Det började bra för Linde Volley i söndags. Men det var endast en lindrigare början på det bittra slutet. Nu är ännu en volleybollsäsong över för Lindesbergs del och det var nu fyra år sedan bergslaget tog sig till en SM-final. Servemottagningen och anfallet blev ännu en gång akilleshälen som man föll på.
Att Linde inte ens lyckades ta ett set mot Engelholm på hemmaplan måste ses som det största misslyckandet under detta slutspel, kanske på hela säsongen. Att vinna på hemmaplan var ett måste för att Linde skulle ha en chans att ta sig vidare till final, men även i Lindesberg Arena visade Engelholm att dom är ett bättre lag. Linde lyckades inte snäppa upp sin serve och mottagning och förlorade ännu en gång den matchen mot EVS.
Engelholm är bättre på att komma till anfall och förvaltar sina chanser bättre. Lindes spel har varit för opålitligt under säsongen med allt för många misstag. Man gjorde fyra gånger fler anfallsmisstag än EVS under hemmamatchen och dubbelt så många under söndagens match. Det är främst i centerspelet som effektiviteten är alldeles för låg för Linde. Centerspelet måste vara snabbt och därför är det mer riskabelt men det är också effektivare om det spelas på rätt sätt. Linde tvingar mittenspelet allt för ofta och lyckas inte komma till tillräckligt bra lägen för sina centrar. Mycket av detta beror tyvärr på Ijeoma Moronus passningsspel. Hon håller tyvärr inte nivån i passningsmomentet för att ta detta Linde till final.
Jag skriver ”detta Linde” för att jag menar just det Linde Volley som dom ställt upp under detta slutspel. Det vore fel att skylla förlusterna på Ijeomas passningsspel. Linde förlorar servemottagningskampen mot Engelholm i alla tre semifinalsmatcher. Om man nu har en passare som inte är bra i rörelse så måste man göra allt för att minimera dennes rörelsekrav. Gör man allt? Nej, det gör man inte. Man har en väldigt bra servemottagare i Nette Peit som man inte ens använder när ens andra spelare har svårt att lyfta bollen. Visst kan man tycka att Nette som högerspiker ska göra sig redo för anfall men man kommer inte kunna använda hennes anfall om man inte gör bollen spelbar för sin passare. Ser man på Engelholms sida så har dom valt att spela Klara Andersson, som tidigare har spelat libero, som sin högerspiker under slutspelet. Detta förstärker deras mottagning och frigör istället andra spelare för anfall. Man bör inte heller vara rädd för att lyfta på fyra mottagare om man har en högerspiker som klarar av servemottagningsmomentet. Under hela slutspelet tar Nette två servemottagningar. Ett slöseri på resurser när det rör sig om en av seriens bästa mottagare. Varför Teemu Sarna valt att spela så kan jag inte svara på och om utfallet hade blivit annorlunda om man låtit Nette lyfta serve kan jag inte heller svara på. Det jag dock kan säga är att man förlorade på att inte försöka.
Under torsdagen bjöd Lindeskolan in till sin årliga gymnasiemässa, där högstadieelever från hela kommunen kom på besök för att bekanta sig med skolans olika program, och kanske få en klarare bild av vad de ska söka in till. För skolan var årets mässa kanske viktigare än någonsin, efter ett år med hot om nedläggningar och besparingar.
Guldsmedshytte SK har haft det tufft mot seriens topplag med bara en hämtad poäng efter de tre toppmötena. Kumla har bevisligen varit svårast att rå på med 7-0 i bortamötet som gjordes i säsongens femte omgång. Extra revanschfyllt blev då när Kumla gästade Råsshallen under fredagskvällen, där det bjöds på en jämn kamp som gick till förlängning.
LIF Lindesberg var inte nådiga när Silwing-Troja gästade Lindesberg Arena i helgen. Till den andra halvleken var hemmalaget nära att få in ett mål i minuten, där LIF Lindesberg gjorde 23 mål inom halvleken medan gästerna fick lika många mål på den dubbla matchtiden. Det vilda målgörandet i den andra halvleken gjorde att LIF Lindesberg utklassade gästerna med hela 16 mål (!).
Det blev en rörig mittperiod för Lindlöven när serien tog vändning i Lindehov under söndagen. Emil Norberg fick lämna isen helt samtidigt som Lindlöven blev känsliga i egen zon vilket gav det gästande Tranås AIF ett kvitteringsmål. Straffar fick avgöra matchen där hemmalagets Joel Kiirikki visade sig omutlig framför målet. Med fyra raka straffar avgjorde han matchen och blev en stor nyckel till att säkra extrapoängen.
Totalt 13 mål gjordes när två jämna lag möttes i Råsshallen under tisdagskvällen. Efter tre raka triumfer under säsongsinledningen så var det ett hemmalag med ett starkt självförtroende som tog emot Avesta BK. Efter en stark första period från Guldsmedshytte SK med 3-1 på poängtavlan så lyckades Avesta att vända matchen till sin fördel.
– Vi lyckas inte ta det hela vägen, säger Rasmus Ristiharju.
Det blev en viss dramatik i Lindehov under söndagen. Hemmalaget, Lindlöven, skapade matchens första jubel när de till synes skapade det första målet i matchen mot Forshaga IF. Trots jubel så började domarna att prata ihop sig för att därefter döma bort det inledande målet. Ett mål som gjorde en stor skillnad på den resterande matchen som slutade 1-2.
– Att tappa poängen känns lite som en stöld, säger Lennart Hermansson.
Den tidigare säsongen i Division 1 blev en snabb vändning till Allsvenskan efter att tagit sig genom ”Ettan” som obesegrade. Till den här säsongen har man en ny och yngre trupp i laguppställningen med flera egna LIF-ungdomar som under söndagen gjorde sin hemmapremiär mot Täby HBK. Gästerna hittade hål på hemmalaget, vilket gjorde att LIF Lindesberg fick ta emot sin första förlust i Division 1.
Det börjar bra för Lindlöven. Efter HockeyEttans premiärmatch kunde Lindlöven åka hem med två poäng borta mot Tranås för att därifrån ladda upp för den kommande hemmapremiären. Serienykomlingarna Grästorps IK gästade Lindehov men fick åka hem utan både mål och poäng efter att Lindlöven visat sig överlägsna utan att helt imponera.
– Vi har mer att ge än vad vi visade ikväll, säger Lennart Hermansson.
Gymnasiemässan gav högstadiets elever en inblick i framtiden 
Visa hela artikeln
