Årets luciatåg skrider fram

Idag lussar Bergslagens lucia tillsammans med sitt följeståg runt i stan. De inledde firandet inne på Kommunhuset, fortsatte till lasarettet för att sedan hälsa på vid de olika äldreboendena, samt avsluta på Meritor.
– Jag vet inte riktigt vart jag ska gå, och det är ju jag som leder tåget!, säger den något nervösa, men glada lucian Cassandra Norberg Hopkins.

Man har samlats i Lions Club Lindesbergs källarlokal och startat igång morgonen tillsammans. Ingeborg Hjelmberg ordnar uppsjungningen och några morgontrötta röster märks inte av. Ingeborg tipsar lite här och var, försäkrar sig om att alla har koll på programordningen. Och så blir det dags att ge sig av och ut för att sprida julstämning, regn och rusk till trots.

Lions-killarna hjälper truppen att få på sig varma pälsar att ha över sina lucialinnen, någon bär lucians, Cassandra Norberg Hopkins, ljuskrona. De är måna om luciatågets medlemmar och tar hand om dem väl.
– Det är härliga ungdomar att jobba med, säger Kjell ”Kleo” Karlsson, Lions, och fortsätter:

– Det är skönt att jobba med den estetiska linjen, de är ju riktiga proffs!

Noga med att inte låta lucialinnet släpa i marken skyndar man sig över vägen till Kommunhuset, in i värmen där kommunstyrelsens ordförande Irja Gustavsson (S) tar emot och hälsar alla välkomna. De får lasta av sina jackor, tända upp sina elektriska ljus och Cassandra får hjälp att med att få kronan på plats. Det är en aning nervöst i ledet, såhär inför första framträdandet.
– Jag vet ju inte vad som väntar, det här är ju första gången, ler Cassandra.

– Jag vet inte riktigt vart jag ska gå, och det är ju jag som leder tåget! Men det ska nog gå bra. Det är kul att göra det här tillsammans, alla är så trevliga, så det ska bli kul att få gå runt och mysa tillsammans.

Men på söndag, när den sista sången är sjungen för det här årets lucia, är Cassandra rätt säker på att hon kommer att känna sig mätt på repertoaren.
– Ja, då är jag nog trött på det, skrattar Cassandra.

Ingeborg är med och instruerar in i det sista.
– Gå långsamt, och håll avstånd, även fast ni inte har riktiga ljus!

– Men jag vet inte vart jag ska gå, säger Cassandra.

– Jo, men en går före dig, lugnar Ingeborg.

Tåget skrider iväg till tonerna av Santa Lucia, lugnt och mysigt, och möter sin första, morgonpigga publik. Visorna sitter som ett smäck, och till doften av lussekatter och pepparkakor tar lucian, tärnorna och stjärngossarna emot applåder.
– Tiden nu är väldigt mörk, både ute och i världen och i samhället. Därför är vi väldigt glada att få ha Cassandra här som lucia tillsammans med sina tärnor och stjärngossar. Framförallt är jag glad att ni ska åka runt till stans boenden, där de annars kanske inte fått sett något sådant här, säger Irja Gustavsson.

Luciatåget tar ton, och sakta, sakta skrider de ut igen. Och nu finns det ingen tid för vare sig rast eller ro igen, och man sätter fart mot lasarettet!