentusiaster slöt upp till kvällens första buggomgång, fortsättningskurs nummer två, tätt följt av fortsättningskurs nummer tre. Med andra ord fick nybörjarna stanna hemma och man fokuserade på att följa upp höstens kurser. – Det är roligt! Och avkopplande. Det går att lära gamla hundar att sitta, man blir aldrig för gammal för att dansa, säger Ingegerd Pauline.
Klockan är bara ett par minuter från att startskottet ska ljuda denna kyliga fredagskväll. Inne i Sandströms stora lokal droppar det ständigt in nya, danssugna deltagare, en del med riktiga dansskor, andra använde silvertejp för att täcka delar av sulan. Man måste ju kunna få till rätta snurren och svängen!
– Idag är det steg två och tre, vi börjar ikväll med steg två som i höstas gick nybörjarkursen och sedan fortsätter vi med steg tre, för de som har gått steg två. Men man kan också ha buggat lite innan och komma hit. Jag har gått danskurser i tjugo år och jag kan gå samma flera gånger, säger klubbens ordförande Lennart Sjöstrand.
Lennart är ett tydligt och stående bevis på att dans är roligt och det går tydligen inte att tröttna.
– Nej, det är som feber. Det är mycket som är roligt. Det är som att hormoner startar, man bara leker i musiken, då är det kul! Alla är glada och man har mycket kontakt med varandra. Man tittar på den som man dansar med, och inte på grannen bredvid, berättar Lennart leende.

Klockan är slagen och danspedagogen Lena Svensson träder fram. Det är likt oftast ett litet överskott på den kvinnliga skaran, så Lennart får gladeligen rycka in och göra en insats. Alla har dansat tidigare, så man parar ihop sig och börjar genast att dansa till den hederliga, glatta dansbandsmusiken. När Lena efter en kortare stund stoppar, förflyttar sig kvinnorna en man till höger och därmed hinner man dansa med hela gänget. Ett snabbt ”hej, hej” och så är man igång igen, och ju fler man dansar med, desto mer avslappande blir dansarna. Det krävs inte lång stund för att notera att vissa kan lite mer än andra, antalet snurrar och finesser skiljer sig och svårighetsgraden varierar. Däremot kan det konstateras att alla är glada, det finns inte en enda utav de dryga femtio dansarna som visar tecken på någon ledsen min.
– Folk skrattar hela tiden när de dansar. Det blir aldrig långtråkigt och man lär känna varandra. Det är en närhet och gemenskap, berättar Inger Söderberg.

Även Ingegerd Pauline brinner starkt för dansandet:
– Det är roligt! Och avkopplande. Det går att lära gamla hundar att sitta, man blir aldrig för gammal för att dansa. Det är en enorm skillnad på att sitta hemma och ha TV-kväll jämfört med att komma hem och ha varit och dansat. Och så är det motion dessutom! Men vi skulle vilja pusha fler killar att börja dansa och lära sig stegen, det gör dem säkrare. Sedan är det ju en stor chans att träffa en tjej också, säger Ingegerd med glimten i ögat.
För 17:e året i ordningen är Musikhjälpen tillbaka med sin makalösa 144-timmars maratonsändning i både radio och tv, där man lyfter fram och samlar in pengar och stöttar människor som kämpar för rätten till ett värdigt liv. Årets tema är ”Alla barn har rätt att gå i skolan”, ett tema som fick anpassad grundskola på Lindbackaskolan att engagera sig. Redan efter första dagen hade man passerat sitt uppsatta insamlingsmål med råge, och nu siktar man ännu högre.
– Om vi når 20 000 kronor har personalen lovat att kallbada i Lindessjön, skrattar pedagogen Albin Fagrell.
Den tidigare riksdagsledamoten Daniel Andersson från Frövi meddelar att han efter 17 år som socialdemokrat nu väljer att gå över till Liberalerna – och därmed också byter block.
– Jag har känt mer och mer att jag inte längre känner mig hemma i det jag en gång gick med i. Det skulle vara ett osunt sätt att leva om man stod fast vid ett beslut man tog i 20-årsåldern och aldrig vågade utvärdera det, säger Daniel Andersson i en kommentar till LindeNytt.
Linde Bergslags församling fick under torsdagen ett välbehövligt tillskott inför den annalkande julhelgen. Lions Club Lindesberg och Lions Club Kristina överräckte nämligen sin årliga julgåva i form av både presentkort och kontanter för att stötta den sociala verksamhet som kyrkan bedriver.
– Församlingen gör julen lite gladare för ett antal människor. Det är aldrig någon tvekan om att vi ska ge dem ett bidrag, säger Bo Kjällgren, president för Lions Lindesberg.
En person fick på onsdagskvällen föras till sjukhus med ambulans sedan vederbörande inandats brandrök i samband med en incident på ett äldreboende i centrala Lindesberg.
Det orangeklädda Lindlöven får ett nytt besök i Lindehov när den lika orangefärgade truppen från Strömsbro IF laddar för onsdagens match. Efter sex poäng från den gångna helgens dubbelmatcher i norrland så får Lindlöven kort om tid att hämta andan. Med sjuka och skadade spelare i truppen kommer onsdagens hemmapublik att få se en av föreningens yngre förmågor, Wiggo Centervad, som även var med till norrlandsmatcherna.
– En jätteduktig junior som gjorde en grym helg i norrland, säger Lennart Hermansson.
Att driva ett eget företag har alltid varit drömmen för 20-årige Artin Ahmeti från Lindesberg. Efter att ha samlat erfarenheter genom ett UF-företag, och några år ute i arbetslivet, har han nu gjort slag i saken och satsat på fastighetsskötsel och bygguppdrag. LindeNytt träffade honom en regnig novemberdag. I ur och skur åtar han sig uppdrag med stor variation. Det handlar om allt från häckklippning till snöskottning, fönsterputsning och mindre byggjobb.
– Det här med fastighetsservice är något som jag fastnade för. Det är ett väldigt varierande arbete och det passar mig bra, förklarar Artin.
INSÄNDARE/DEBATT: Jag försökte nyligen nå en tjänsteperson i Lindesbergs kommun, men det visade sig snabbt att detta är Sveriges kanske mest otillgängliga arbetsplats. Här svarar man inte i telefon – man evakuerar från den.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det så äntligen dags för 20Tian att slå upp sina dörrar och ta emot sina första kunder. Det har varit en process som blivit bra mycket krokigare och mer arbetsam än vad Linda Sköldenström ens kunde föreställa sig från början.