Avslutade som hjälte: ”Ser många tårar som rinner”

– Det är helt fantastiskt, man ser många tårar som rinner. Det är så jäkla härligt att se folk uppe på läktarna och inom laget. Du känner att du gjort något bra.

Det var en klart rörd Oskar Erixon som mötte upp efter LIF Lindesbergs närmast mirakulösa bedrift. Den 35-årige skåningen hade precis varit med om att spela LIF Lindesberg fram till ett nytt Allsvenskt kontrakt – mot alla odds. Brandgult hade med bara ett par omgångar kvar varit uträknade i bottenstriden, men reste sig på nio.

När den sista slutsignalen för säsongen gick i onsdags stod laget som vinnare, fast ändå inte övertygade om att det hade räckt. LIF hade gjort sitt och vunnit med 29-25 över RP Linköping, men var i behov av andra resultat. Efter några ångestladdade minuters väntan kom beskedet att Amo förlorat och att LIF:s Allsvenska status var säkrad. Den främsta anledningen till det var lagets fina prestation i segern över RP.

– Det är jäkligt tråkigt att säga, men vi håller på vår struktur. Vi spelar exakt efter det som vi har snackat om, ingen slänger iväg onödiga bollar. Vi har en väldigt låg andel tekniska fel. Till slut ger det utdelning när rycket kommer, förklarar Oskar.

Veteranen vred själv tillbaka klockan och slog till med en insats värdig hans glansdagar. Högersexan spelade närmast nonstop på sin kant, slet hårt i defensiven och kom loss till offensiva lägen. Dessutom var han Mr 100 % från straffpunkten. På fem straffar skickades samtliga i nät, innan 35-åringen sekunderna senare ofta exploderade i ett vrål av emotioner.

– Ja, speciellt där i slutet var det en hel del straffar som var viktiga. Då känner man själv att ”om sätter jag den här så…”, berättar Oskar som försöker sätta ord på hur man hanterar pressen i de avgörande lägena.

– Ofta försöker jag att titta på vad målvakten gör och vad han gjort tidigare. Sen försöker jag alltid bara göra det så enkelt som möjligt. I onsdags gick det fint.

”Livspusslet gjort att jag blivit kvar i Bergslagen”

De åtta fullträffarna placerade Oskar Erixon som målbäst i LIF och han prisades mycket välförtjänt som matchens spelare. Den fenomenala insatsen kom när det behövdes som allra mest, dessutom blev den det perfekta avskedet. Direkt när jubelscenerna hade dämpat sig kallades Oskar upp för att tillsammans med målvakten Sébastien Ehnevid tackas av.

Duon slutar nu i LIF, ett beslut som för Oskars del vuxit fram alltmer. Under många år berättar kantspringaren hur han alltid drivits av att ta bilen från Örebro, rulla upp till Lindesberg och göra sina träningspass med laget. Den motivationen har inte försvunnit, men helt klart minskat. Runt jul bestämde sig 35-åringen därför för att denna säsong skulle bli hans sista som handbollsspelare.

– Tidigare har det alltid känts kul. Att pendla varje dag har inte varit något problem. Men nu har jag börjat ibland att tänka ”vad fan, måste jag åka dit?”, berättar Oskar öppet.

Har de tunga resultaten spelat in något i att du känt så?

– Det kanske de gjort, men samtidigt blir jag även inspirerad av att göra det bättre då. Det är alltid kul med handboll. Saken är den att det inte varit lika kul nu på slutet. Då har känts mer som att jag velat ha kvällarna fria och inte vara så styrd av något.

Totalt blev det tolv fina år i det brandgula stället, en lång resa som nu nått sin ände. När han som 23-årig skånepåg flyttade norrut sommaren 2006 hade Oskar troligen inte anat vad som väntade. Men i Örebro slog han sig till ro, i Lindesberg hittade han rätt i handbollen och privat mötte han kärleken. Helheten är det som hållit Oskar Erixon här under alla dessa år.

– Som sagt är det ju det här livspusslet som hela tiden läggs. För mig har bitarna lagts runt på ett sätt som gjort att jag blivit kvar i Bergslagen.

Ny generation på gång: ”Perfekta läget för gubbarna att lämna”

Onsdagens framträdande blev alltså det sista som publiken fick se av Oskar Erixon. Med en magisk prestation bar han LIF Lindesberg till vinst och två poäng, något som alltså räddade klubben till fortsatt spel i Allsvenskan. Samtidigt hotade kvalspel och det var därför osäkert in i det absolut sista om det verkligen skulle bli slutpunkten på karriären. Alla känslor och betydelsen av mötet med RP var en utmaning även för rutinerade Oskar.

– Klart att det var speciellt därute. Det var en speciell känsla, för jag visste inte riktigt om det skulle bli den sista matchen eller inte. Nu blev det så och det var roligt att få avsluta på det här viset, konstaterar han och summerar det halvår som LIF lämnar bakom sig.

– Det har varit den konstigaste säsongen av alla som jag haft här. Spelare som lämnat oss och sen har resultatet gått emot oss också. Då är det extra skönt att vi visar hur bra vi kan vara.

Med klubbikoner som Oskar och ”Sebban” Ehnevid på väg ut är det nya tider som väntar i brandgult. Redan inför den här säsongen slussades många juniorer upp, fler lär också följa från de talangfulla ungdomsleden. Samtidigt har de sportsliga resultaten nu störtat nedåt och på två år har laget gått från att kvala till Elitserien till att slåss för sin Allsvenska existens. Frågan kring vilken framtid som väntar LIF Lindesbergs A-herrar är därför befogad.

– Som en kväll som den där ser jag många unga killar som kliver fram och tar för sig. Det vet jag att de kommer att göra nästa år också. Nu har vi sett lite nyförvärv in också, jag tycker att det ser väldigt intressant ut. Då kan det vara det perfekta läget för gubbarna att lämna haha, skrockar Oskar som väljer att se möjligheter.

Hans egen saga har fått sitt slutkapitel. Livet går nu vidare vid sidan av handbollsplanen, men Oskar Erixon kan lova att Arenan inte sett det sista av skåningen.

– Absolut inte, nu kommer jag att var här varje match och titta och vara ännu mer nervös än när jag själv spelat. Det blir att stå på ståplats och käka korv. Jag ser verkligen fram emot att kunna sitta och njuta.