Idag är det Slöjdmässa på Kristinaskolan, vilket innebär att mängdvis med vackra, tidskrävande och användbara hantverk visas upp och säljs. Det är tradition att mässan hålls på Allhelgonadagen, och i år var inte något undantag.
Stickade tröjor för både barn och vuxna, vackra vykort, korgar flätade i näver, skicklig träslöjd, hembakat i massor och tjusiga smycken var några av de hantverk man kan finna i Kristinaskolans lokaler idag när den årliga Slöjdmässan hålls. Besökarna är många som väljer att kika förbi för att känna och klämma på sådant som är skapat med händer, tålamod och en hel del skicklighet. En av de som ställer ut och dessutom inte är här för första gången är Östen Eklöf från Nora, som har med sig sin konst gjord i trä- och näverslöjd.
– Det är många år jag hållit på, det rör sig om en 35 år, berättar Östen som förklarar att intresset för trä och näver kommer i och med att han är uppvuxen i skogstrakterna.
– Jag blir alltid inspirerad när jag är ute i skogen. Man tittar och ser vad som kan användas. Det här till exempel är knölar från träd, den här har suttit på en björk, säger Östen och visar upp en djup skål, len och så genuint träig som något kan bli.
Det är björknäver som Östen använder när han flätar sina korgar, och förutom att han tycker att det är ett roligt skapande, så krävs inte heller några maskiner för att åstadkomma ett färdigt resultat.
– Man gör det samtidigt som man lyssnar på radio eller sitter framför TV:n, det här kan man ta med sig in. Det är mycket jobb, men det är ett trevligt arbete, tycker Östen.
Pavlos Tsiouris har ett stort bord med smycken framför sig, och det allra mesta har han skapat med sina egna händer. Pavlos intresse för att göra smycken kom mycket tidigt, redan när han gick i grundskolan och hjälpte en man när tid fanns till övers. Tiden gick och som ung man reste Pavlos till Sverige för att bosätta sig här då han träffat en svensk kvinna. Vintertid här i norden blev han uttråkad då vintrarna var så långa, så han upptäckte sin hobby och på den vägen är det, berättar Pavlos och säger:
– Jag har hållit på med det här i 40 år, jag började från noll och nu ska jag snart gå i pension, så det kan bli.
För att kunna framställa sådana här smycken krävs en hel del.
– Det är inte lätt, och man måste vara kreativ, kunna forma och framförallt måste man ha mycket tålamod för det tar tid. Men det är roligt, det kommer glädje i att tillverka och komma ut såhär och träffa folk, säger Pavlo.
Pavlo plockar upp ett armband som är Greklandinspirerat och förklarar hur han gått tillväga, det är silvertrådar och ett piller utan dess like. Smycken som visar hur gamla grekiska mynt sett ut har han också i samlingen, och han förklarar att Grekland ligger honom varmt om hjärtat och att han ofta åker dit. Pavlo visar ett axplock av sina örhängen, ett par i ljust och klart silver, och ett par i en mörkare nyans. Pavlo förklarar:
– Jag ville göra de här lite mörkare för många svenska tjejer är blondiner, och då blir det en snygg kontrast.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.