Denna måndagskväll höll Lindesbergs stadsbibliotek öppet längre än vanligt. Anledningen var ett författarbesök av Kjell Eriksson som just nu är aktuell med sin nysläppta kriminalroman ”Smärta”.
Kjell Eriksson behövde inte oroa sig för att spendera kvällen ensam med bibliotekarierna. Nästan fyrtio åhörare kom för att höra Kjell berätta om sin senaste bok och alla framställda stolar var upptagna. För den som aldrig hört talas om denne författande man tidigare, sa han själv:
– Jag är en författare som kommer från Uppsala, sextio år gammal och bor i Barcelona och Brasilien. Jag har bott tre år i Barcelona och sju år i Brasilien. Jag började skriva sent och debuterade som fyrtioåring och har varit flitig sedan dess. Sammanlagt har jag gett ut sexton böcker och jag lever på mitt skrivande. Från början var jag trädgårdsmästare, jag hade tjugo års erfarenhet när jag började skriva.
Han startade sin karriär med boken ”Knäppgöken”, för att sedan ge sig på deckargenren och författa totalt tio böcker om poliskvinnan Ann Lindell. En deckarserie som blev mycket populär och han belönades med pris från Svenska Deckarakademin.
– Hon är en vanlig, sjyst tjej, inte särskilt streetsmart utan mer en traditionell, svensk polis. I kontrast till det skapades Kommissarie Santos, vilket är Lindells raka motsats, säger Kjell vilket osökt leder oss in på hans nya deckare ”Smärta”.
Boken ”Smärta” är uppföljaren till ”Spetsad”, böcker om just Kommissarie Santos som utspelar sig i Brasilien, i exakt samma by som Kjell själv bor i. Kjell berättar om huvudkaraktären:
– Santos är korrumperad, sexistisk, buffel. Det är hans fru som ser till att han gör något överhuvudtaget, annars skulle han helst bara ligga i hängmattan. Och så skjuter han hundar oprovocerat, man kan säga att han är en typisk brasiliansk polis och han bor i byn där jag bor. I ”Smärta” skruvar jag till Santos och skickar in lite tvivel i gubben.
Eftersom Kjell ständigt befinner sig i miljön han skriver om, är han väl insatt. Vilket kan vara på både gott och ont.
– Brasilien är ett fantastiskt land med samba och sådant, men det är väldigt fattigt. Jag har själv sett tre mördade personer i min by. Det är präglat av våld, vapen och droger och jag vill ge en realistisk och rättvis bild av Brasilien i mina böcker.
Kjell Eriksson har gjort sig ett namn i författarvärlden, han har gett ut böcker på femton olika språk och utomlands är intresset stort. Men hemma i byn i Brasilien är det inte någon som lägger någon större vikt vid hans framgångar.
-På sju år har jag fått en fråga om mitt skrivande, säger han och ler.
Kjell är på det klara vad han vill uppnå med sitt skrivande men är också väl medveten om vad som krävs för att lyckas.
– Jag vill förstås roa, men jag skriver också för att bli klokare själv, och så vill jag klarlägga mönster i samhället, oavsett om det är i Sverige eller i Brasilien. Det måste vara spännande så man vill bläddra vidare. Det är viktigt att ha sammanhängande tid att kunna skriva. Jag behöver bara en stol och en dator, sedan kan jag skriva var som helst i världen. Man behöver ett bra sittfläsk, en bra rumpa.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
