På tisdagen bjöd Löa Friskola in till ett festligt 30-årsfirande med öppet hus. Skolan är en av de första friskolorna som tog form i Sverige på 90-talet. Detta firades denna dag med grillade hamburgare, hoppborg, ponnyridning och visning av skolans olika klassrum och områden. På plats fanns bland annat skolans allra första ”mattant och busschaufför som kikade in på besök.
– Under de år som jag var mattant hände det inte en enda gång att någon elev sa att maten var äcklig, inte någon. De var helt otroliga, vilka fina ungar vi hade och nu är de stora och har egna barn, berättar Maud Råstock, före detta mattant på Löa Friskola.
Det var i samband med att den kommunala skolan i Löa hotades av nedläggning som en grupp bybor med stark drivkraft och engagemang bestämde sig för att rädda hjärtat i byn och tog saken i egna händer. Efter många långa styrelsemöten lyckades man ro i land projektet och till höstterminen 1993 kunde en av de första friskolorna i Sverige slå upp dörrarna för första gången.
– Borns friskola var före, men vi var nog den andra friskolan som startades i Sverige, berättar Susanna Ehrnlund, tidigare styrelsemedlem.

Första året hade man tre heltidsanställda lärare, 39 elever från årskurs ett till sex och snabbt blev det även en förskoleklass. Sedan dess har skolan vuxit stadigt och innefattar nu en personalstyrka på 35 personer och sammanlagt 130 elever på förskola och skola, och med ett styre i samma anda som för 30 år sedan.
– Idag firar vi jubileum för Löa Friskola, att det var 30 år sedan en grupp bybor inklusive mina föräldrar beslöt sig för att starta en friskola. Jag gick själv i första klassen på friskolan och är numera själv med i styrelsen och har mina egna barn här på skolan, vilket är kul. Vi håller fortfarande på i samma anda med ideell arbetskraft och en styrelse som fungerar på samma sätt som då fast vi har expanderat och blivit större, förklarar Emma Elvenäs.

Skolan har som mål att främja möjlighet till fysisk aktivitet varje dag, med en inriktning mot rörelse, hälsa och natur, något som genomsyrar hela verksamheten. En kort promenad bort ligger skolans utomhusklassrum ”Smarta Skogen” där en stor del av undervisningen bedrivs.
– Framför allt i de yngre åldrarna lär man sig mycket där om skogen, allemansrätten, biologi och växter, förklarar Emma.
– Placeringen av skolan är fantastisk, allting ligger så bra till, nära skogen, där är de väldigt ofta. Man får med sig undervisningen men också lite friskluft, tillägger rektor Eva Valtonen.

Här finns många fina traditioner som man håller hårt i. Exempelvis går man Bergslagsleden och har en lingonplockardag varje år.
– Lingonplockardagen blir som en friluftsdag, man plockar lingon samtidigt som man läser på om skogen och allemansrätten. Sedan gör man lingonsylt i hemkunskapen som serveras i skolmatsalen till ”Lisas köttbullar” exempelvis, berättar Emma.

Skolmaten spelar en viktig roll på schemat, här har maten alltid lagats från grunden i största möjliga mån för att barnen ska få en så bra förutsättning som möjligt till en bra skoldag.
– Vi har aldrig haft ett centralkök, all mat lagas här på plats. Brödet bakas och köttbullarna rullas, det gör att det blir god mat. Sedan har vi alltid haft bra bespisningspersonal med ett matintresse som har tyckt att det har varit kul att servera både god och fin mat, berättar Emma.

På plats under jubileumsdagen fanns även den allra första ”mattanten” på skolan – Maud Råstock. I dagens något mer moderna skolkök delade hon med sig av gamla minnen från den tid hon stod för bespisningen på skolan.
– Det var så bra här och så lugnt. Under de år som jag var mattant hände det inte en enda gång att någon elev sa att maten var äcklig, inte någon. De var helt otroliga, vilka fina ungar vi hade och nu är de stora och har egna barn, berättar Maud.

Aayla, Alice, Ester, William, Cassandra från årskurs sex, delar samma åsikt om maten.
– Ja, det är riktigt god mat här. Idag fick vi pasta med tomatsås, den var jättegod, säger de i mun på varandra.
Samtliga i gänget har gått på Löa Friskola under hela sin skolgång och alla är överens om att det är en skola som man verkligen trivs i.
– Det är jättekul och det är inte en jättestor skola, det är bra att inte så stora klasser. Vi är bara 16 elever i årskurs 6. Det är nästan aldrig något bråk här heller. Alla lärare har jobbat här så länge så man känner dem och de är jättesnälla, alla känner alla här, förklarar de innan de går vidare mot dagens höjdpunkt – hoppborgen – som man dagen till ära hade ställt fram på skolgården.

Rektor Eva Valtonen ser ljust på skolans framtid i byn och önskar att man kunde locka fler elever till skolan.
– Vi hoppas att det kommer in många fler barn, vi skulle behöva fylla på. Det har varit lite varierande med antal elever den sista tiden, det är färre i vissa årskurser, avslutar hon.