Det som skulle bli ett toppmöte blev istället en utklassning när Mariestad käkade upp Lindlöven och vann med 6-2. En lektion som Linde-krigarna förmodligen kommer kunna ha nytta av framöver.
Lindlöven gav Mariestad lillfingret och skaraborgarna kapade girigt åt sig hela handen. Kort och gott, Lindlöven hade inte skuggan av en chans i lördagens toppmöte borta mot Mariestad, hemmalaget käkade upp Linde-krigarna fullständigt.
Det som skulle vara ett häftigt toppmöte mellan två bra Hockeyettan-lag blev till en lektion där Lindlöven skickades med bussen hem med en kraftig bakläxa och synnerligen påtaglig läropeng.
Hur kunde då bli så?
Ja, svaret på den frågan är naturligtvis inte enkelt. Flera olika faktorer spelade in. Men möter man vad som förmodligen är seriens starkaste lag på bortaplan, då måste man agera noggrant. Då måste allt vad chansspel heter vara bannlyst och alla måste ta jobbet hundraprocentigt. Inget av det där stämde för Lindlöven under toppmötets första halva.
Ska man vinna mot Mariestad då får man inte bjuda på någonting, de är så pass bra att de inte behöver ett sådant handikapp, de är svåra att knäcka som det är. Men både 1-0 och 2-0 var resultatet av riktigt billiga misstag av Lindlöven-spelare. Laget var inte noggrant och var som jag ser det överkonstruktiva i alldeles för många situationer. När Mariestad gick upp till 4-0 var det naturligtvis kört och det hade kunnat vara mer. För det måste nämnas att Charlie Torstensson gjorde flertalet fina parader som hindrade det hela från att bli en riktig utskåpning.
Lindlöven räckte helt enkelt inte till och 6-2 var talande siffror (nästan i underkant). Men låt oss se det hela från den positiva sidan. Det finns naturligtvis saker att ta med sig från ett så pass tydligt nederlag som det ändå var.
Lindlöven hade inget motmedel mot Mariestads aggressiva checkspel vilket naturligtvis ledde till en hel del av de nämnda misstagen. Skaraborgarna har chockat och ätit upp flera motståndare med sitt sätt att spela tidigare och Linde-krigarna såg faktiskt lite tagna på sängen ut av hur hårt motståndarna klev på. Kanske inte så konstigt. Det är inte många lag i serien som spelar ett så påtagligt spel som Mariestad och Lindlöven kommer följaktligen inte att spela särskilt många sådana matcher innan jul.
Men nu fick man i alla fall känna på hur det är och skulle man ta sig vidare till Allettan efter jul (vilket jag förutsätter att man kommer göra), då kommer betydligt fler motståndare kliva på betydligt hårdare istället för att defensivt backa hem. Man fick med andra ord en läxa.
En läxa på många sätt. För 2-6 i Katrinhallen var samtidigt en tydlig fingervisning om att kommer man inte ut och ger allt mot bra lag då får man på käften. Handen på hjärtat såg det faktiskt ut som att lite för många spelare i Lindlöven efter tre raka segrar trodde lite för mycket om sig själva. Nu är man nere på jorden igen. Nu är man förmodligen medvetna om att man inte riktigt är där att man kan kalla sig ett klockrent topplag ännu. Det kan vara en nog så viktig väckarklocka.
Sen såg matchens andra halva, när det redan var kört, också betydligt bättre ut. När man började spela enklare och lasta in puckar mot svajige hemmakeepern Robin Wallin blev det omedelbart farligt. Men det var så dags då.
Som sagt, ger man ett topplag lillfingret, då kapar de girigt åt sig hela handen.