Nu har korna på Sverkesta Gård fått sprungit ut på grönbete, detta gjordes inte diskret och i smyg, utan med stor påhejande publik runtom hagen. De första kossorna gjorde en något osäker entré, men när de förstod vad det handlade om var det med sparkar, glädjeskutt, en och annan kraftmätning och lyckligt råmande som de intog sommarens matiga hagar.
Sverkesta Gård ägs och drivs sedan två år tillbaka av paret Maria och Andreas Holmstedt. Gården har ungefär 70 stycken kor, och varannan dag kan mjölkbilen hämta upp 3500 liter mjölk. Sverkesta Gård har, som traditionen bjuder, kosläpp på vårkanten. Då är det dags för korna som stått inne under vintern att äntligen komma ut och göra sig hemmastadda i de gröna hagarna. Många var besökarna som idag kom till gården, och förutom att se på när korna lyckligt joggade ut ur ladugården, kunde man bland annat fika mjölk och bulle, titta på kalvar, hoppa i hoppborg och kika på den lilla marknaden i trädgården. Och i gårdens nyanlända mejeri, där man ska producera mjölk med gårdsnamnet som logga, kunde man titta in genom fönstret (läs mer om det i en tidigare artikel HÄR!).
Men höjdpunkten är ändå när grindarna öppnas och korna skuttar ut; nyfikna, förväntansfulla och fulla med energi. Fyra små personer som sitter i gräset, väntandes, och ser fram emot kossornas entré är Simon Mossberg, 3 år, Julia Mossberg, 5 år, Anton Mossberg, 1 år, och Emma Molin 4 år. Simon, Julia och Anton bor nästan granne med gården, men Emma är här och hälsar på från Arboga.
Anton som är yngst i skaran har, trots sin ringa ålder, redan hunnit vara med vid ett kosläpp föregående år, men från den gången minns han inte särskilt mycket. Någon som däremot vet hur det går till är Emma, som också har varit med när korna släpps förut.
– Då kommer de ut och springer överallt. Korna tror att de ska få komma ut i hagen, de är glada. Och så säger de mu!, berättar Emma glatt.
Runt hagens staket har man radat upp sig, såväl barn som vuxna. En del har passat på att lägga ut en picknickfilt och slagit sig ned, andra har hissat upp sina barn på axlarna för att få den bästa utsikten. Och så äntligen blir det dags, det som man har väntat på, både besökarna och kossorna. I högtalarna räknar man tillsammans ned från tio, och när siffran noll har ropats ut öppnar man grindarna. Nu är det fritt fram för korna att kliva ut och ta för sig. Men det dröjer en stund, kanske är de lite blyga. Men så snart de tre första modiga damerna tagit sig ut ur ladan och gjort entré hakar resten på. Att stå kvar själv därinne kan ju inte vara kul, bäst att följa med gänget. Publiken pekar och pratar om hur kossorna beter sig: de stångas och bestämmer vem som är störst och starkast och vem som har rätten att bossa i hagen. De sparkar bakut, åt sidan och hoppar rakt upp av glädje. Efter en liten stund lugnar det sig, och damerna inser att buffén ligger dukad framför deras fötter. Grönt, saftigt gräs att ta för sig av. Publiken avtar, och kossorna betar på i godan ro.
Visa hela artikeln
Martin Stenmarck: ”Lindesberg är vackert” 
