INSÄNDARE/DEBATT: Man är där för att man vill jobba med människor, hjälpa dem som behöver ha ens hjälp. Man bryr sig om dem, man vill deras bästa. Och göra deras sista år till något bra. Det man själv önskar för sina nära och kära. Men när orken tryter mer och mer så bleknar ens leende. Alla förändringar som sker, vissa bra och vissa dåliga.
De senaste åren har inte varit bra, personal slutar för de inte orkar mera. Mest beror det på schemat sen ändring av nattens timmar. Sämre scheman ingen återhämtan. Då man fick tidigare morgnar samt senare kvällar.
Som förälder får man väcka upp sitt barn för att lämna på dagis kl 6. Sen har man ev en bit till jobbet och börjar 6.30-6.45. Man stressar dit för att hinna i tid. Barnomsorgen ändrar inte sina tider för vårdpersonalen och svårare är det för ensamstående att jobba inom vården med obekväm arbetstid.
From oktober så infaller 11 h vila mellan arbetspassen. Svårare att få till ett bra schema. Då nattens timmar ligger på 8-9 h. Dagpersonal kan inte jobba kväll och ha ett dagpass efter. Mer personal låter det som att det ska gå åt, och var ska man finna dem när det är redan kris på personal?
Man blundar över det faktum att man kanske kan lyssna på de förslag som ges och även följa det politiska beslutet som säger att varje verksamheter styr nattens timmar. Men de högre upp vill inte släppa det de tror funkar, som man redan nu ser att det inte gör.
Vad ska man göra innan det inte kommer finnas personal kvar inom vården?
Vem ska ta hand om våra äldre?
Personal inom äldreomsorgen
För en vecka sedan så fick jag syn på ett par rävvalpar som sprang ute på en åkermark. Jag har alltid velat ha bilder på rävvalpar så jag kontaktade omedelbart markägaren och frågade om tillstånd att sätta mig på span där – och det gick bra. De var bara glada över informationen och tacksamma över att jag frågade.
Det är nu klart vilka som kommer att få chansen att fiska kräftor i slutet av sommaren, när allmänhetens kräftfiske arrangeras i Bottenån, Lindessjön och Dalkarlshytteån. Kolla i vinnarlistan om just ditt namn finns med.
Själv beskriver han sig skämtsamt som en 82-årig, enögd Parkinsongubbe, men sanningen är att Jerry Ragnarsson är en otroligt begåvad guldsmed som varit verksam sedan 1957. I sin hemmaverkstad i villan i Lindesberg har han långt efter sin pension fortsatt sin passion för hantverket, men på hobbynivå.
– Jag kan ju inte riktigt låta bli, det är ju så roligt, säger han med ett leende.
Åtta band, en stor scen, mat och merch – så ser det ut när Lindesberg får en ny utomhusfestival med premiär den 26 juli som fått namnet Solsting. Bakom festivalen står ett gäng musikintresserade ungdomar från Hillstreet, som siktar på att blåsa liv i en gammal tradition i musikstaden Lindesberg.
– Det här är startskottet. Kanske kan det bli som ett nytt Augustibuller, säger Malte Nilsson från festivalgruppen.
För fjortonde sommaren i ordningen genomför Sparbanken Bergslagen sitt projekt Drömjobbet, där ett antal drivna ungdomar i åldern 17-22 år får chansen att utveckla sina affärsidéer och prova på att driva eget företag som sommarjobb. I år handlar det om bivaxdukar, nagelförlängningar samt renovering och försäljning av möbler.
Förra året firade jag min midsommar i de värmländska skogarna i hopp om att få se en vit älg. Men ingen framgång den resan. Under årets midsommarhelg gjordes en nytt försök då jag återvände till de värmländska skogarna i min fortsatta jakt efter mitt första möte med en vit älg. Hur det gick berättar jag i denna veckas fotokrönika.
För många barn och ungdomar är fiske en favoritsysselsättning på sommarlovet. Just denna sommar gör Lindesbergs kommun en satsning för att krydda till det lite extra för sommarlediga barn – detta tillsammans med Lindessjöns FVO.
– Vi har satt ut 200 kilo regnbåge i ån och det är riktigt fina bitar dessutom, berättar Kurt Ahlström, ordförande för Lindessjöns Fiskevårdsområdesförening.
Jag börjar denna veckas fotokrönika med att önska er alla en glad midsommar. Mitt midsommarfirande startade faktiskt redan klockan 01.30 i natt. Då var det nämligen dags att åka iväg på en fotoresa med min kompis. På vägen till slutdestinationen så hade jag planerat in ett stopp som bara var ett måste. Det är nämligen så att för tredje gången någonsin så har en Wilsonbeckasin (Amerikansk Beckasin) observerats i Sverige. Jag ville försöka fotografera denna fågel.
Visa hela artikeln
Uppskattat traktormuller drog stor publik 
