Innebandyn har växt till en riktigt stor sport i Sverige, kanske har handbollen något att lära där? Det är en av mina reflektioner när jag tittar på två parallellt pågående världsmästerskap.
Det pågår två stora internationella mästerskap i våra grannländer i detta nu.
Dam-VM i handboll och dam-VM i innebandy. Två vitt skilda sporter där inledningen har det gemensamt att Sverige initialt gått fram som rena ångvältar.
Innebandygänget som är i Finland och krigar har verkligen krossat allt motstånd och tagit sig till kvartsfinal efter tre raka segrar och 40-3 i målskillnad. Tyskland, Tjeckien och Lettland har lagts på rygg med väldiga siffror.
De svenska handbollsdamerna, som befinner sig i Danmark, inledde även de med en förkrossande storseger, 37-23 mot Angola, innan det blev betydligt tightare (seger 31-30) mot Polen. Ikväll väntar Nederländerna.
Nå väl, jag gläds naturligtvis med de svenska framgångarna i de här mästerskapen och imponeras av tjejernas insatser. Men jag måste konstatera en sak. Det är bara en av idrotterna som jag finner något större nöje i att titta på – det är handbollen.
För även om tekniken och farten i innebandyn ibland är bländande finner jag den ganska stereotyp att titta på. Kombinationen mellan brutalt köttande och fenomenal finess som handbollen har i sitt register finns helt enkelt inte i den inte fullt lika fysiska innebandysporten. Jag har svårt att bli riktigt engagerad på samma sätt som när jag tittar på handbollsmatcher.
Det får mig att fundera. Innebandyn har växt till en av våra ledande idrotter med en väldig massa utövare samtidigt som Sverige ju faktiskt är en världsnation inom idrotten. Samtidigt som handbollen, vilket är min känsla, hamnar mer och mer i bakvattnet. Frågan är vad handbollen kan lära sig av innebandyn för att växa sig starkare som idrott?
Delvis beror det naturligtvis på att Sverige fallit tillbaka och bortsett från några starka EM på damsidan inte gjort några särskilt imponerande resultat ute i världen, vare sig på dam- eller herrsidan, på länge. Men handboll är så pass intressant att titta på och lätt att ta till sig att intresset i mina ögon borde vara större.
De högsta serierna på dam- och herrsidan får förstås sin beskärda del av uppmärksamhet även om det inte är jättemycket det heller. Kanske med all rätt med tanke på hur exempelvis Elitserien utarmas för varje år. Men kikar vi längre ner i hierarkin är det tunt. På orter som Lindesberg där handbollen har en stark ställning finns naturligtvis intresset, men i ett bredare perspektiv är det tyvärr ödsligt. Handbollsallsvenskan är exempelvis en betydligt mer underhållande form av gladiatorspel än vad många utifrån inser. Frågan är bara hur de ska lockas till hallarna (eller tevesändningarna)?
Handbollen borde kanske blicka mot innebandyn för att se hur det går att locka så väl nya åskådare som utövare. Det är en vacker idrott som borde kunna växa och glädja fler.
För handen på hjärtat. Handboll är en alldeles fantastisk sport som förtjänar större uppmärksamhet och genomslag. Det är min stora bestående känsla när jag avnjuter de svenska framgångarna i de helt olika sporternas världsmästerskap så här strax innan jul.
Tävlingshelg i Nederländerna gav fin medaljskörd för A-judotruppen 
Visa hela artikeln
