INSÄNDARE/DEBATT: Som ung kvinna med finska rötter, uppvuxen i Sverige blir jag gång på gång påmind om hur lite det faktiskt betyder för vissa. I Lindesbergs kommun har frågan om finskspråkig äldreomsorg dragits i långbänk sedan 2012, trots att kommunen är del av finskt förvaltningsområde. Detta innebär att äldreomsorgen ska erbjudas helt eller till väsentlig del på finska. Men vad är det egentligen som händer i regionen? För vad händer när kommunen sviker? Jo, ansvaret faller också på Region Örebro län, som måste ta sitt ansvar.
Som en del av det finska förvaltningsområdet är det inte bara kommunerna som ska säkerställa att nationella minoriteters rättigheter respekteras utan regionen har också en central roll, särskilt inom hälso- och sjukvård. Tyvärr är det tydligt att även här finns stora brister. Vi har äldre och anhöriga som kämpar för att bli förstådda inom vården av läkare, sjuksköterskor och annan personal som inte talar eller förstår finska. För de som redan känner sig utsatta, sjuka och i behov av stöd, kan denna språkbarriär vara förödande.
Frågan är varför har så lite hänt trots att finskspråkiga rättigheter varit en del av svensk lagstiftning sedan 2010? Regionen får extra statliga medel för att stärka sina insatser gentemot nationella minoriteter, men var går de pengarna? Är det verkligen rimligt att anhöriga ska bära den bördan? Vilket är precis det som hände med Airi Bigstens far i Lindesberg. Det är ett rent svek.
Ett annat exempel är demensvården. Forskning visar att personer med demens ofta återgår till sitt modersmål. För finsktalande äldre betyder det att de riskerar att bli isolerade och missförstådda i vården. Ingen ska behöva känna så, allra minst de som har byggt upp vårt samhälle och fört vår kultur vidare.
Jag frågar mig: Var är strategierna för att anställa fler finsktalande inom vården? Var är planerna för att skapa en värdig äldreomsorg och sjukvård som respekterar de finskspråkigas behov? Regionen måste samarbeta med kommunerna och säkerställa att de finska åldringarnas rättigheter uppfylls. Vi kan inte fortsätta låta den här gruppen ignoreras.
Det handlar inte bara om rättigheter på papper. Det handlar om människors värdighet, trygghet och livskvalitet. Regionen har resurserna och ansvaret. Det är dags att visa att det också finns viljan. Politiken måste kliva fram och visa att den tar minoritetslagen på allvar. Sverige är vårt hem, men det finska är en del av våra hjärtan. Och vi förtjänar bättre än att bli bortglömda.
Karin Mäki-Kala (L)
Ersättare i regionstyrelsen, Region Örebro län
Visa hela artikeln
Tredje raka förlusten för LIF Lindesberg 
