När handbollsallsvenskan gör uppehåll i vad som känns som en evighet får LIF Lindesberg chansen att slicka såren och återhämta sig från skavanker. Men borde det inte riskera att bli tristess att bara träna, träna och ja, träna?
Jag skulle knappast kunna beskriva mig själv som träningsvillig. Jag är mer typen som gillar att titta på än att utöva idrott. Njuter hellre av en omsorgsfyllt brygd IPA vid sidan om och genomför motvilligt min simpla träning för att mota en begynnande isterbuk i grind.
Med andra ord är jag förmodligen inte alls rätt person att uttrycka en enda åsikt eller spekulation om just det där med hårdträning.
Men jag tänker göra det ändå.
För jag förstår inte riktigt logiken i det nysignade Richard Eriksson sa till LindeNytts Hannes Feldin förra veckan i samband med att de avhandlade det sjukt långa uppehåll som LIF Lindesberg är mitt uppe i.
– Då kan man vila från skador, vila från allt och få suget att träna igen, konstaterar nyckelspelaren i den fylliga artikeln.
Jag förstår det mesta. Att komma i fas igen och återhämta sig från skador och skavanker är naturligtvis jättebra. Där tjänar ett långt uppehåll naturligtvis många syften. Förhoppningsvis kan LIF Lindesberg gå in i fortsättningen av vårsäsongen med en frisk och återhämtad trupp.
Men ”få suget att träna igen”? Jag är en amatör i sammanhanget, men all logik i världen (som jag gör mitt bästa för att dagligen dunka in i huvudet) säger mig att det borde vara tvärtom.
Träna borde i min värld vara något man gör för att få belöningen i att spela matcher. Eller kanske ännu bättre, att vinna matcher. Jag föreställer mig att alla som håller på med lagidrott tycker att det är roligare att spela match än att träna. Att träningen, även om man gillar den också, är det nödvändiga ontet som man genomlider för att få stå på planen och känna adrenalinet pumpa i viktiga bataljer.
Att då tvingas in i just ett uppehåll där det dröjer mer än en månad innan man får spela en match som betyder någonting igen. Ett uppehåll där det bara är träning, träning och åter träning utan någon belöning som gäller. Det borde vara pest och pina.
Speciellt som handbollsallsvenskan i sitt grundutförande har så långt mellan matcherna att spelarna borde längta bort från träningen och in i matchsituationen ofta.
Men säger Richard Eriksson att ett uppehåll av de här typen bygger upp suget för att träna, då är det väl så.
Någonstans är det förmodligen en väldig tur att jag, med min inställning, är en simpel åskådare och inte utövare.
Som många gånger tidigare så var det ett riktigt handbollstema i arenan. Tre matcher skulle spelas där LIF Lindesberg även kryddade till stämningen med att vara med att samla in pengar till Rosa Bandet. Med bland annat ett generöst stöd från handbollspubliken i entrén och en unik auktion av specialgjorda matchtröjor så stod föreningen stolt upp med över 30 000 kronor till cancerforskningen.
– Man får väl säga att det var väldigt lyckat, säger Ricky Nordahl.
Frövi judos talang, Ida Eriksson, visade under helgens Grand Prix i Lima att hon är tillbaka i toppform. 27-åringen vann samtliga matcher, där hon stod för en stark och taktiskt imponerande insats, vilket resulterade i ett mycket välförtjänt guld.
Seger i säsongspremiären på bortaplan följdes upp med seger i hemmapremiären. Med 21-10 efter matchens första trettio minuter så bäddade LIF Lindesberg upp till en promenadseger. Flera av lagets unga namn fick glänsa på hemmaplan, där den återkommande LIF-produkten Karl Zetterlund och niomålsgöraren Amin Bouzguenda blev matchens främsta profiler.
På lördag den 4 oktober spelas minnescupen Benjamins Minne för fjärde året, i Fritidsbyn Lindesberg. Cupen arrangeras av IFK Lindesberg, för att hedra minnet av pojkarnas vän och lagkamrat som gick bort i cancer endast 10 år gammal.
– Det är viktigt för mig, och det här gör jag för Benjamin och för Barncancerfonden, säger Aleksander Lazarevic.
Under lördagen gick årets upplaga av Linde Judo Open av stapeln i Lindesberg arena. Med 63 deltagande klubbar, både från Sverige och övriga Norden, blev den åttonde upplagan av tävlingen en riktig idrottsfest där både jubel, skratt och tårar ingick. LindeNytt kan här bjuda på några ögonblick från lördagens tävling.
Den 1 november är det tänkt att Main Event ska öppna sin verksamhet med restaurang och bowling i Lindesberg arena. Med interaktiva darttavlor, effektfulla bowlingbanor och en helt nyrenoverad restaurang hoppas man kunna locka lindesbergarna från sina soffor.
– Vi vill ju behålla folket i Lindesberg, så man inte åker till Örebro, det är därför vi gör den här satsningen, säger Eddy Fransson.
Regnet öste ner när Fornaboda skulle tacka de större namnen för denna säsong. Trots blöta förutsättningar så höll sig tävlingsbanan i ett bra skick som gjorde att man kunde ta del av riktigt travgodis. Chamberi galopperade i starten men visade sig ändå bäst i gänget samtidigt som Åke Lindblom blev svaret i årets upplaga av Fornaboda Grand Prix.
Under tisdagen bjöd Lindesbergs kommun in till pressträff, för att presentera Vision 2040. En framtidsvision som ska guida kommunen i beslutsfattande kring viktiga frågor. Huvudbudskapet lyder: ”Med ett jäklar anamma skapar vi det storslagna i det lilla”.
– Det här är en stor dag för Lindesbergs kommun, när vi presenterar Vision 2040, säger Daniel Fagerlund, näringslivsutvecklare.
Visa hela artikeln
Lindlöven håller sig obesegrade efter fyra matcher 
