Genrepet är i full gång och lagen förbereder sig för öppningsmatcherna om tre veckor. Elitserien 2015/16 ser ut att kunna bli något extra men jag är lite tveksam på Lindes chanser. Man har fortfarande mycket tid kvar tills det faktiskt gäller men arbetet har börjat och en växel till måste läggas i om man ska ta en medalj 2016.
Försäsongen är till för klargöra den produkt som sedan ska ut till försäljning. Det är nu som laget måste justeras så att det kan stå redo för match när RIG Falköping kommer på besök om tre veckor. Jag kan själv relatera starkt till försäsongens ibland lite drastiska improvisationer och den känslan som ibland uppstår av ”fan, det där trodde jag inte skulle bli ett så stort problem”. Just nu sitter jag nämligen och skriver detta direkt in i Notepad då mitt Word-program har kraschat, improvisation krävs och ibland öppnar det nya dörrar. Den känslan av att saker kan gå fel även i den sista stund tror jag vi alla kan få ibland. Men som tränare, och som suppoter, behöver man inte misströsta om inte allt är perfekt inför seriestarten. Som vi alla vet så finns det många halvdana produkter som släpps ändå och som i längden lyckas ändå. Windows 10 har ju fått genomgå ett visst antal modifieringar sedan det släpptes och ändå verkar det ta hemmen med storm. Det är där grundserien kommer in. Teemu Sarna har fortfarande tid på sig att finslipa det lag som ska stå sig som starkast när slutspelet kommer.
Jag måste dock säga att jag tycker torsdagens första intryck av det nya Linde var ett gott sådant. Ser man i stort så är det ju faktiskt inte en så stor skillnad på startsexan jämfört med förra säsongen. Av Martina Konecna kan vi förvänta oss ungefär desamma som vi fick av Nette Peit och annars så är det samma spelare som står kvar på banan. Det som oroar mig mest är servemottagning. Therese Granlund gjorde ett stort jobb från sin liberoposition och den kommer bli svår att axla för någon så ung och oprövad som Anna Lennartsson. Förhoppningsvis kan Marjorie Giordano och Martina Konecnas rutin stötta Anna i sitt uppdrag.
Att inte ha en proffsspelare på passarpositionen kan jag också tycka är en knepig situation. Rebecca Andersson gjorde visserligen ett bra jobb förra hösten men jag är fortfarande tveksam ifall Rebecca håller den nivå som krävs. Visserligen har Linde inte fyllt sin utlandskvot och man skulle kunna spara den sista platsen för att plocka in någon vid jul, som man gjorde med Yslany Kelly. Det finns både för och nackdelar med det agerandet. Fördelen är att spelaren då kommer på ett kortare kontrakt, det blir billigare för klubben och kanske kan man få en ännu bättre spelare. Nackdelen är dock att Linde i så fall ska klara sig med endast en passare under hela hösten. Detta sänker träningsnivån och skapar en riskabel situation på match ifall Rebecca skulle skada sig.
Det är få lag som klarar av att ta hem ett SM-guld med en svensk passare. Senast det hände var 2012 när Linde tog hem guldet med Josephine Tegenfalk. Det var alltså tre år sedan och det är tyvärr få svenska passare som håller nivån för att axla den tuffa rollen. Nej, ska det bli en ny titel hem till Lindesberg så pekar allt på att man kommer behöva köpa in en passare. Om hon sen kommer bli presenterad redan i nästa vecka eller om hon kommer efter jul kan jag inte svara på men jag kan anta att Lindes klubbledning har gjort samma analys som jag.
Jag skulle även vilja avsluta veckans text med att berömma Teemu Sarna för att han slängde in både Anna Lennartsson och Elsa Arrestad i hetluften redan på lagets första träningsmatch. Jag har tidigare lyft hur viktigt det är med återväxt inom det svenska elitklubbarna och kritiserat Linde för att inte göra sitt jobb på den punkten. Teemu verkar ha en hälsosam, ur svensk volleybolls perspektiv, inställning till elitvolleyboll och det tycker jag bör lyftas fram. Hoppas att det fortsätter så, så vi kan se ett slagstark Linde även när Margie lagt skorna på hyllan.