På fredagskvällen gav Linde Dansklubb danssugna själar möjligheten att svänga sina lurviga. Ett drygt femtiotal buggentusiaster slöt upp till kvällens första buggomgång, fortsättningskurs nummer två, tätt följt av fortsättningskurs nummer tre. Med andra ord fick nybörjarna stanna hemma och man fokuserade på att följa upp höstens kurser. – Det är roligt! Och avkopplande. Det går att lära gamla hundar att sitta, man blir aldrig för gammal för att dansa, säger Ingegerd Pauline.
Klockan är bara ett par minuter från att startskottet ska ljuda denna kyliga fredagskväll. Inne i Sandströms stora lokal droppar det ständigt in nya, danssugna deltagare, en del med riktiga dansskor, andra använde silvertejp för att täcka delar av sulan. Man måste ju kunna få till rätta snurren och svängen!
– Idag är det steg två och tre, vi börjar ikväll med steg två som i höstas gick nybörjarkursen och sedan fortsätter vi med steg tre, för de som har gått steg två. Men man kan också ha buggat lite innan och komma hit. Jag har gått danskurser i tjugo år och jag kan gå samma flera gånger, säger klubbens ordförande Lennart Sjöstrand.
Lennart är ett tydligt och stående bevis på att dans är roligt och det går tydligen inte att tröttna.
– Nej, det är som feber. Det är mycket som är roligt. Det är som att hormoner startar, man bara leker i musiken, då är det kul! Alla är glada och man har mycket kontakt med varandra. Man tittar på den som man dansar med, och inte på grannen bredvid, berättar Lennart leende.
Klockan är slagen och danspedagogen Lena Svensson träder fram. Det är likt oftast ett litet överskott på den kvinnliga skaran, så Lennart får gladeligen rycka in och göra en insats. Alla har dansat tidigare, så man parar ihop sig och börjar genast att dansa till den hederliga, glatta dansbandsmusiken. När Lena efter en kortare stund stoppar, förflyttar sig kvinnorna en man till höger och därmed hinner man dansa med hela gänget. Ett snabbt ”hej, hej” och så är man igång igen, och ju fler man dansar med, desto mer avslappande blir dansarna. Det krävs inte lång stund för att notera att vissa kan lite mer än andra, antalet snurrar och finesser skiljer sig och svårighetsgraden varierar. Däremot kan det konstateras att alla är glada, det finns inte en enda utav de dryga femtio dansarna som visar tecken på någon ledsen min.
– Folk skrattar hela tiden när de dansar. Det blir aldrig långtråkigt och man lär känna varandra. Det är en närhet och gemenskap, berättar Inger Söderberg.
Även Ingegerd Pauline brinner starkt för dansandet:
– Det är roligt! Och avkopplande. Det går att lära gamla hundar att sitta, man blir aldrig för gammal för att dansa. Det är en enorm skillnad på att sitta hemma och ha TV-kväll jämfört med att komma hem och ha varit och dansat. Och så är det motion dessutom! Men vi skulle vilja pusha fler killar att börja dansa och lära sig stegen, det gör dem säkrare. Sedan är det ju en stor chans att träffa en tjej också, säger Ingegerd med glimten i ögat.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
