Enkelhet är en dygd

Rasmus Rundgren var äntligen tillbaka i Lindlöven-tröjan på söndagskvällen mot Mariestad. Efter en skadefrånvaro på ungefär två och en halv månad kunde den spelskicklige backen slutligen göra comeback efter den kraftiga hjärnskakning som han olyckligt ådrog sig i hemmaderbyt mot Köping den 6 november.

Jag pratade med honom om hans utdragna rehabilitering tidigare i veckan och då berättade han om sin syn på den stundande comebacken. Att han inte tänkte göra något annat än gå ut och försöka spela så enkelt som möjligt. Inte röra till det eller göra för mycket utan helt enkelt bara hålla sig till grunderna och välja de enkla lösningarna.

Det tycker jag att han gjorde med bravur. Det är svårt att kliva rakt in i hetluften mot ett av Allettans bästa lag och prestera när man har varit borta så länge som Rundgren ändå har varit. Men han gjorde som han sagt, spelade enkelt och släppte pucken snabbt istället för att kladda till det.

Det symboliserar ganska bra hur Lindlöven som lag agerade i matchen mot Mariestad och varför de blev så framgångsrika att de åkte hem från Katrinhallen med samtliga tre poäng.

För det var inte bara så att Lindlöven äntligen fick möta ett lag från sin egen serie igen och därför kunde vinna (även om alla begåvade med ett sinne för det putslustiga givetvis med glimten i ögat skulle kunna hävda just detta), utan man genomförde en bra laginsats och höll sig till grunderna på ett bra sätt.

Sen kan man alltid diskutera att det till viss del saknas spets vass nog för Allettan i den här upplagan av Lindlöven. Jag satt och led med den forne målkungen Max Lalander som trots goda intentioner inte tycks få skotten i nät och funderade över var en vanligtvis sylvass herre som Jimmy Hellström tog vägen. Oförmågan att få puck-uslingen i mål har ju varit Lindlövens fall i många matcher.

Men med det sagt ska också understrykas att det var två riktiga klassavslut av Felix Scharnke och André Astley Rydberg som gjorde att Lindlöven kunde säkra segern i slutperioden mot Mariestad.

Kanske är det så segerreceptet måste se ut. Lindlöven är inte tillräckligt stabila för att kunna spela på resultat och försvara knappa ledningar mot vasst motstånd och man är inte tillräckligt vassa för att kunna styra matcherna mot samma motstånd. Att hålla det väldigt enkelt och sen ettrigt ta tillvara på de chanser som ändå dyker upp. Det måste vara melodin för Lindlöven.

Det var så det såg ut som Mariestad och följaktligen blev det också tre poäng i Rasmus Rundgrens comeback.

Eller så berodde det bara på att Lindlöven äntligen fick möta västmotstånd igen…