De fula tacklingarnas vecka

Det har varit en ganska mörk vecka som passerat. Mörk ur aspekten att de huvudlösa huvudtacklingarna avlöst varandra.

Visst har hela säsongen handlar alldeles för mycket om alldeles för vårdslösa tacklingar i svensk hockey, men det var som att det ställdes på sin spets den här veckan.

I allsvenskan sänkte Leksands Robin Jacobsson Björklöven-anfallaren Kim Karlsson med en tackling som över huvud taget inte hör hemma på en is och bara några dagar senare var HV71-försvararen Chris Campoli i hetluften när han fult tacklade Modos Peter Öberg. För att ta två av flera exempel.

Det var de fula smällarnas vecka i de högre divisionerna.

Diskussionen går livligt kring vad det beror på. Om spelet blivit så mycket råare, eller om det helt enkelt är så att många fler situationer granskas nuförtiden och att fler tacklingar därför betraktas som fula. Men det mesta handlar naturligtvis om att spelet blivit snabbare. Att dagens hockey går i sådant virvlande tempo att spelarna inte hinner skydda sig och heller inte tajma tacklingarna som kanske vore lämpligt. Därav blir riskerna och insatserna större. De fula smällarna fler.

Jag satt i helgen och funderade över det där. Att Hockeyettan tack och lov, kanske inte är förskonad från den typen av smällar, men att det trots allt inte händer lika ofta som i allsvenskan, eller för all del SHL.

Då small det.

Allettan-mötet mellan KRIF och Troja var i stort sett över. Bara 15 sekunder återstod och hemmalaget hade kassaskåpssäkra 4-0 på tavlan när gästernas Mattias Åkesson i hög fart och fullständigt vårdslöst tacklade David Lillieström Karlsson så illa i huvudet att den senare fick skickas till sjukhus med ambulans.

Ytterligare en huvudtackling av liknande sort skedde samtidigt i mötet mellan Teg och Örnsköldsvik.

Huvudsmällarna finns även i Hockeyettan och problematiken är densamma som i ädlare serier. När spelet blir för snabbt och spelarna tappar respekten en aning då smäller det. Illa.

Applicerar man problematiken på Lindlöven behöver man inte blicka längre tillbaka än till november för att hitta ett liknande fall. Ni minns när Kumlas målkung Viktor Lennartsson sänkte Rasmus Lindahl Rosén med en tackling som det debatterades om den var ful, men som ofrånkomligen ledde till att den unge forwarden kom att missa ett bra gäng matcher till följd av en hjärnskakning. Med andra ord, situationen som den i Soft Center Arena på söndagskvällen inträffar alldeles för ofta.

Därför är det viktigt att diskussionen om det här hela tiden hålls levande. Inte bara när det händer saker, utan även preventivt. Att spelare och ledare faktiskt pratar om och övar på att i hög fart så väl ta emot som dela ut tacklingar. För någonstans är det ju, även om det i fallen nämnda ovan är tal om idiotgrejer, ett delat ansvar därute. Mellan tacklaren och tacklingsmottagaren. Och många situationer som leder till tråkiga konsekvenser är situationer som hade kunnat undvikas.

Framförallt är det viktigt att tala om respekt.

Spelet har blivit snabbare och därmed farligare, det innebär att spelarna också måste bli bättre och visa större respekt i alla situationer.

Samtidigt måste vi naturligtvis få bort idiotgrejerna från spelet. Dem tjänar ingen på. Vare sig vi snackar SHL, allsvenskan eller Hockeyettan.